Någon skrattade åt könsneutrala toaletter?

Ja, jag vet. Det är inte lätt att behöva vara helt och hållet cis-hetero-normativ och lyssna på alla galningar därute som kräver en massa saker och inbillar sig att de också ska ha rätt att göra... rätt vanliga saker. Som att kunna besöka en vanlig offentlig toalett då och då när naturen kallar.

Att vara transperson i den perfekta jättebinära världen därute är inte alltid lätt, vilket en kvinna i Houston fick erfara för inte så länge sedan. Hon blev nämligen fängslad på grund av att hon besökt en offentlig toalett. Och "gått in genom fel dörr". Ja, det var en transsexuell kvinna. Ja, hon använde damernas - för att hon tidigare blivit trakasserad på herrarnas. Nej, hon hade inte genomgått genital kirurgi ännu. Men likförbannat. 

Själv har jag vid ett par tillfällen blivit nekad att gå på offentliga toaletter, jag har blivit hotad med anmälan för att jag gått på damernas, jag har blivit nerslagen (!) vid två-tre tillfällen på herrarnas för att jag uppenbart inte passade in där heller. Och jag har fått ta emot fler hot, gliringar, spottloskor i ansiktet och så vidare än jag tror att jag vill upprepa här. Trots att jag och även kvinnan i Houston faktiskt har lagen på vår sida... egentligen. 

Idag har jag förstås inga problem med sånt, eftersom det ju står fint och prydligt i mitt pass och id (för det ser ju alla - vi visar väl alla leg när vi går på muggen) att jag faktiskt är juridisk kvinna och eftersom alla i detta landet vet att jag därmed inte bara blivit opererad så att jag ser "rätt" ut, utan även har blivit avkönad efter konstens alla regler. Att det inte syns värst mycket av mitt förflutna spelar förstås in, men det viktigaste måste rimligen vara att jag är avkönad och därmed borde kunna välja fritt vart jag går och gör mina naturliga behov. Det känns ju så mycket tryggare för omgivningen att veta att jag är just ingetdera egentligen. Då blir det enklare att spela med i spelet. Men tänk om jag faktiskt behållit mina könskörtlar ändå? Vilket liv det skulle bli!

Sen sitter folk och skrattar hånfullt åt förslag om könsneutrala offentliga toaletter och hur löjligt det faktiskt är. Jag vet inte, jag.
Jag säger... get over it! Det är nog tur att många av er inte har en aning om att för somliga medborgare i detta samhället innebär toalettbesök ute på stan halvt om halvt fara för eget liv. Eller åtminstone fara för att bli arresterad. I Sverige på samma vis som i Houston, Texas. Och jag känner mig inte ett dugg lugnare eller tryggare för det.

Bland kommentarerna finner man bland annat sådant här. Det känns väldigt mycket bättre då, eller hur?

Typical. I’m a friend of Houston’s only transgendered police officer and the department even treats her disrespectfully. If HPD treats their own that way, how else are they going to treat citizens and visitors of Houston????

..

Cis-persons for Transgender Rights

Tänkte knuffa litet extra för ett initiativ jag brinner litet extra för. Det är Per Pettersson som engagerat sig en tid för transpersoners rättigheter och som tillslut tröttnat på att tystnaden kring bemötandet och behandlingen av transpersoner i Sverige och i utlandet idag.

Och det har verkligen varit väldigt tyst under mycket lång tid. Det är svårt att lyfta opinion mot tvångssteriliseringar, tvångsskilsmässor, sjuka normativa värderingar och delvis tämligen kass hantering inom vården och på många andra ställen.

Det har länge funnits en känsla bland många av oss att transfrågor har varit en ickefråga, att det inte varit helt rumsrent att tala om eller arbeta för. Och tyvärr har många av de traditionella intresseföreningarna och patientföreningarna inte riktigt klarat av att leva upp till sina roller något vidare. Det har lett till en obeskrivligt tungrodd och nästan påtaglig tystnad i det längsta.

Nu börjar det vända en aning. Det diskuteras tvångssteriliseringar litet här och var. Och även om kommentarsfälten på tidningarna fortfarande inte är riktigt ideal läsning för självkänslan var gång exempelvis transsexualism tas upp, så tycks den generella kunskapen och acceptansen i hög grad ha ökat de sista åren. I samband med detta är det fantastiskt kul och intressant att följa de nya initiativ som tagits på sistone.

En partivän till mig har lovat att börja ställa frågor i kammarsalen den närmsta tiden och Per Pettersson har nu också startat det nya nätverket Cis-Persons for Transgender Rights. En organisation för "helt rätt födda" som engagerar sig i transpersoners rättigheter.

Och det behövs verkligen. Det är svårt att ta sig förbi det omvända offerskapet och alla fördomar då man som transperson själv försöker slåss för de frågor som berör och påverkar hela vardagen varken man vill eller inte. Att försöka driva en minoritetsfråga utan stöd från majoriteten kan närmast sägas vara rätt så dödfött.

Jag vill be alla er som verkligen bryr er om de här frågorna men som hittills inte haft ett forum att kanalisera era tankar och åsikter i att ta steget nu. Ni är alla välkomna att engagera er i C4T. Och ni kommer alla att uppbära min personliga tacksamhet för det ni åstadkommer bara genom att ta ställning och föra ordet och tanken vidare. Ni är alla viktiga för oss som bedriver kampen för lika rättigheter.

Ni är alla viktiga i kampen för att de medborgerliga rättigheterna ska gälla alla i vårt samhälle.

Ta upp kampen.

Gör mig stolt.



_________________


Intressant.