Tillbaka till sjukförsäkringen

Det blev ett himla liv om att jag gick igång på socialförsäkringssystemen och Försäkringskassan nu för ett par dagar sedan. Kul på sitt sätt. Förstås är det många som står litet längre vänster ut som tvivlar på att en person som jag alls kan ha ett hjärta överhuvudtaget - jag är ju folkpartist; men mestadels har det varit en bra och positiv stämning i det stora hela.

Jag håller med Mary om att det faktiskt inte är så att socialdemokrater har ensamrätt på mänsklighet. Så är faktiskt inte fallet. Systemet runt sjukförsäkringarna har inte fungerat som det var tänkt att fungera, men det innebär inte att idéerna bakom är dåliga. Jag tycker det är fantastiskt att slit-och-släng-systemet som den förra regeringen predikade för numera är på väg att avskaffas. Jag skäms över att vi inte fått ordning på systemet så att det fungerar som det ska fungera. Men blir stolt över att det nu börjar hända saker och att så många huggit i och försöker reda upp det.

Ett system som inte kräver att en person prövas mot hela arbetsmarknaden innan den sjätte sjukskrivningsmånaden är ett mänskligare system än det som föreskriver att man ska prövas direkt.

Ett system som ger en prövning efter ett år, men med full möjlighet att därefter få tillgång till en permanent sjukskrivning utan bortre parentes är också ett bra system i grunden.

Ett system där en person som varit borta från arbetsmarknaden under lång tid, som har drabbats av psykiska besvär, arbetsskador eller vad det än kan vara får hjälp av ett dedikerat team som arbetar aktivt för just den individens återgång till arbetsmarknaden tycker jag är toppen. Jag har fått ganska bra insikt i de skyddssystemen på sistone och måste säga att jag är imponerad över hur det fungerar, åtminstone inom min egen kommun. Ska fortsätta att följa upp den biten, så får vi se vad som händer, förstås. Men det känns som om vi är på rätt väg.

Det besvärliga ligger i när det hela bara blir ett ordkrig mellan gammeldags socialister som tycker att man absolut inte ska ställa några frågor alls å ena sidan och personer som tycker att det är livsfarligt att överhuvudtaget kritisera ett system som hotar att fallera på grund av att det antingen inte efterföljs eller för att det inte helt och hållet tänkts klart och justerats.

Det viktiga är trots allt inte att bråka sinsemellan bland partierna nu, utan att fort som sjutton se till att ordna till systemets brister så att det blir så bra som möjligt och de som behöver en fungerande ersättning, en trygghet och en tillit till framtiden också får det. Jag hoppas att det är vad som ligger i framtiden nu. Jag vill hemskt gärna tro det.

Någon form av kontroll rörande diagnoser och mer eller mindre permanenta sjukskrivningar ska nog till för att saker och ting ska fungera och flyta men här hoppas jag fortfarande på klara förtydliganden och en revidering av systemet där mycket kompetenta läkare körs över om och om igen av människor som aldrig någonsin träffat den berörda patienten/sjukskrivna individen. Det finns mycket som behöver redas ut här, men det systemet är inte riktigt bra än och behöver fixas till. Så är det. En läkare ska inte systematiskt överprövas och hennes beslut ska inte omyndigförklaras utan vidare. Det här glappet i systemet hoppas jag är en av de bitar som regeringen åtgärdar nu när systemet ses över.

Jag hoppas fortfarande på ett förtydligande om vilka grupper som berörs av de uppdateringar som ska genomföras. Jag hoppas fortfarande på läkarnas ord ska väga starkare igen. Jag hoppas innerligt att de personer som nu står vid skarvpunkten inom kort kommer att få sina fall prövade omgående och att de kommer att få hjälp och ersättningar så snart det alls går. Det är inte ok att de ska drabbas, varken av det gamla systemet eller en eventuell utdragen födelse av det uppdaterade och nästkommande.




Mer här:
Johan Westerholm, Johan Westerholm, Johan Westerholm, Johan Westerholm, Peter Andersson, Peter Andersson, DN, SvD, Ulvenlöv, Ulvenlöv, Martin Moberg, Marika Lindgren Åsbrink, Matilda Ernkrans, Alliansfritt Sverige, Alliansfritt Sverige, Alliansfritt Sverige, Alliansfritt Sverige, Kent Persson, Kent Persson, JensO, Mary, SvD, SvD, Anna Hedborg, Kjell Rautio, Lena Melin, Ex, Ett hjärta rött, Rabiatfeminism, Eva-Lena, Eva-Lena, HBT-sossen, Ninna, Kommunisternas blogg, I Cattas lilla värld, Vägen till himmelen..... (eller helvetet), Zana Hussan, Feministiskt initiativ Västra Götaland, Trollhare, Fredrik Pettersson, Ingvar Persson, Helle Klein, Best of man kind, AB, In your face, Furustrand, Krassman, Ex,

Intressant.

HPV-vaccin även till män i staterna?

För någon vecka sedan skrev man på amplifyyourvoice om att det går diskussioner i USA om att införa en möjlighet till vaccinering även av pojkar och män för att komma åt spridningen av HPV-virus bland befolkningen.

Man konstaterar att det inte enbart är kvinnor som drabbas på grund av detta viruset. Det är även många män som drabbas av cancer, och det är många som lider av att så många kvinnor drabbas på grund av viruset.

Någonstans är det litet lustigt att man ännu inte tänkt tanken att om man nu ska göra vaccinering av influensor till något som går litet grann på modet, så kanske man kan utnyttja viljan att skapa en infrastruktur för det till något vettigt.

Inte för att det säkert inte är vettigt med en vaccinering mot svininfluensan. Tyvärr finns det människor inte så långt bort i mina kretsar som drabbats hårt på grund av att någon nära gått bort. Den gör litet ont. Och självklart har jag närstående jag oroar mig för också. Så blir det ju. Och jag antar att jag har goda skäl här och var att oroa mig. Det finns gott om risk i min omgivning, är jag rädd.
Men det är fortfarande en oerhört liten mängd människor som drabbats sådär väldigt hårt av svininfluensan att man kan undra kring huruvida det är samhällsekonomiskt försvarbart att driva på som man gör. Speciellt med den extra oro man sprider och med tanke på att man inte alls bryr sig om huruvida det går att leverera det antal doser som faktiskt behövs för att immunisera en hel befolkning. Det går litet... trögt.

Själv har jag avverkat eländet, med all rimlig säkerhet. Det var ingen rolig historia. Men är det verkligen fler som dött av denna influensa än vad som dör normalt sett av en vanlig höst- och vintervariant? Någon som har statistik?

Däremot... Om vi nu ska börja bygga vaccinfabriker och bygga en riktigt välfungerande och väloljad infrastruktur för fortsatt vaccinering av det ena eller andra skälet... ska vi då inte kika på möjligheten att faktiskt följa det amerikanska tankeexemplet och se om vi inte kan få bukt på HPV en gång för alla då också?

Det kittlar litet grann för mig i alla fall att faktiskt göra en sådan sak. Det lär säkert kosta en del, men vad har inte svininfluensan kostat oss hittills? Det handlar nog mest om att ställa nytta mot nytta.

Hopp för alla transmän?

Och nu börjar det röra på sig i forskningen kring skapande och återskapande av det manliga könet. Inte en dag för tidigt, med tanke på hur svårt det är för exempelvis transsexuella män att skapa något som alls påminner om en riktig penis och som dessutom går att använda sig av vid exempelvis samlag.

Nu nämns det inte specifikt att tekniken är riktad till just transpersoner, men chefen för forskningsteamet på Wake Forest Baptist Medical Center i North Carolina hävdar att man förstås inte kan styra hur tekniken används utifrån patienters önskemål. Man hävdar också att tekniken med tiden kan förfinas nog för att forskarna ska kunna skräddarsy penisarna efter patientens behov.

Med mer arbete kring det estetiska utseendet, hudtransplantationer och liknande kan detta vara bland de sista bitar som behöver föras till bordet för att en rekonstruktiv kirurgi ska kunna genomföras. Sedan tidigare finns avancerad forskning som går ut på att odla urinrör, exempelvis, och hudtransplantationer har man redan använt sig av i hyfsat stor utsträckning. Det svåraste som återstår idag är alltså att skapa just svällkroppar som kan ge en fungerande erektion. Något vi får hoppas på snart ska vara löst, även om det säkert dröjer ytterligare en stund innan en ny, fungerande kuk verkligen är verklighet för de allra flesta.

Hittills har man i första hand tänkt sig att hjälpa patienter som lider av erektionssvårigheter, som har drabbats av cancer eller som har andra skador på penisen. Men för mig med mitt färgade öga ser jag en värld av möjligheter för en av världens mest bortglömda och förbisedda sexuella minoriteter och jag skulle vara oerhört glad om detta med tiden kan innebära att även trans- och intersexuella män får möjligheten att leva ett fullt och fungerande liv, ha en helt fungerande sexuell samvaro på det sätt så många drömmer om och längtar efter och därmed skapa sig en ny livskvalitet som går vida över vad som är möjligt att hjälpa dem till som det medicinska läget ser ut idag.

Det här kanske bara är önsketänkande från min sida, men jag kan faktiskt inte låta bli att hoppas.

Intressant?

Läs även:

Rena Rama Sanningen,