Alexander Bard om upphovsrätt och Pirate Bay på Expressen Debatt

Idag publicerar Alexander Bard en, tycker jag, tänkvärd artikel kring sina tankar rörande The Pirate Bay och upphovsrättsfrågan.

Jag vet att Anna Troberg redan huggit på det och hänvisar till Alexander som Kung Midas och ondgör sig över att Alexander pratat om svältande kreatörer. Men det är väl inget nytt? Det har han alltid gjort. Och problemet finns ju fortfarande där. De som tjänar pengar på dyra cd-priser eller på häxjakter via IPRED är ju knappast kreatörerna och kulturarbetarna. Många av dem vill inte ens ha skiten. De skiter i vem som distribuerar prylarna de skapar, så länge de får det distribuerat och så länge de förhoppningsvis får en liten gnutta payback för vad de skapar och kan få en stunds respit inför nästa hyresinbetalning.

Joshua Tree kommenterar nedanför Annas inlägg och håller i stort sett med Alexander, som jag förstår det, men tycker att det inte är upp till konsumenter, kreatörer eller samhället att ta fram nya affärsmodeller för att näringslivet ska överleva. Du har helt rätt!

Men vänd på det istället. Varför ska vi överhuvudtaget ha ett näringsliv som har ensamrätt på distributionen då? Är det nödvändigt? Det kanske det är. Jag är inte helt övertygad, bara. Om vi kan finna en bättre lösning, eller ett tjogtal lösningar eller fler, så bangar inte jag. Det enda jag vet är att IPRED ska bort, att dagens mediejättar mest är förkrympta och griniga skuggor av vad de en gång var och att de måste bort till vilket pris som helst. Vad som ersätter dem vet vi inte än. Vilken form ersättarna kommer att få är det hela frågan - egentligen - handlar om. Och det är litet grann upp till oss att bestämma det. Vi är konsumenterna. Vi är de bästa att avgöra vilka distributionsformer, prismodeller och marknadsföringslösningar vi köper och vill ha i framtiden. Lasta inte över problemet på någon annan. Vi kan mycket väl vara smarta och ärliga nog att fundera på vad vi vill ha, vad vi köper, och se till att det förmedlas till kultur- och mediascenen på ett begåvat vis för att därifrån skapa en bättre modell för en litet mindre medeltida framtid.

Sedan... Anna, jag vet att du inte dagligdags diskuterar med Alexander kring de här frågorna utan mest bara ser honom på olika hearings eller som författare till en artikel här eller där. Jag kan dock tala om att Alexander och jag har diskuterat det här flitigt under en hyfsat lång tid nu. Betydligt längre än ett par månader. Att den här typen av förändringar på många plan i samhället skulle komma till förutspåddes redan i boken Nätokraterna någonstans runt millenieskiftet, alltså för i runda slängar tio år sedan (skriven av Alexander Bard och Jan Söderqvist - läs den! Den är bra). Nana nana nanana nana nanana... (Känner mig som veckans boktips).

Alexander tänkte till redan då. Och har tänkt till sedan dess. Liksom jag och många andra. Och han tänker väl till sådär tvåhundra gånger varje gång något som intresserar honom dyker upp i en diskussion. Skulle han säga till varje gång han tänkt till, så skulle jag aldrig få en syl i vädret när vi träffas och pratar, så uppmuntra honom inte. ;-)

Ja, Alexander... du får basha mig sedan. Men jag hoppas jag kommer undan med det om jag viftar på ögonfransarna litet och ser söt ut.

Alexander och jag har länge varit rörande eniga om att en av de största frågorna för kulturen, internet och samhället som sådant i världen idag rör just upphovsrättsfrågans vara eller inte vara. Hur kommer vi fram till vettiga lösningar?

Än så länge har ingen funnit den vinnande modellen som ersätter den föråldrade upphovsrättsidé som ännu gäller, men som blivit så hopplöst frånsprungen. Istället ska rättigheterna skyddas med hjälp av vansinniga övervakningslagar som dels är pinsamt ineffektiva när det gäller att komma åt någon som helst fildelningsproblematik och dels vägrar man att alls tänka nytt. Bland annat tar det sig uttryck i en ovilja att alls diskutera de här frågorna med pirater, fildelare eller kreatörerna bakom Pirate Bay.

Men Alexander lyfter också fram en annan viktig punkt. Det kostar mer än ett par skrynkliga hundringar för att producera nästa Sagan om Ringen. Det kostar litet mer att få ihop ett bra producentteam för att få Depeche Modes Dave Gahan att låta sådär riktigt grymt, sexigt och frustande bra att jag själv ska fundera på att överge flatigheten och bli heteronormativ igen.

Om vi kan finna en lösning på problemet att - produktionen - av kultur av alla slag fortfarande kostar pengar - inte minst "bra" kultur (inte att sammanblanda med det förhatliga finkulturbegreppet, mind you) - och om vi ändå kan finna bra, kostnadseffektiva sätt att hålla nere priserna på produkterna, öka tillgängligheten och haussa en fungerande distributionsmodell (torrenter i all ära, men jag gav upp för rätt länge sedan när hälften av allt jag ville tanka hem slutade på 99,6%), med bra kvalitet på outputen... Ja, då har vi en vinnare.

Sedan tror jag inte på att en värld som ser ut som den gör idag kommer att finna en enda lösning, hur mycket vi än vill och hur skrämmande tanken på något annat än är. Vi blir tvungna att hoppa och förlita oss på att repet runt midjan eller fallskärmen på ryggen faktiskt håller.

Vad vi alla kan vara grymt enade i är att dagens upphovsrättssystem och distributionsmodeller är så gamla, sjuka, trötta och överbeskyddade att det borde varit skottpengar på dem för länge, länge sedan. Riv skiten!

Men en uppmaning till alla er därute som, liksom jag och Alexander, vill slakta upphovsrätten av idag: Börja gnugga geniknölarna nu. Det är dags!

Vi måste finna fungerande lösningar för hur framtidens kultur ska produceras, bekostas och distribueras. Det är livsnödvändigt. Och något måste trots allt ersätta de numera rätt avmagrade och desperata halvliken av mediejättarna. De tynar bort as we speak. Vad kommer istället?

För den som lyckas lösa gåtan och knäcka kuben finns förmodligen både förmögenheter och cred från en hel omvärld att hämta. Vad väntar vi på? Låt oss påbörja diskussionen och jobba.


Intressant!