Kraniologi som högsta mode och ett fördummat Sverige ohjälpligt mycket på dekis

Nej, nej. Jag har säkert ingen anledning att bli rädd. Säkert ingen alls. Allt är nog i sin ordning.

Samtidigt blir jag konfunderad när folk återigen börjar mäta kranier, avstånd mellan ögon och munnar, tänder och kindben och så vidare och med hjälp av dessa mått försöker hävda att ser man ut si eller så och har man den sortens former på kraniet så är man en sådan typ av person.

På helt annat håll, på en hyfsat stor, internationell maillist-baserad stödgrupp för en sexuell minoritet jag tillhör diskuterades nyligen på fullt allvar vad ett "snyggt" kvinnligt kön är och hur det ser ut. Nu skulle kön rankas från vackra till ruskigt fula, var det tänkt. Märklig diskussion som förstås snabbt urartade. Det hänvisades bland annat till en amerikansk sida där någon sorts humbugdoktor rankade fittor efter ålder, form, hårighet, färg och allt möjligt annat. Diskussionen slutade med att jag skällde ut de involverade personerna efter att någon refererat till 1800-talets så kallade forskning kring långa blygdläppar hos vissa afrikanska folkgrupper. Någonstans där fick jag permanent och oåterkalleligen nog. Och nej, det tänker jag inte länka.

Vi har för inte så himla länge sedan haft en alldeles fruktansvärd historik kring de där avarterna inom studierna av mänskligheten som borde få forskningen att skämmas. Kraniologi, rasbiologiska och genetiska tester och rangordningar, en jäkla massa dumheter för att försöka bevisa att vissa grupper och vissa raser ska vara bättre eller sämre än andra. Att vissa grupper eller raser skulle vara bättre eller sämre lämpade för ditten eller datten, eller bara är mer eller mindre mänskliga, mer eller mindre civiliserade.

Vi har behandlat samerna så en gång i tiden. Observera att Sverige så sent som igår blev ordentligt åthutade av FN's råd för mänskliga rättigheter. Bland annat för att vi fortfarande inte har lärt oss att behandla samerna på ett vis som motsvarar våra åtaganden såsom vi skrivit under och lovat att vi ska. Stora delar av vår övriga öppenhet och vår förmåga att ta hänsyn till rättigheter för invandrare, sexuella minoriteter och kvinnor kritiseras också. Och nu alltså... en artikel som vurmar för den nygamla och jättespännande vetenskapen Kraniologi. Samma pseudovetenskap användes för att "bevisa" att afrikaner var mindre vetande och mindre civiliserade en gång i tiden. Man använde sig av detta för att söka bevisa att även judar och muslimer var mindre vetande och så vidare. Britterna använde det gladeligen för att ursäkta sitt beteende gentemot sina undersåter i kolonierna.

Och nu ska alltså Aftonbladet i litet skräckblandad, fnissande förtjusning springa runt och mäta sina egna kranier på redaktionen. Man passar också på att mäta kranier på diverse kändisar. Och syftet är att vi ska kunna avgöra hur elaka de där figurerna är - för att det kan vi avgöra med hjälp av kraniologi ( ! ). För att det säger någon skum och obskyr rapport från Brock-universitetet i Kanada som Aftonbladet har lyckats gräva fram. Men ingen har reflekterat, synes det mig, över hormonell (androgen) inverkan, eller sociala förväntningar som uppfyller sin egen profetia. Ingen har diskuterat huruvida en person som är 2,05 meter lång har ett större huvud än någon som är 1,52 meter lång. Märkligt. Jag blir så trött! Vad är det för jävla dynga?!

Jag får ohjälpligen bilden av femåringar i huvudet som springer runt och jagar varandra med upphittade pistoler eller som tycker att den där upphittade minan ser hemskt spännande ut att spela fotboll med. Och vill verkligen göra allt jag kan för att ruska om barnen och få dem att låta bli innan något riktigt otäckt händer. Spännande?

Kanske inte!

Är det verkligen ingen idag som minns? Är det ingen idag som faktiskt åtminstone har läst om vad rasbiologi och kraniologi verkligen innebär? Vad det är ett tecken på? Hur det användes av de tyska nazisterna eller hur det fungerade på 1700- och 1800-talet dessförinnan...?

Det var på den tiden man trodde att fossiler av orthoceratiter var tecken på att enhörningar fanns och då man trodde att T-rex var en flygande och eldsprutande drake. Men likväl. Jag bara trodde att vi hade kommit längre idag. Jag ber om ursäkt för min förhastade slutsats.

Ingen tycks idag ens känna till forskningen som visar på hur otroligt absurd den här verksamheten hos excentriska hobbyforskare verkligen var. Jag trodde aldrig att jag skulle få se fascinerade journalister i svenska kvällstidningar sitta och hylla kraniologin som något häftigt och "all that" igen. Inte år 2009. Och nu blir jag med ens så jäkla rädd att det är sjukt.

Men jag antar att det är vad vi faktiskt förtjänar idag?

I ett land där en femtedel av befolkningen köper någon sorts konspirationsteori om vad som hände i USA den 11 september 2001, samtidigt som de flesta faktiskt inte ens minns händelsen i sig. Många jag talat med och som försökt övertyga mig om sanningen i den där konspirationsteorin säger rätt ut att de aldrig tittar på nyheterna, aldrig läser tidningar, aldrig får någon som helst information från någon skola eller liknande. Deras enda informationskälla är märkliga dokumentärer på YouTube och saker som går "word by mouth".

Vi lever i ett land som blir alltmer clueless.

I ett land där en oerhört stor grupp människor inte minns Berlinmurens fall för 20 år sedan och inte har någon som helst aning om vad som skedde under andra världskriget, i de ryska arbetarlägren, på rumänska barnhem et c.

I ett land där äldre tonåringar tror att sälar tar sig fram med hjälp av propellrar. (Personligen uppsnappad konversation på Skansen för bara ett par år sedan - nyligen upprepad på en SL-buss inne i Stockholms City).

I ett land där många som tillhör eller är på väg in i den vuxna befolkningen inte har en aning om skillnaden mellan riksdag och regering.

I ett land där Sverigedemokraterna är på frammarsch och våra övriga partier tycks ha svårt att erinra sig varför vi inte bör arbeta med nazister. Där man är beredd att ge upp sin ideologi och hela grunden för det demokratiska samhället för att ta chansen att vinna nästa val.

I ett land där vi idag inte klarar av att säga stopp gentemot kvinnolöner, diskriminering i arbetslivet, våldtäkter, misshandel och även i vissa fall mord därför att vi inte har ett lagrum som fungerar.

I ett land där människans fri- och rättigheter och allt som överhuvudtaget rör hennes integritet ständigt är under attack.

I ett land där de senaste sittande regeringarna inte förstår eller har förstått att det inte går att rädda demokratin genom att med övervåld slakta den.

I ett land där en så respekterad auktoritet inom forskningen som professor Hans Rosling på Karolinska Institutet påpekar att vi faktiskt inte kan någonting om världen (faktum är att Rosling med all tydlighet visar att en schimpans vet mycket mer om världen än vad våra universitetsstuderande gör idag). Samtidigt påvisar Fredrik Härén att omvärlden kan nästan allting som är värt att veta om oss. Är det inte märkligt.

Samme Hans Rosling konstaterar att den världsbild som lärs ut även av svenska universitet idag är baserad på en världsbild som är över 60 år gammal.

Människor som arbetar med företagande i andra delar av världen, såsom Fredrik Härén gör, påpekar att vi totalt tappat greppet om kunskap, idéer, visioner, drömmar och innovation.

För bara något decennium sedan fick forskare som Helen O'Connell och barnmorskan på RFSU, Tina Nevin slåss för att överhuvudtaget ha rätten att publicera skrifter som berättade att en kvinnas klitoris faktiskt var mer än en liten knapp - att den hade skänklar och att den var ett stort och väldigt unikt organ i kroppen. Kunskapen om klitoris är gammal skåpmat egentligen, men många forskare vägrar fortfarande att kännas vid den. Många motarbetade aktivt publikationer som gjorde klitoris till något verkligt och inte bara en vit och outforskad plats på kartan över den mänskliga anatomin. Än idag vägrar man lära ut korrekt information om kvinnans könsorgan även till läkare, barnmorskor och kirurger i Sverige. Det är tydligen fortfarande alldeles för kontroversiellt för att alls tas upp i våra läroböcker. (?)

Vill vi verkligen leva i en sådan värld? Eller är det dags att försöka ändra förutsättningarna?

Vill vi leva i ett så instängt och okunnigt land eller ska vi försöka skapa om detta landet på nytt?

Vad är det som händer och som vi verkar tycka är alldeles helt ok och fullständigt normalt? Är det verkligen så att vi inte inser att vi gräver vår egen grav som nation genom att vi spelar okunskap och oförblommerad dumhet i händerna gång efter annan?

Nu ska vi ägna oss åt att stödja vad som av USA's tidigare president beskrevs som ett kristet korståg mot ondskans axelmakter och dessutom därför att USA inte klarar av att besegra sitt motstånd med egna medel. Déjà vu.

Vi har pirater, verkliga, tvättäkta sjöpirater - på riktigt, på olika håll i världen som vi knappt klarar av att råda på ens med hjälp av en oerhörd marin överkraft. Déjà vu.

Vi ser hur diverse arabiska och asiatiska städer slåss om att bygga nya och häpnadsväckande arkitektoniska mästerverk, utbildar sin arbetskraft, sina ingenjörer och forskare att slå oss på fingrarna i sömnen och vi svarar med att hota att bomba sönder dem eller utsätta dem för kränkande handelsavtal och handelstullar för att hindra dem i sin utveckling. Snarare än att faktiskt sätta fart på vår egen forskning och utveckling. Snarare än att själva lära oss att bygga och skapa igen på egen hand. Senast vi befann oss i en likvärdig situation var för sisådär 1000 år sedan och vårt agerande nu och då är så lika att vi lika gärna kunde använda ett kalkerpapper. Déjà vu.

Vi kan inte längre konkurrera på samma villkor som resten av världen för att vi ligger efter teknologiskt och på andra vis kunskapsmässigt. Samtidigt kräver vi alldeles för hög ersättning för våra uråldriga produkter och vår eftersatta service. Vi stänger våra gränser som svar och hotar att straffa de regioner som hotar oss konkurrensmässigt. Déjà vu.

I en värld som skriker efter ny arbetskraft och fler varor och tjänster att konsumera lyckas vi inte fylla våra egna fabriker för det finns ingen som vill köpa våra överprissatta produkter. Vi inför handelstullar, skriker om hur rädda vi är för flyktingströmmar och arbetskraftsinvandring (samtidigt som ekonomerna påpekar gång efter annan att vi måste börja ta in ny arbetskraft nu och se till att göra något vettigt med den om inte samhället inom ett par decennier ska kollapsa). Vi stänger gränserna och sticker huvudet i sanden, fortsätter utveckla produkter som är alldeles för dyra och inte klarar av att mäta sig med produkter utvecklade och producerade i resten av världen. Déjà vu.

Vi tvångssteriliserar fortfarande sexuella minoriteter idag. Orsaken är tydligen dels att ”så har vi alltid gjort förr” och dels ”för att hur skulle världen se ut annars?” Déjà vu.

När jag pratar om nya miljömässiga innovationer som ligger mycket nära förverkligande och bara behöver en knuff av kapital och politisk vilja för att förverkligas så blir den första kommentaren här på bloggen att allt jag räknar upp bara existerar ”i fablernas värld”. För något sådant går alls inte att genomföra. Nehe... Déjà vu.

Religiösa grupper (inte minst den kristna högern) är på frammarsch igen och talar återigen om ”verklighetens folk” samtidigt som man arbetar mer med lobbying än någonsin förr. Man vill förbjuda samkönade par att leva tillsammans, få barn och gifta sig. Man vill återigen förbjuda aborter. Man vill återigen ha kvinnan stående vid spisen och skötandes markservicen på hemmaplan. Upplösningen av könsrollerna och könsidentiteten ses som ett oerhört hot, liksom kvinnornas frammarsch i samhället i största allmänhet. Déjà vu.

Nej, nej. Jag har säkert ingen anledning att bli rädd. Säkert ingen alls.

Vi har arbetslöshet i det här landet. Vi ser människor mellan arbeten eller i sjukskrivning som utslagna kräk som ingenting vill och ingenting kan och som aktivt väljer att stå utanför arbetsmarknaden (som om sanningen ska fram är så svag som den är för att den ryckts undan under fötterna på oss därför att vi inte kan erbjuda något som marknaden vill ha längre).

Vi skapar ett nytt utanförskap som jag som liberal inte kan köpa och försöker återföra dem till arbete igen genom att utsätta dem för självutnämnda experter som i praktiken är någon sorts skojshamaner, och som saknar alla former av kunnande och gärna har en bakgrund i märkliga religiösa sekter. Lyckas jag inte få arbete efter att jag blivit indoktrinerad, hypnotiserad och tafsad litet på, så får jag nära nog skylla mig själv. Men vart är de verkliga vägarna in på arbetsmarknaden? Jag är faktiskt litet besviken, för jag tycker själv att det måste finnas mer och bättre saker att göra.

Vi har dessutom ett sjuhelsikes kunnande i högutbildade invandrare i Sverige idag. Men vi låter dem städa våra kontor eller köra våra taxibilar som bäst. När exempelvis engelsmännen får nys om en sådan person, så betalar de till och med flygbiljetten, fixar en bostad och står på Heathrow med ett färdigt anställningskontrakt bara för att kunna snärja dem. Och vi är dumma nog att låta dem gå...

Med drömmar och visioner kommer också innovationer. Och utan innovationer och spetskunnande kan vi aldrig behålla det samhälle vi vant oss vid att leva i idag. Så enkelt är det.

Jag köper absolut arbetslinjen, men jag köper inte skapade utanförskap. Visst ska arbete löna sig, men se då till att låta människan arbeta om människan vill och utsätt inte folk för förnedrande dumheter som en massa helt absurda arbetscoacher...

En människa ska ha ansvar för att klara sig själv och för att se till att sköta sitt liv. Men faller hon, så ska hon också kunna få en hjälpande hand upp och en vänlig knuff framåt. Av så himla många skäl. Och faktiskt... inte minst därför att det är den enda linjen som är samhällsekonomiskt försvarbar. Ohälsa, arbetslöshet, sjukskrivningar och utanförskap kostar helt enkelt för mycket. Men ingen får ett arbete genom att vara livrädd, förnedrad, bli tafsad på eller hypnotiserad. Thank you very much!

----------------------------------------------------------------------------------------------

Vad jag hävdar är dels att vi har en historielöshet i samhället idag. I Sverige och i stora delar av västvärlden. Vi har inte lärt oss ett skvatt av vår historia för vi kan ingenting om den.

Vi har en oerhörd brist på kunskap om hur samhället fungerar, vilket också förhindrar alla former av visionär utveckling av samhället. Vi sitter fast i det förflutna, men vi förstår inte längre varför vi ska bevara vissa företeelser samtidigt som vi är tvungna att utveckla andra.

• Ett exempel är kopplingen mellan uppdelningen av polis och militär eller införandet av värnplikt och vad som hände i Ådalen 1931.

• Ett annat exempel är den nya, fascinerade vurmen för kraniologi.

Vi har tappat våra drömmar och visioner och kan inte med att tänka nytt. Det sipprar ner genom hela samhället och skapar en atmosfär av unket stillastående, preservation och brist på nytänk och nyskap (Tack till Fredrik Härén som så snyggt lyckades föra fram det ordet).

Vi har ett samhälle som står stilla och som bara ska förvaltas. Återigen Härén. Senast 2007 hävdade han på en föreläsning där bland andra Jan Björklund närvarade att lär vi oss inte att drömma, utveckla, skapa och bygga visioner igen så kommer vi att falla ohjälpligt efter. Han hävdade också att det är en skillnad på utvecklingsländer och utvecklade länder. (Alltså developing countries och developed countries).

Skillnaden består i att i den utvecklade världen har vi bestämt oss för att vi är färdiga nu. Vi är klara och kan luta oss tillbaka och njuta av forna generationers livsverk. Vi är klara och behöver inte lära oss mer, kunna mer, lyssna mer, utvecklas mer. Vi lever i den bästa av världar. Den delen av världen som fortfarande utvecklas springer fortfarande. De lär sig, de skapar, de finner nya lösningar. Men vi har inte insett att vi redan är ifrånsprungna. Vi har redan hamnat på efterkälken. Och vi sitter och rullar tummarna. Det är vi som är outvecklade.

Resten av världen kan sin historia. Och de kan vår.

De (Kina i detta fallet) bygger helt nya mångmiljonstäder som är mer än ultramoderna, har ett fungerande kommunikationsnät och har en helt och hållet miljöanpassad profil, men vi kan inte åstadkomma fungerande natt-trafik, avfallskvarnar i slasken eller ett fungerande system för hem-el bestående av solpaneler på balkonger, fasader och tak eller för den delen små vindkraftverk. Men där behöver vi ju inte gå så långt. Det är bara att ta sig ner till Holland eller Tyskland så har de hunnit oerhört långt i förhållande till oss. Men det finns få länder i västvärlden som inte har hunnit långt i förhållande till oss, i och för sig. Om vi nu ska vara sådana. Herregud, idag är det svårt nog att få en hissinstallation på en pendeltågsstation att fungera som den ska - om så bara i två eller tre våningar. Många boende i Huddinge Kommun vet nog precis vad jag talar om.

Den övriga världen utvecklar ny teknik, samtidigt som de skrattar åt vår (prata mobiltelefoner med unga människor i Tokyo, Bangkok eller Taipei och ni kommer sannolikt att förstå vad jag menar).

Den övriga världen utvecklar konstarter, arkitektur (tänk Dubai, Taipei, Shanghai, Tokyo, Kuala Lumpur) och litteratur samtidigt som vi håller fast vid gamla traditioner, vägrar bygga nytt i mer än fem våningar i centrala Stockholm för att bevara ett minne av att vi byggt upp en ny betongförort som hämtad från Moskva mitt i centrala staden under rivningshysterin på 1950- och 60-talet. För den är ju så mycket att bevara?

Samtidigt som ny litteratur i stort sett enbart består av biografier, bilderböcker, historieböcker (som ingen uppenbarligen läser!), kartböcker (bara en sån sak...) och deckare. Vi sitter fortfarande kvar i soffan, äter chips och pratar om muslimer som grottmänniskor under tiden de bygger skyskrapor som tummar på att passera en kilometers höjd.

Är det inte illa nog att Brock-universitetet i Kanada återgår till att börja studera kraniologi. Att en av Sveriges största tidningar rapporterar om detta fenomen med fnittrande och själaglad förtjusning, total historielöshet, utan någon som helst källkritik och utan uppvisande av någon som helst kritisk tankeförmåga överhuvudtaget – det är bara så jäkla skrämmande att det inte går att beskriva!

Vad i hela stora friden sysslar vi med?

Det här är inte ok!

När ska vi lära oss?

När ska vi sluta sova?

När ska vi ta utbildning på allvar?

När ska vi börja ta resten av världen på allvar?

När ska vi börja diskutera och ta itu med vår mörka historia?

När ska vi börja skapa igen?

När ska vi bjuda in kunskap och innovation även till Sverige?

När ska vi börja se människor?

När ska vi sluta tro på trollkarlar och förvisa rasbiologi och kraniologi till historiens soptipp?

När ska vi sluta övervaka för att skydda det lilla vi har för att istället bygga vidare?

När ska vi bli en del av resten av världen igen – på riktigt?

När ska vi börja respektera omvärlden som trots allt har hunnit så otroligt mycket längre än oss?

Och hur lång tid tar det innan vi FATTAR DET?!

Tianmi, Hax, SR, DI, Ex