Såg ni förresten den fantastiska artikeln som det nya nätverket Cis People for Transgender Rights (C4T) publicerade på Politikerbloggen härom sistens? Jag har försökt få tid att skriva om det en stund, men har haft litet för mycket i schemat och även i halsen, tyvärr. Är man risig och ändå har ett schema som lämpar sig för tre-fyra personer snarare än en, så kommer saker ibland på efterkälken. Men har ni inte läst detta, så beordrar jag er att faktiskt ta er tid att göra det. Så mycket för liberalism och frihetlighet här... ni SKA läsa detta!
Det är nämligen inte bara därute i stora världen som hbt-personer diskrimineras, berövas sina mänskliga rättigheter, steriliseras och utsätts för grova övergrepp - även från statligt håll. Det sker ju också i Sverige. Även om det uppmärksammas rent ut sagt skrämmande dåligt här och var.
Tack till Catrine, Per och Jens som skrev om detta. Och till mitt fina gamla nätverk Svart Måndag som lyfte det också. Finhet till er alla!
Även Gajditza uppmärksammade.
Visar inlägg med etikett C4T. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett C4T. Visa alla inlägg
2010-05-10
2010-03-08
Cis-persons for Transgender Rights
Tänkte knuffa litet extra för ett initiativ jag brinner litet extra för. Det är Per Pettersson som engagerat sig en tid för transpersoners rättigheter och som tillslut tröttnat på att tystnaden kring bemötandet och behandlingen av transpersoner i Sverige och i utlandet idag.
Och det har verkligen varit väldigt tyst under mycket lång tid. Det är svårt att lyfta opinion mot tvångssteriliseringar, tvångsskilsmässor, sjuka normativa värderingar och delvis tämligen kass hantering inom vården och på många andra ställen.
Det har länge funnits en känsla bland många av oss att transfrågor har varit en ickefråga, att det inte varit helt rumsrent att tala om eller arbeta för. Och tyvärr har många av de traditionella intresseföreningarna och patientföreningarna inte riktigt klarat av att leva upp till sina roller något vidare. Det har lett till en obeskrivligt tungrodd och nästan påtaglig tystnad i det längsta.
Nu börjar det vända en aning. Det diskuteras tvångssteriliseringar litet här och var. Och även om kommentarsfälten på tidningarna fortfarande inte är riktigt ideal läsning för självkänslan var gång exempelvis transsexualism tas upp, så tycks den generella kunskapen och acceptansen i hög grad ha ökat de sista åren. I samband med detta är det fantastiskt kul och intressant att följa de nya initiativ som tagits på sistone.
En partivän till mig har lovat att börja ställa frågor i kammarsalen den närmsta tiden och Per Pettersson har nu också startat det nya nätverket Cis-Persons for Transgender Rights. En organisation för "helt rätt födda" som engagerar sig i transpersoners rättigheter.
Och det behövs verkligen. Det är svårt att ta sig förbi det omvända offerskapet och alla fördomar då man som transperson själv försöker slåss för de frågor som berör och påverkar hela vardagen varken man vill eller inte. Att försöka driva en minoritetsfråga utan stöd från majoriteten kan närmast sägas vara rätt så dödfött.
Jag vill be alla er som verkligen bryr er om de här frågorna men som hittills inte haft ett forum att kanalisera era tankar och åsikter i att ta steget nu. Ni är alla välkomna att engagera er i C4T. Och ni kommer alla att uppbära min personliga tacksamhet för det ni åstadkommer bara genom att ta ställning och föra ordet och tanken vidare. Ni är alla viktiga för oss som bedriver kampen för lika rättigheter.
Ni är alla viktiga i kampen för att de medborgerliga rättigheterna ska gälla alla i vårt samhälle.
Ta upp kampen.
Gör mig stolt.
_________________
Intressant.
Och det har verkligen varit väldigt tyst under mycket lång tid. Det är svårt att lyfta opinion mot tvångssteriliseringar, tvångsskilsmässor, sjuka normativa värderingar och delvis tämligen kass hantering inom vården och på många andra ställen.
Det har länge funnits en känsla bland många av oss att transfrågor har varit en ickefråga, att det inte varit helt rumsrent att tala om eller arbeta för. Och tyvärr har många av de traditionella intresseföreningarna och patientföreningarna inte riktigt klarat av att leva upp till sina roller något vidare. Det har lett till en obeskrivligt tungrodd och nästan påtaglig tystnad i det längsta.
Nu börjar det vända en aning. Det diskuteras tvångssteriliseringar litet här och var. Och även om kommentarsfälten på tidningarna fortfarande inte är riktigt ideal läsning för självkänslan var gång exempelvis transsexualism tas upp, så tycks den generella kunskapen och acceptansen i hög grad ha ökat de sista åren. I samband med detta är det fantastiskt kul och intressant att följa de nya initiativ som tagits på sistone.
En partivän till mig har lovat att börja ställa frågor i kammarsalen den närmsta tiden och Per Pettersson har nu också startat det nya nätverket Cis-Persons for Transgender Rights. En organisation för "helt rätt födda" som engagerar sig i transpersoners rättigheter.
Och det behövs verkligen. Det är svårt att ta sig förbi det omvända offerskapet och alla fördomar då man som transperson själv försöker slåss för de frågor som berör och påverkar hela vardagen varken man vill eller inte. Att försöka driva en minoritetsfråga utan stöd från majoriteten kan närmast sägas vara rätt så dödfött.
Jag vill be alla er som verkligen bryr er om de här frågorna men som hittills inte haft ett forum att kanalisera era tankar och åsikter i att ta steget nu. Ni är alla välkomna att engagera er i C4T. Och ni kommer alla att uppbära min personliga tacksamhet för det ni åstadkommer bara genom att ta ställning och föra ordet och tanken vidare. Ni är alla viktiga för oss som bedriver kampen för lika rättigheter.
Ni är alla viktiga i kampen för att de medborgerliga rättigheterna ska gälla alla i vårt samhälle.
Ta upp kampen.
Gör mig stolt.
_________________
Intressant.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
