Transsexuella som untermensch; Stöd till öppna moderater!

Det är intressant att se att det fortfarande går att föra fram en stark röst för transsexuellas rättigheter idag. Efter sommaren har det nämligen blivit totalt knäpptyst om det. Ingen tar i det, partierna som lovade dyrt och heligt att en ny lag skulle påskyndas som gav transpersoner sina mänskliga och medborgerliga rättigheter tillbaka har grävt ner sig så djupt att St Petersburgs tunnelbana börjar likna ett Skytrain.

Ändå dyker då och då ett par vassa rader upp som visar att frågan inte alls är död eller bortglömd hos alla. Denna gången tack vare Brännpunkt på SvD och Öppna Moderater med Christer G Wennerholm i spetsen.

Dock hänvisar Öppna Moderater fortfarande till utredningen som borde blivit lagförslag för länge sedan, SOU 2007:16 (pdf), som en lösning på problemet. Ett lagförslag som är så problematiskt att inte ens Göran Hägglund själv vill ta i det idag. Vi har ändå suttit ner ett par gånger, Göran och jag, och diskuterat detta. Problemet idag ligger dels i det faktum att Kd är så försvagat att det borde bli en fråga för WWF och att Görans position i partiet förstås är tämligen dallrig när fanatiska frikyrkogrupper börjar bjuda till tepartyn över stora delar av landet för att diskutera hur de bäst ska kunna jaga och förringa minoriteter så effektivt som möjligt. 

Men problemet ligger också i det faktum att lagförslaget nu är så gammalt att det faktiskt inte ens går att använda som sådant längre. Tiden har gått ut och det är i praktiken nödvändigt att presentera ett nytt lagförslag bara av rent administrativa skäl. Regelverken säger så, och därmed kommer man inte undan. 

Med tanke på att man i SOU 2007:16 inte säger skit om hur man ska hantera ungas hälsa och de enorma suicidriskerna trans innebär, att man vill tvinga folk inte bara till sterilisering utan även kastrering (vilket kan vara livshotande och också har kostat patienter livet för inte så många år sedan) även i det finstilta, så är det riktigt, riktigt illa. Idag är det så att det "bara" står om sterilisering i lagen. Men praxis har inneburit en ändamålsglidning som i praktiken lett till att även transkillar blir av med inte bara äggstockar utan också livmoder som krav för att få bli registrerade som män. Könsstympning, livshotande kirurgier med risk för enorma komplikationer och enorma blödningar vilka kan kosta individen livet, används idag som ett absolut villkor för att bara skriva under ett jäkla dokument som handlar om rent juridisk tillhörighet. Man hamnar i en gisslansituation idag som transsexuell eller intersexuell som är rent ut sagt livsfarlig!

Det finns många andra frågor man inte tar upp i SOU 2007:16. Patientsäkerhet, lika vård över hela landet, de målvakter som finns utspridda över landet och som utan någon som helst grundläggande utbildning tar helt och hållet godtyckliga beslut om vem som ska få genomföra en korrigering och vem som inte ska få göra det. Ett beslut som rimligen borde ligga hos behöriga läkare, psykologer, kuratorer och psykiatriker på de för ändamålet skapade teamen. Faktum är att inte ens dessa specialister borde ha så mycket talan. De internationella riktlinjerna hänvisar till transsexualism som en självdiagnos. Man pratar alltmer om behovet av att låta patienten själv styra över om de vill byta, hur bytet ska gå till, i vilken takt, på vilka premisser och vilka vårdmoment patienten själv vill genomföra eller inte genomföra. Det man internationellt eftersträvar är något som kallas informed consent. Man låter patienten själv välja, eftersom det är patientens egen livssituation, mående, kroppsliga och mentala hälsa vi pratar om här. Patienten väljer själv, så snart man konstaterat att valet inte handlar om självskadebeteende, ett utlopp för annan psykisk ohälsa och så länge patienten är väl medveten om vad dessa förändringar kommer att leda till för henom som individ.

Idag finns fyra team i Sverige som genomför könsbytesutredningar. Det är alldeles för få. Det finns ingen verkligt samlad och för hela landet tillgänglig kompetens för att hantera och hjälpa barn och ungdomar med behov av att byta könstillhörighet och få hjälp med vård. Astrid Lindgrensjukhusets lilla avdelning saknar makt att hjälpa barn som far illa på grund av att de hamnar mellan stolarna och har inte resurser att hjälpa nog många.

Många andra frågor är inte heller besvarade av SOU'n från 2007. Betyg från skolor och arbete, exempelvis. Rätten för fler personer än de nu obligatoriska max 50 personerna per år samtidigt som tusentals inte ens får tillgång till remisser till utredningsteamen. Det finns oerhört mycket att göra. Samtidigt visar alltså de senaste och mest omfattande rapporterna (pdf) att bland transpersoner i västvärlden har nära nog hälften någon gång försökt att ta sitt liv. Inte sällan på grund av att de inte fått vård eller inte tagits på allvar av det omgivande samhället. Nära nog hundra procent av alla transpersoner har någon gång råkat ut för hatbrott, diskrimininering och kränkningar på sin arbetsplats. Arbetslösheten är betydligt mycket högre hos transpersoner än hos andra. 

Och samtidigt sitter Kristdemokraterna och undrar över varför de snart totalt har utraderats som parti. Ett hett tips är att det finns alldeles för få fanatiker ens inom pingströrelsen för att hålla ett parti som Kd över fyraprocentsspärren och att man kanske skulle försöka sig på en politik som andas mer 2014 än år 1300.

Mitt förslag till hela Alliansen, inklusive Öppna Moderater, är att skippa 2007:16 helt och hållet och börja satsa stenhårt för att Socialstyrelsens fantastiska utredning från sommaren 2010 ska överföras som lagförslag. Socialstyrelsen har gjort allt rätt, i stort sett. Det finns någon detalj kvar däri att arbeta på, men nu pratar vi detaljer. 

Det är dags att Sverige tar steget från mellankrigstidens mediokert skrämmande och förnedrande människosyn och in i 2000-talet. Det är dags att vi hänger med och kommer ikapp. Detta är ingen marginell fråga. Transpersoner är fler än en på hundra i den generella befolkningen. Snart har underdiagnosticeringen och undangömmandet av transidentiteter- och uttryck som en skam lyfts såpass att vi kan hävda att där finns en transperson i varje klass i Sveriges skolor. För att så ser det ut idag. egentligen. Och vi har inte råd att ignorera detta längre. 

Detta är ingen marginell fråga och de tragedier som drabbar så många idag, de fördomar som existerar därute, de hatbrott som blir allt vanligare och de felbehandlingar och den diskriminering som möter transpersoner idag måste omedelbart upphöra!

Gör Socialstyrelsens rapport om transpersoners hälsa och situation till lagförslag nu och se till att något händer snabbare än Reinfeldt, Hägglund och de andra vilsna lirarna hinner blinka!

Annat relaterat:

Alltid fantastiska Helena von Schantz skriver om självmord bland unga. För den som följt den senaste tidens diskussioner och all den hysteri som uppstått i USA efter epidemier av självmord bland unga hbt-personer känns det naturligt att koppla samman Helenas syn på den här problematiken med det som sker gentemot transpersoner idag. Vi har inte råd att inte göra det. Helt enkelt. Läs Helenas inlägg. Det är väl värt det.

Intressant.