Barns rätt ska vara okränkbar

Det finns mycket man kan säga om hur vi behandlar människor i samhället idag. Det finns många som far illa, många som vill hjälpa, och så finns det alla sverigedemokrater som brukar infestera mina och andras kommentarsfält som anser att alla som inte är ariska och vikingaättade nog egentligen borde må bäst av att slippa leva.

Tyvärr är det förstås en grov förenkling, det jag skrev ovan. Det finns så otroligt mycket mer som komplicerar situationen här och annorstädes. Ett av våra verkliga problem som vi faktiskt måste ta tag i är hur migrationspolitiken i Europa ser ut idag. Det har tidigare demonstrerats kraftfullt mot att HBT-flyktingar blir utvisade utan någon möjlighet att klara sitt eget liv eller slippa tortyr och förföljelser i hemlandet.

Jag och många med mig, inte minst inom Liberala Ungdomsförbundet i Stockholm, har slagits hårt för de papperslösas rätt till vård. Vilket visserligen är en integrationsfråga och människorättsfråga snarare än migrationspolitik. Det är inte riktigt samma sak, men vi får köpa att det är länkade företeelser.

I Europa har vi idag ett system som innebär att flyktingar som kommer till Europa ska behandlas som asylsökande i det första land inom EU vars mark de beträder. Det vill säga en "första lands-princip". Tyvärr kan vi konstatera att vissa länder sköter sig utifrån EU's riktlinjer på ett mer eller mindre bra vis. Grekland undantogs för en tid sedan från första lands-principen gällande ensamkommande flyktingbarn, för att de helt enkelt inte skötte sig. Protester uppstod inom EU då man hävdade att grekerna minsann inte skulle få komma undan sitt ansvar och kunna knyckla över det på andra genom att missköta sig. Risken finns ju att andra tar efter. Men Sverige bryter idag med grundregeln och behandlar dessa barns behov av asyl och uppehälle som vore de förstkomna till Sverige.

Det är en bra sak, tycker jag. Ett bra ställningstagande. Vi kan inte låta barn bli brickor i de europeiska ländernas interna stridigheter och dragkamper om vem som ska göra vad och vem som har mest rätt och mest fel. Barns rätt ska vara okränkbar.

Om vi vet att barn far väldigt illa på ett eller anant vis, har vi också en skyldighet att ingripa för att förhindra att detta får fortgå.

Nu har det visat sig gång på gång att vi får höra väldigt oroande berättelser om hur ensamkommande barn på Malta behandlas. Barnen behandlas oerhört illa och får inte tillgång till skola, vård, god man eller någon som helst information om sin situation eller om asylprocessen som sådan. Somliga hålls under fängelseliknande förhållanden, vilket torde vara oacceptabelt i vilken demokratisk stat som helst. Somliga tvingas på flykt och hamnar då ofta i andra europeiska länder. Däribland Sverige. I Sverige, i sin tur, lever många av dessa barn gömda i rädsla för att bli sända åter till de horribla förhållandena på Malta eller i värsta fall i hemlandet.

Det är, i min värld, fullständigt oacceptabelt att Sverige, med full vetskap om dessa barns situation på Malta, ens kan överväga att sända tillbaka dem för en första lands-prövning av asylrätten. Det är oacceptabelt att utsätta barn för en sådan situation och det är gräsligt att ingenting görs. På fullaste allvar.

Självklart ska inte Malta belönas för sin dåliga hantering av dessa barn, men vi har inte råd att svika en ung generation på ett så absurt vis som förekommer idag, då Sverige fortsätter att sända dessa barn åter till en misär som är - i brist på bättre ord - oanständig!

Nog borde Sverige och övriga EU besitta kraft nog att utöva påtryckningar mot länder som Grekland och Malta för att se till att dessa länder sköter sina åtaganden? Nog kan vi finna oss i att den lilla våg av ensamkommande barn som passerar Malta på vägen till Sverige får sin asylrättsprövning gjord här och under tiden och därefter får en dräglig och trygg tillvaro värd namnet. Värd ett mänskligt samhälle.

Idag har redan Tyskland gjort det ställningstagandet. Norge, som visserligen är fristående från den Europeiska Unionen, har valt att låta barnen själva få välja i vilket land deras ärende ska prövas enligt ett undantag i Dublinförordningen - det styrdokument som hanterar dessa frågor inom Europa. Frankrike och Spanien har helt slutat tillämpa Dublinförordningen på ensamkommande barn.

Idag skriver samtliga ungdomsförbundens ordföranden om behovet av att Sverige bryter med det förfarande som gäller idag. Ungdomsförbunden står därmed enade i kravet på att undantagsmöjligheten och principen om barnets bästa SKA användas vid bedömningen av barns rätt till asyl i Sverige. Inte minst i fallet Malta.

Vi i Sveriges ungdomsförbund kräver av landets riksdag och regering att de ska tydliggöra för Migrationsverket att kränkningar av barns rättigheter aldrig får förekomma. Att Sverige under inga omständigheter får sticka huvudet i sanden och skylla på att barnets rättigheter ska prövas i ett annat land. Det är lika mycket vår skyldighet att se till att barnets rätt är okränkbar. Varje förvisning av ett ensamkommande barn tillbaka till Malta är ett övergrepp från den svenska statens sida. Och de övergreppen ska upphöra nu!

Mitt i valrörelsen ställer vi oss alla sida vid sida och kräver med en röst barnens okränkbara rättigheter till en trygg och värdig framtid fri från statliga övergrepp och fri alla former av strategiska spel mellan Europas regeringar.


Artikeln finns att läsa på DN Debatt idag. Den är underskriven av:

Magnus Andersson
Förbundsordförande Centerns Ungdomsförbund

Adam Cwejman
Förbundsordförande Liberala Ungdomsförbundet

Maria Ferm
Språkrör Grön Ungdom

Ida Gabrielsson
Förbundsordförande Ung Vänster

Jytte Guteland
Förbundsordförande Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund

Charlie Weimers
Förbundsordförande Kristdemokratiska Ungdomsförbundet

Niklas Wykman
Förbundsordförande Moderata Ungdomsförbundet


Fler skriver:
Christoffer Fagerberg (ordförande, Liberala Ungdomsförbundet Storstockholm), Scaber Nestor, Unga Folkpartiet, Andreas Froby, Caroline Szyber, Linnébloggen, Gert Gelotte/GP Ledare,


Intressant.