Läsvärt om bisexualitet

I jakten på svar från overklighetens folk till alla er övriga ytterligare ett lästips. Ytterligare ett statement, ett rakryggat konstaterande, ett utropstecken.

På Aftonbladet skrev igår Suzann Larsdotter, sexualupplysare på RFSL, personligt om sin bisexualitet och om hur vi bin ofta blir osynliggjorda från såväl den övriga homovärlden som den heterosexuella världen.

Kan inte låta bli att känna igen mig litet grann. Det är ju så det är, känner jag rätt ofta då jag läser. Kan vara tänkvärt för den som inte funderat så mycket på det tidigare. För oss bin som levt mellan världarna en stund är det dock knappast rocket science. Vi vet precis och vi känner igen oss och tycker förmodligen, varenda en av oss, att det är totalt självklart. Men det är viktigt att knuffa upp på agendan och ut i ljuset därför att det är något som ändå inte lyckas fastna i omgivningens medvetanden hur mycket vi än ber och skriker och bönar och gapar om att få bli sedda och accepterade för precis de vi är.

Att det ställer till det för oss på så vis att vi alltid blir placerade efter vilken eventuell partner vi har för tillfället är en tydlig sak som är svår att tampas med. Att dejtar vi en människa av andra könet så är vi automatiskt straighta. Dejtar vi en person av samma kön så är vi allra helst gay. Men att vi faktiskt inte vill bli inplacerade och att vi känner oss fångna är något som ofta inte nämns eller tolereras att det nämns. Hur ofta får jag inte höra att jag borde bestämma mig, att jag inte är riktig eller hel om jag inte väljer sida, att jag bara är på låtsas eller bara låtsas. Att det inte är ok att jag lever på det sätt jag själv vill leva. Det ska ju vara antingen eller...

Själv har jag valt att ta det där steget till att stå för exakt och precis den jag är. Att vara offentlig med min identitet, min läggning, min lösning på mitt eget personliga livspussel. Må så vara att jag inte blir poppis för det, men det behövs fler som vågar gå ut och stå för att de är bi, för att de kanske är trans- eller intersexuella, för att de är polygama eller polyamorösa.

Själv ser jag mig som polygam, bisexuell och med en tidigare historik kopplad till trans- och intersexualism. Kontroversiellt. Något jag kanske inte borde prata så högt om. Men som jag anser att jag bör prata högt om precis just därför. För att vi behöver vara fler som syns. Fler so har en ryggrad. Fler som står upp för precis de vi är. För att ändra attityderna, för att skapa en samling människor som kan agera positiva förebilder för alla andra som inte ser det som lika självklart att våga vara precis som de är.

Se mig. Jag är här. Jag är queer. Jag är stolt. Och jag tänker inte ändra på mig.



Tack, Suzann, för att du orkar driva på. Tack för att du orkar vara en förebild. Tack för att du är så cool och så rak. Det behövs fler av dig därute.