Men nu har han i alla fall varit där. En lång väntan, en lång strävan, en massa blod, svett och tårar.
Mycket förväntat, kanske, så går det utan några större problem att ta sig igenom denna sista kontrollen. Immanuel får reda på att han är man och att beslutet alltså är ett positivt besked. Lättnad snarare än glädje. Det finns nämligen ett litet aber.
Immanuel har fått beslutet om att han är en man, men det kommer inte att verkställas förrän den dagen han blivit kastrerad med tvång. För att ska man byta, så måste man först bli avkönad. Avidentifierad. Avförd från de hela människornas leende skara. För att få bli man måste han alltså skiljas från äggstockar och livmoder, varken han vill eller inte. En operation som gör det omöjligt för Immanuel att någonsin bli förälder. Något som, även om det möjligen inte är aktuellt för alla, ändå är en oerhörd kränkning. Det är också en operation som medför direkt livsfara och som kan sluta väldigt illa. Det är inte direkt tandläkarbesök vi pratar om.
För att det redan fastställda beslutet ska verkställas, vill det alltså till att Immanuel lägger sig på operationsbordet och tar bort en del av sin kropp som straff för att han valt att vara man. Eller som en slags avgift? Det ultimata mandomsprovet som det nu anstår en precivilisation på barbarnivå.
Så nu är det upp till min valdabror att, liksom jag en gång, se till att få allt reproduktivt i kroppen att försvinna för att han ska få kvittera ut det egentligen redan fattade beslutet. Ingenting får sparas, ingenting får frysas ned. Nu är det slut på reproduktion hos den queera djävulshunden (Trollharen). Utan kastrering inget beslut. Utan kastrering ingen framtid. Det är bara att välja. Det är ju bara en människas liv vi pratar om här. Det är ju så det brukar vara. Och Immanuel är bara en i mängden som råkar ut för detta. En av många. Vi får alla samma sjuka ultimatum. Välj att göra detta "frivilligt" så får du ditt redan beslutade personnummer sedan. Annars inte. Vi håller din reproduktion och delar av din kropp som gisslan. Minns någon berättelsen om Abraham som skulle offra sin son Isaac till Gud för att visa sin gudstro och kärlek till mannen på molnet? Gud krävde av Abraham att Isaac skulle offras för att Abraham därigenom skulle kunna visa sin sanna gudstro.
Idag offras transpersoners hälsa, välmående och förmåga att bilda familj på samma principer som i uppenbarelseboken. Tror du på Staten av Guds nåde? Tror du på vårt dekret om vår odöende kärlek? För att få fortsätta leva, så är du tvungen att offra en stor del av dig själv, nämligen dina framtida barn och möjligen även din fortsatta framtida hälsa.
Vem av er därute vill hävda att detta har i en modern lagstiftning att göra? Vem av er kan hävda att detta är vad den svenska staten ska hävda?
Uppenbarelseboken är inte direkt tidernas mest vänliga och gulliga lilla godnattsaga. Vi hävdar ständigt att vi ska vara mer moderna än de många tusen år gamla texterna i gamla testamentet. Ändå kunde vi inte komma närmre den primitiva människosyn och lagstiftning som det gamla testamentet nu ändå representerar idag. Hur i helvete är detta möjligt?
(Länk: Förlåt mig Fader, ty jag har syndat).
Om han nu väljer att inte genomföra operationen (inte för att han verkligen har något val i realiteten), så får han alltså inte sitt nya personnummer och får alltså inte rätten till rätt bokstav i pass och på id-kort och så vidare. Trots att beslutet alltså egentligen redan är fattat! För att om han inte finner sig i att utsätta sig för livshotande kirurgier med endast rent symbolvärde, så tas rätten till den egna identiteten ifrån honom. Visst är världen fantastisk?
Dagens utpressarsystem mot transsexuella i vården och i den så kallade rättsstaten Sverige MÅSTE upphöra!!
Kroppsbestraffning och tvångssterilisering som villkor för vård och för rent administrativa juridiska beslut är alltså inte på något vis ett avslutat kapitel i det här landet. Den diaboliska blodstörsten härskar ännu inom svensk offentlig administration. De gamla offerriterna sedan tiden långt innan Romarriket pågår fortfarande i det gudsfruktiga Sverige; vi har lagstiftning som skulle kunna vara hämtad bokstav för bokstav ur gamla testamentet och det skrämmer mig. Och det gör ont i mig. Ännu, flera år efteråt. Det gör ont i många av oss. Väldigt ont. Men vi har ingen talan, vi undermänniskor. Vi overklighetens folk. Vi lamm som förs till altaret för att slaktas och offras till den allvetande svenska überstaten.
![]() |
Like lambs to the slaughter |
Kommer regeringen tillåta sig att uppfylla de löften partiledarna gav i samband med sommarens intensiva transdebatt och under Stockholm Prides partiledardebatt? Är det dags för en förändring av lagen nu snart? Kommer det vara försent för Immanuel, liksom det idag redan är för sent för mig?
Har regeringen överhuvudtaget ryggrad nog att ta beslut om något så självklart som alla människors lika värde, alla medborgares rätt till skydd mot övergrepp? Med tanke på att det inte ens tog veckor innan den känsliga datalagringslagen kom upp på bordet, så borde väl en så självklar fråga som alla människors lika värde och likhet inför lagen vara en enkel match? Det förvånar mig att ingenting hänt redan. Det lät ju på nu nyblivne ministern Ullenhag som att detta var något som självklart skulle vara löst redan under år 2011. Om så är det verkligen dags att börja spotta upp realistiska förslag för en avveckling av dessa urtida barbarier nu omgående!
VI HAR INTE RÅD ATT VÄNTA LÄNGRE!!!
NI HAR INGEN RÄTT!!!
Om regeringen behöver hjälp av sakkunnig som överhuvudtaget vet vad transsexualism är, så ställer jag fortfarande gärna upp. Inte för att intresset någonsin varit särdeles omfattande förstås. Vi pratar ju bara 50.000 svenskar och deras liv eller icke liv. Vi pratar ju bara urtida offerriter i svensk statlig regi. Men jag menar... litet förstånd i de här frågorna vore ju faktiskt synnerligen lämpligt. Även i närheten av Rosenbad!
Intressant.
Och så tillsist ett stort grattis till min fina valdabror Immanuel som dock äntligen nästan fått bli man på riktigt enligt staten Sverige. Även om han förstås enbart får beslutet verkställt om han finner sig i att vara halv och lovar att aldrig någonsin fortplanta sig, bilda familj eller försöka vara en hel människa någonsin igen. Likväl grattis! Måhända är det en pyrrhusseger då man kommit så långt, men det är ändock en seger. Och ett stort steg mot att få bli betydligt mycket helare än systemet och samhället alls egentligen har förmågan att förstå.
Immanuel! Jag är oändligt stolt över dig och jag gläds med dig, samtidigt som jag återigen laddar för en strid utmed barrikaderna för att vi en dag ska ha samma rättigheter som de riktiga människorna och det verklighetens folk som än så länge styr våra liv.
<3 <3 <3
SvaraRaderaJag vet inte vad jag ska säga. Varken över dina fina ord eller över den absurda situationen. Egentligen har jag ju varit beredd på detta i åratal och vetat mycket väl vad det är som gäller, och ändå känns det så omtumlande.
Jag är väldigt glad att du finns. Det du sa när vi sågs var nog precis det jag behövde höra då. Måste bara komma på hur jag ska göra med vissa detaljer, sedan kör vi :)
Du behöver inte säga så mycket. Jag vet. Kanske litet för väl egentligen. Men du vet att jag och många andra finns där för dig alltid. Och jäklar vad vi ska driva kamp i framtiden. Det här är långt ifrån över.
SvaraRaderaDu är fantastisk! Bara så du vet!
<3 <3 <3
Det är verkligen helt sjukt att det går till så här i Sverige. Men jag är inte förvånad. På sätt och vis finns det till och med en viss logik i det. En man med äggstockar och livmoder är ju "fel", han ska ju ha sädesceller och spermaproduktion.
SvaraRaderaMen så länge man inte kan erbjuda honom att totalt byta hela produktionsapparaten så att det blir helt "korrekt", ska man ge fan i att ta bort det som finns från början.
Staten har aldrig någonsin rätt att tvångskastrera sina invånare, sånt ska inte ske i civiliserade samhällen!
Tyvärr tror jag att den större delen av befolkningen är fullständigt ovetande om detta (själv fick jag precis reda på det genom att läsa det här inlägget), och med tanke på hur svårt det är att få folk att bli medvetna om saker och ting tror jag det kommer krävas enormt mycket jobb för att få folk att uppmärksamma detta.
Men jag kommer i alla fall att hädanefter dra mitt strå till stacken genom att prata om det här med människor jag umgås med.
Det här måste få ett slut!