Svar på min kritik mot anglikanska kyrkan

Jag fick ett väldigt välformulerat svar på min kritik av anglikanska kyrkans attack gentemot svenska kyrkan rörande debatten om könsneutrala (samkönade) äktenskap.

Se även breven här.

Jag tycker att det är viktigt att föra upp den debatten och diskutera den. Inte minst som vi nu ser fram emot Stockholm Pride om bara någon dryg vecka och då årets tema är Hetero.

Stockholm Pride ställer frågan "Hur Hetero är du?" och söker just problematisera hur normerna påverkar inte bara bögar eller flator utan hela samhället - dig och mig - i vardagen. Här och nu. Det svar jag fick på gårdagens inlägg är ju ett tydligt exempel på just detta i mitt fall.

Debatten kunde inte bli mer aktuell än nu, varför jag hoppas att det är ok för Peter att jag lyfter den annars fullt offentliga (annars hade jag tvekat att publicera den utan att höra mig för direkt, förstås) kommentaren från inlägget nedan och helt enkelt väljer att svara på den även på denna plats.

Jag vill också uppmuntra er läsare som besöker Stockholm Pride i år att komma förbi den 29 juli och se den paneldebatt där jag debatterar med Alexander Bard, Louise Persson och Seved Monke om just kampen för homo-, bi- och transpersoners fortsatta kamp för lika rättigheter efter de könsneutrala äktenskapen. Arrangerar gör HBT-liberalerna tillsammans med Liberati.

Tid och plats: Klarabiografen på Stockholms Stadsteater/Kulturhuset, klockan 16.15 - 17.45 den 29 juli 2009.



Peter skriver följande:

Jag mottar för min del Engelska Kyrkans kraftfulla initiativ med glädje. Svenska kyrkan har alldeles spårat ur och blivit en filial till den världsliga makten med Politisk Korrekthet som dogmatiskt ramverk i bibelns ställe. Homosexuella skall i fråga om materiella förhållanden ha samma faktiska rättigheter som alla andra, så det är inte alls ifrågasatt, varför man inte skall svamla om "förtryck av minoritet". Däremot skall avvikelsen ICKE helgas med något slags metafysisk normativitet den helt enkelt inte har, och så enkelt är det, och det SKALL kunna sägas rent ut utan risk för mediala och pseudojuridiska repressalier från Överhetens sida.

Svenska Kyrkan ansluter sig till den politiska Överhetens åsiktstyranni över Sveriges folk. Den beställsamma opportunismen förtjänar ingen som helst respekt, och den engelska kyrkans bistånd till en autentisk och självständig svensk andlighet är därför oerhört välkommet.

Det är också en kamp som bara börjat!

- Peter Ingestad, Solna

och jag väljer att svara sisåhär:

Hej Peter.

För mig som för bara ett litet antal år sedan blev exkommunicerad från svenska kyrkan på grund av att jag tillhör en sexuell minoritet och så sent som för ett drygt år sedan blev tvångssteriliserad av svenska staten är det tyvärr inte helt lätt att hålla med.

Som därutöver djupt troende tycker jag att en sådan märklig, ickeinkluderande eller rentav separatistisk, hållning är väldigt problematisk. Jag själv tilltalas inte minst av det kärleksbudskap som genomströmmar Bibeln och tycker inte att jag kan se något skäl till att Jesus själv skulle ha tagit annan ställning än jag. Budskapet är tänkt att vara kärlek, inkludering och jämställdhet med den utsatte, den annorlunda, den icketroende, den som tror på något eller någon annan och den som befinner sig i minoritet. Det var vad Jesus predikade sist jag kikade efter.

Jag respekterar din åsikt, men tycker själv att saker går åt alldeles rätt håll när nu alla människor de facto får samma värde, samma rättigheter, friheter och skyldigheter. Om vi ska diskutera risken för repressalier, är jag rädd att tonläget från Anglikanska Kyrkan varit allt annat än diplomatiskt hittills, vilket jag tycker är väldigt olyckligt. Jag får tyvärr inte känslan av att anglikanerna varken är särdeles diskussionssugna eller intresserade av att ge bistånd till en autentisk och självständig svensk andlighet. Att bli påtvingad någonting av en annan eller tredje part är inte något jag brukar definiera som varken autentiskt eller självständigt. Inte i min bok.

Jag tycker inte att det är för mycket begärt, å andra sidan, att vi kan föra denna diskussionen utan att hota med, eller anklaga varandra för att kasta runt med repressalier mot varann. Det leder liksom ingenvart.

Jag har svårt att förstå varför en exkluderande och i grunden diskriminerande norm från urminnes tider ska få fortsätta stå oemotsagd i all evighet bara för att den upphöjts till religiös (eller annan) tradition.

Allt väl!
Amanda



Intressant?