Rebecca, transsexualismen och barnen

Såg ni förresten denna?





Vännen, stöttepelaren under min egen transitionsprocess, föreläsaren, VD'n, vice ordföranden i RFSL Jönköping, HBT-liberalen och Folkpartisten Rebecca Stork. En hjältinna i TS-sammanhang. En verklig förebild för många.

Och här pratas det barn, förstår ni. Det där som är så jäkla otäckt. För att det är ju så himla farligt det där med barn. Inte sant? Det finns en oerhörd rädsla över det här med barn och hur barn ska reagera på att föräldrar har bytt eller kommer att byta. Konstigt nog är det inga större problem. Visst finns funderingar och allt, men vilket barn har inte funderingar kring sina föräldrar och deras liv i vilket fall som helst? Men det är sällan några gigantiska issues, eller för den delen särskilt mycket mobbing i skolan på grund av något sånt här. Liksom det visat sig att det inte är några större problem med homosexuella eller bisexuella föräldrar. Eller familjer med fler än två vårdnadshavare. Så vad är problemet?

Rädslan för att transsexuella ska vara så farliga eller så olämpliga som föräldrar eller överhuvudtaget som närvarande i barns liv bygger på en oresonlig rädsla för det som är annorlunda, men har ingen evidensbaserad grund överhuvudtaget. Vid sidan av att vilja leva sitt liv i en kropp man förstår sig på, så är transsexuella inte så otroligt annorlunda än vilken annan människa som helst. Glada ibland, ledsna ibland, arga ibland, fikar, går på restauranger, går till jobbet, åker på förkylningar, drömmer om semesterresor och längtar efter släkten och vännerna, vidareutbildar sig, har skafferiet fullt med te, lagar husmanskost och allt vad det kan vara. Till och med tittar på tv då och då, eller läser tidningen. Man kan till och med vara postkassör eller politiker. Det ni! Vi är inte så himla annorlunda. Egentligen. Och det är dags att lagstiftningen skildrar det. Transfobin har fått härska oinskränkt under allt för lång tid och det är dags att göra upp med det mörka medeltida förflutna den hör hemma i. En gång för alla.

Om det nu varit så himla farligt på riktigt att en transsexuell individ kom i närheten av barn i ena eller andra situationen, så borde kanske jämställdhetsministern Nyamko Sabuni tänkt till en extra gång innan hon satte sina barn i samma bilbaksäte som mig i Folkpartiets sektion av Prideparaden i Stockholm då den drog genom stan i förra veckan. Kan ett statsråd anförtro sina barn till en transsexuell kvinna, så borde det inte vara så jäkla farligt att tillåta transsexuella individer att bli föräldrar heller. Jag kan ha fel, men jag tror faktiskt inte det...

Intressant.