Visar inlägg med etikett Facket. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Facket. Visa alla inlägg
2010-08-18
2010-05-27
Folkpartiet vill förstatliga a-kassan
Folkpartiet ser ut att under helgens partiråd stödja idén om att arbetslöshetsförsäkringen ska vara en statlig försäkring och inte förlagd till facket som den varit tidigare.
Jag kan bara hålla med. Av flera skäl. Dels för att den idag mest används av facken för att ragga medlemmar. Vilket visserligen är fint så. Facket ska egentligen vara en viktig arbetsmarknadspart och ett skyddsnät för sina medlemmar och har under lång tid också varit det. Medlemskap ser jag inte något problem i. Och jo, jag är själv ansluten. Men är det gott skäl nog för att lägga just hela arbetslöshetsförsäkringen och tillhörande ersättning i fackliga händer? Jag tycker inte det.
Dessutom kanske facket skulle må bra av att börja leva på sina egna meriter istället för att få en stor del av sin verksamhet och sina inkomster betalade av staten. För så är det ju ändå idag. En del av arbetarrörelsen som är statligt finansierad och ändå står delvis på sina egna ben, förknippar sig mest med en enda sida av det politiska spektrat, et c. Och också i sin tur fördelar stora summor pengar till denna ena sidan av det politiska spektrat. Vilket jag kan se som ett demokratiskt problem, och förmodligen hade gjort oavsett vilken sida jag själv gjort till min hemvist.
Jag kan dessutom av egen erfarenhet konstatera att delar av den fackliga rörelsen litet grann spelat ut sin roll. Då stora fackliga organisationer väljer att helt och hållet ställa sig på arbetsgivarpartens sida uppstår problem för de arbetare man finns där för att skydda. Numera talar man om den goda relationen till arbetsgivarparten. Man talar inte längre om fackliga processer, arbetsrätt, rätten att inte bli diskriminerad eller lurad på sin lön. Nu talar man om "lärandeprocesser". Vilket i praktiken innebär att arbetstagaren ska lära sig att hålla tyst och vara snäll och lära sig at säga ja och amen till vad som helst som droppar ur en arbetsgivares mun. Oavsett hur kränkande eller problematiskt detta kan vara. Det man värnar idag är relationen till arbetsgivaren och inte arbetstagaren i många fall. Varför jag anser att facket till sist har spelat ut sin roll.
Jag menar på att om en arbetsgivare och arbetstagare hamnar i konflikt och den fackliga organisationen arbetar aktivt för att få en anställd uppsagd och till så låga skadestånd eller avgångsvederlag de möjligen alls kan åstadkomma och tillslut blir utskällda av arbetsgivarorganisationens representanter för att vara omänskliga, elaka och diskriminerande så väljer jag hellre att bli representerad av arbetsgivarorganisationen ( ! ).
På något vis tycks ansvarskänslan mellan dessa två parter ha vänt sina poler, vilket är en väldigt märklig situation. Och min spontana tanke är att då kanske man faktiskt inte behöver lämna över något så viktigt till fackliga organisationer som en arbetslöshetsföräkring heller. Utan göra den de facto statlig liksom alla andra socialförsäkringar.
I förlängningen anser jag rentav att man bör avveckla hela den fackliga rörelsen. Bryta ner den i dess beståndsdelar och med en helt ny grupp anställda och ansvariga, med en helt ny målsättning för ett modernt samhälle sätta samman en helt ny facklig sfär som inte består av företagskorrumperade fackpampar utan av andra arbetare och tjänstemän som ännu inte hunnit falla för frestelsen att konstant ställa sig antingen på den röda rörelsens eller arbetsgivarens sida i alla lägen. Kanske är det dags för en förnyelse av hela den fackliga rörelsen? Kanske är det dags att facket även i Sverige handlar om att ta ansvar för de människor de en gång i tiden kom till för att värna?
En facklig rörelse är viktig och ska finnas i ett fungerande modernt samhälle, anser jag, men då ska den också göra det den är till för och den ska vara anpassad efter ett modernt samhälle och efter sina medlemmars behov av idag.
Kanske är en avskillnad från arbetslöshetskassorna ett första steg i att de fackliga organisationerna får mer tid och större möjligheter att fundera på sitt uppdrag och sin egen roll. Kanske kan de då gå tillbaka till att ägna sig åt sin kärnverksamhet - det vill säga att värna sina medlemmar i alla lägen och ta tillvara deras intressen snarare än arbetsgivarpartens.
Intressant.
Share your links easily.
Jag kan bara hålla med. Av flera skäl. Dels för att den idag mest används av facken för att ragga medlemmar. Vilket visserligen är fint så. Facket ska egentligen vara en viktig arbetsmarknadspart och ett skyddsnät för sina medlemmar och har under lång tid också varit det. Medlemskap ser jag inte något problem i. Och jo, jag är själv ansluten. Men är det gott skäl nog för att lägga just hela arbetslöshetsförsäkringen och tillhörande ersättning i fackliga händer? Jag tycker inte det.
Dessutom kanske facket skulle må bra av att börja leva på sina egna meriter istället för att få en stor del av sin verksamhet och sina inkomster betalade av staten. För så är det ju ändå idag. En del av arbetarrörelsen som är statligt finansierad och ändå står delvis på sina egna ben, förknippar sig mest med en enda sida av det politiska spektrat, et c. Och också i sin tur fördelar stora summor pengar till denna ena sidan av det politiska spektrat. Vilket jag kan se som ett demokratiskt problem, och förmodligen hade gjort oavsett vilken sida jag själv gjort till min hemvist.
Jag kan dessutom av egen erfarenhet konstatera att delar av den fackliga rörelsen litet grann spelat ut sin roll. Då stora fackliga organisationer väljer att helt och hållet ställa sig på arbetsgivarpartens sida uppstår problem för de arbetare man finns där för att skydda. Numera talar man om den goda relationen till arbetsgivarparten. Man talar inte längre om fackliga processer, arbetsrätt, rätten att inte bli diskriminerad eller lurad på sin lön. Nu talar man om "lärandeprocesser". Vilket i praktiken innebär att arbetstagaren ska lära sig att hålla tyst och vara snäll och lära sig at säga ja och amen till vad som helst som droppar ur en arbetsgivares mun. Oavsett hur kränkande eller problematiskt detta kan vara. Det man värnar idag är relationen till arbetsgivaren och inte arbetstagaren i många fall. Varför jag anser att facket till sist har spelat ut sin roll.
Jag menar på att om en arbetsgivare och arbetstagare hamnar i konflikt och den fackliga organisationen arbetar aktivt för att få en anställd uppsagd och till så låga skadestånd eller avgångsvederlag de möjligen alls kan åstadkomma och tillslut blir utskällda av arbetsgivarorganisationens representanter för att vara omänskliga, elaka och diskriminerande så väljer jag hellre att bli representerad av arbetsgivarorganisationen ( ! ).
På något vis tycks ansvarskänslan mellan dessa två parter ha vänt sina poler, vilket är en väldigt märklig situation. Och min spontana tanke är att då kanske man faktiskt inte behöver lämna över något så viktigt till fackliga organisationer som en arbetslöshetsföräkring heller. Utan göra den de facto statlig liksom alla andra socialförsäkringar.
I förlängningen anser jag rentav att man bör avveckla hela den fackliga rörelsen. Bryta ner den i dess beståndsdelar och med en helt ny grupp anställda och ansvariga, med en helt ny målsättning för ett modernt samhälle sätta samman en helt ny facklig sfär som inte består av företagskorrumperade fackpampar utan av andra arbetare och tjänstemän som ännu inte hunnit falla för frestelsen att konstant ställa sig antingen på den röda rörelsens eller arbetsgivarens sida i alla lägen. Kanske är det dags för en förnyelse av hela den fackliga rörelsen? Kanske är det dags att facket även i Sverige handlar om att ta ansvar för de människor de en gång i tiden kom till för att värna?
En facklig rörelse är viktig och ska finnas i ett fungerande modernt samhälle, anser jag, men då ska den också göra det den är till för och den ska vara anpassad efter ett modernt samhälle och efter sina medlemmars behov av idag.
Kanske är en avskillnad från arbetslöshetskassorna ett första steg i att de fackliga organisationerna får mer tid och större möjligheter att fundera på sitt uppdrag och sin egen roll. Kanske kan de då gå tillbaka till att ägna sig åt sin kärnverksamhet - det vill säga att värna sina medlemmar i alla lägen och ta tillvara deras intressen snarare än arbetsgivarpartens.
Intressant.
Share your links easily.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
