Socialdemokratin ingen frihetsrörelse utan en likriktningsrörelse

Ibland kan jag bli så full i skratt ändå. Det är inte mycket annat att göra än att skratta åt vissa saker som man liksom springer in i eller blir insprungen i. Socialdemokraternas nya fyrapunktsprogram för framtiden är en sådan sak.

Socialdemokratin är en frihetsrörelse, säger Mona Sahlin glatt på DN idag. Och jag kan inte låta bli att litet mer än le.

Är det någonting socialdemokratin INTE är, så är det väl just en frihetsrörelse. Vilket kanske är en bra grej, vad vet jag? Men hymla inte med det.

Socialdemokrati står för låga löner över hela linjen, höga skatter, bidragsberoende, arbetslöshet, selektivitet, jantelag, folkhem och diskriminering och utrensning av minoriteter. Den står för offerskap, martyrskap, likriktning, och fördömanden av människor som inte har nog fina arbeten. Tänk RUT-avdraget, exempelvis. Eller synen på kvinnor, arbetare, invandrare och andra som viljelösa offer och våp som inte förstår sitt eget bästa och som man konstant ska tycka synd om.

När Sahlin säger att man genom hela sin historia kämpat för den enskilda människans möjlighet att välja sitt eget liv, så undrar jag litet diskret om det även gäller för transpersoner, exempelvis. Med tanke på att sossarna är hela grunden till att jag blev tvångssteriliserad för två år sedan. Tänker på alla unga kvinnor som blev tvångssteriliserade för att de var för promiskuösa, tänker på alla psykiskt och fysiskt handikappade som for illa på grund av socialdemokratins gömmande av alla som inte passade in i den stiliserade och schabloniserade idealbilden som socialisterna ville visa upp en gång i tiden.

Granted, de har ju gott sällskap i alla kristdemokrater nu för tiden, men jag kan ha litet svårt att uppskatta kristdemokratisk allmän välvilja också.

Det är inte tack vare sossarna som vi har haft en enastående efterkrigstid fram till för något decennium sedan. Det hänger snarare ihop med den eftergifts- och neutralitetstaktik vi ägnade oss åt under andra världskriget och som gjorde att vi klarade oss undan bomber och stora mänskliga förluster på grund av kriget. Vi var visserligen tvungna att smickra tysken på köpet, men det var inte så noga. Vi hade en infrastruktur efter kriget som våra grannländer inte hade. Det gav oss möjligheten att exportera och däri ligger vår framgång under de kommande decennierna efter att kriget tog slut.

Idag ser det väldigt annorlunda ut. Vi har sämre infrastruktur än de flesta andra europeiska länder, vi har dåligt med spetskompetens och våra industrier producerar för dyra produkter som är alldeles för generiska för att vi ska kunna sälja i de volymer vi behöver göra.

Mot bakgrund av detta blir det lätt udda att läsa om hur Sahlin och Socialdemokraterna vill lösa dagens och framtidens problem genom högre skatter, fler bidrag och en väldigt vagt definierad välvilja gentemot precis alla. Det klingar floskler och brist på visioner. Det låter som valpropaganda utan egentlig grund. Det låter som det alltid gjort då man hävdat att allmänheten borde rösta rött för då kommer alla att få det så himla bra. Är det inte så att det fortfarande bara handlar om att "rätt" människor ska ha det bra? Är det inte så att minoriteter även fortsättningsvis kommer att gömmas undan, förbises, sättas på undantag och bli påmålade en offermask de verkligen inte vill bära?

S står för socialistisk kollektivism. Men det i sin tur står för selektivism. Ett litet kollektiv av perfekta människor ska få tillgång till hela kakan. Resten göms undan på hem, sätts på socialbidrag i betongförorter eller rensas ut. Monica Green skriver att det handlar om människosyn. Och det stämmer nog. Jag vill bara inte ha något med socialisternas människosyn att göra.

Jag som redan tvångssteriliserad (det har jag inte minst makarna Myrdal, men även många andra socialistiska ideologer att tacka för) transperson med en fast förankring i hbt-världen och med rötter litet varstans i världen känner mig inte ett dugg lugnad av att Mona Sahlin börjar prata om att de kanske gjort fel här och där och samtidigt på sätt och vis låter som om hon förringar det. Nu ska det bli bättring, hävdar hon. Men jag har svårt att se bättringen.

Så länge det är likvärdigt med total brist på status att vara transperson, bög, flata, invandrare, handikappad eller bara lågavlönad arbetare, så ser jag inga som helst chanser för socialdemokratin att kunna hantera det här landets politik i framtiden. Så länge man måste skämmas för att man inte har råd att leva som en socialdemokratisk fackpamp, så ser jag inte överhuvudtaget hur socialdemokratin ska kunna göra upp med sitt mörka förflutna och börja skapa verkliga visioner och framtid för alla. Även för oss som inte passar in i de stereotypa propagandabilderna som socialisterna så gärna öser över oss. Även för oss som lever utanför normerna. Även för oss som kanske inte har det så sjukt jäkla bra ställt.

När kommer socialdemokratin att börja lyssna på riktigt? Än har de då inte gjort det.

Politik spelar roll, säger Sahlin vidare. Och ja, jag kan hålla med. Det kan nog varenda människa i det här landet göra. Och det är anledningen till att jag aldrig kommer kunna bli socialist. Jag har växt upp i en marxist-leninistisk diktatur. Jag har genomlevt arvet av den svenska socialismen. Och jag kommer aldrig att förlåta det lidande och det utanförskap jag sett och upplevt och som jag relaterar direkt till den socialistiska ideologin.

Politik spelar roll. Och för mig är en bra politik en politik som handlar om att alla människor ska ha samma status, samma värde, samma livschanser, samma rätt till sin egen kropp, sexualitet, fortplantning och sin egen rätt till egenbestämmande. Alla människor ska ha rätt till ett arbete. Alla människor ska ha rätt till en vettig inkomst. Alla människor ska ha rätt till bra vård. Alla ska vi också ha rätten att slippa leva på bidrag. Och vi ska alla slippa få en icke önskvärd offerstämpel tryckt i vår panna och slippa diskriminering från samhället oavsett vilka vi är.

Det står jag för. Det går jag till val på. Det är något jag kommer kämpa resten av mitt liv för att leva upp till.

Har sossarna tänkt om? Nej, de har från första början tänkt helt och hållet fel och jag ser inga tendenser på att det skulle vara något som är på väg att förändras i brådrasket.

Att Mona Sahlin dessutom misslyckas med att minnas att Sverige just genomgått den värsta ekonomiska krisen sedan depressionen på 30-talet och att det faktiskt är ett smärre mirakel att Alliansen klarat att hålla nere arbetslösheten så mycket som vi ändå gjort är bara skrattretande. Jag vågar inte ens tänka på hur arbetslöshetssiffrorna hade sett ut om de rödgröna fått styra då krisen slog till.

Ännu har sossarna en mycket mörk bakgrund att göra upp med. Och ännu har de inte specificerat varken hur, när eller med vilka medel de ska uppnå sina nya mål. Det är fyra väldigt generaliserade floskler utan backning och utan några som helst egentliga visioner om hur det ska gå till. Det verkar som om S flirtar med liberalismen men är fullständigt medvetna om att de inte kan leva upp till det och därför bara släpper bollen och låter den fara iväg utan riktning. Det hela känns faktiskt mest bara unket.

Det är dags att de rödgröna tar den utmaningen på allvar.



Intressant.

Sebastian Bjernegård, Linander, Åberg, Per Pettersson, Linnéa Darell, Makthavare, Karl Henriksson, Vägskäl, Annarkia, Gulan, Maria Byström, Raymond Svensson, Broman, Marcus Grundén, Norah4you, Maria Abrahamsson, Magnus Andersson, Trollhare, Monke, Gerdau, Kent Persson, Moderata Perspektiv, Krassman, Helle Klein, Hofvander, Ex-Blogge, Kildén, Johan Pettersson, Runo, Emil Broberg, Motpol, Pär Johnson, Lindholm, Ted Ekeroth, André Assarsson, Andersson på Kungsholmen, Altenberg, Christian Tegnvallius, Rasmus Jonlund, Linander, Åberg, Opassande, Sörliden,