Vi kommer att köra nu på lördag mellan klockan 14-19 vid Mynttorget. Det kommer att bli en mindre tillställning, då jag inte tycker om att upprepa mig. Tanken är en möjlighet för ett par av debattens starka röster att tala under början av dagen, varpå vi går över till att föra diskussioner i ett organiserat och ledarlett samtal. Det vi är ute efter är att diskutera hur bra eller dåligt det nya förslaget om FRA-lagen är, vilka möjligheter som fortfarande finns att påverka, o.s.v.
Men temat är inte bara FRA, utan det framväxande övervakningssamhället i allmänhet. Liksom den paranoia och oro som sprider sig i världen och som ger sig uttryck i konflikter, hårdare samhällsutveckling, splittringar mellan olika länder och olika folkgrupper i världen. Vi vill komma åt kärnan till problemet och finna en bas att stå på som vi med bred kraft från flera håll kan utnyttja för att föra in samhället på rätt väg igen. Både nationellt och internationellt.
Vi ser ett behov av att föra en sådan diskussion och jag tycker det varit tydligt att det varit alldeles för mycket oro mellan olika sidor av det tidigare FRA-motståndet, där man idag har flera olika grupper som nära nog hoppar på varann istället för att fortsätta arbeta för ett bättre samhälle.
Detta är alltså väldigt viktigt i mångas ögon, men vi kommer att ta på oss större glasögon den här gången och se det större perspektivet snarare än det lilla och oerhört fokuserade.
Vill även du delta, är du jättevälkommen att höra av dig till mig så snart som möjligt. Maila till amanda.brihed@svartmandag.se.
Jag tror att det här kan vara en bra möjlighet att föra upp ett annat perspektiv på de frågor som diskuterats under hösten och att gå vidare på ett verkligt kreativt och samhällsnyttigt vis.
Pingat på intressant.se.
2008-10-09
2008-10-07
Vi kommer att ha en intressant samling deltagare även under Freedom Not Fear den 11 oktober. Ännu är inte listan klar, men ett par stycken smakbitar kan vi inte låta bli att bjuda på, förstås.
Ett snabbt ögonkast på listan över deltagare avslöjar namn som:
Amanda Brihed (Debattör)
Maria Ferm (Talare, debattör)
Alexander Bard (Debattör)
Linnéa Sjögren (Talare)
Johan Norberg (Talare, debattör)
Erik Laakso (Talare, debattör)
Max Andersson (Talare, debattör)
SJF, ännu ej klart vem som deltar.
Michael Gajditza (Talare, debattör)
Kalle Larsson (Talare, debattör)
Mark Klamberg (Debattör)
Håll tillgodo. Vi kommer att publicera hela listan inom kort.
Pingat på intressant.se.
2008-10-06
Freedom Not Fear 2008 || 11 oktober på Mynttorget klockan 14-19
Välkommen att delta i aktionsdagen Freedom Not Fear 2008.
Talare och Öppet Forum på Mynttorget klockan 14-19.
Vidare diskussioner på Café Gråmunken, Västerlånggatan i Gamla Stan, fram till klockan 22.
Rock on!!
Pingat på intressant.se.
Talare och Öppet Forum på Mynttorget klockan 14-19.
Vidare diskussioner på Café Gråmunken, Västerlånggatan i Gamla Stan, fram till klockan 22.
Rock on!!
Pingat på intressant.se.
Freedom Not Fear 11 oktober || Deltagarlista på tillväxt
Vi väntar fortfarande slutgiltig bekräftelse från flera håll kring deltagandet i Freedom Not Fear 2008. Men jag vill redan nu ge en liten fingervisning kring vilka debattörer och talare som kommer att närvara den 11 oktober i Stockholm.
Amanda Brihed, (Svart Måndag, Mp, Liberati)
Maria Ferm, (GU)
Alexander Bard, (Liberati)
Linnéa Sjögren, (F! Stockholm)
Johan Norberg
Erik Laakso, (S)
Max Andersson (Mp)
Representant för Journalistförbundet
Michael Gajditza, (Svensk Myndighetskontroll, Svart Måndag)
Kalle Larsson, (V)
Väl mött den 11 oktober då vi ger er ett öppet forum och firar Freedom Not Fear 2008!
Pingat på intressant.se.
Amanda Brihed, (Svart Måndag, Mp, Liberati)
Maria Ferm, (GU)
Alexander Bard, (Liberati)
Linnéa Sjögren, (F! Stockholm)
Johan Norberg
Erik Laakso, (S)
Max Andersson (Mp)
Representant för Journalistförbundet
Michael Gajditza, (Svensk Myndighetskontroll, Svart Måndag)
Kalle Larsson, (V)
Väl mött den 11 oktober då vi ger er ett öppet forum och firar Freedom Not Fear 2008!
Pingat på intressant.se.
Freedom Not Fear 11 oktober || Vi måste fortsätta ta diskussionen
Som det ser ut idag är det i stort sett omöjligt att få igenom ens två rader i medierna om FRA-frågan. Den stora gruppen vanliga människor har vandrat hem till disken, de skitiga barnoverallerna, vardagslivet och middagstipsen från den lokala matvarubutiken.
Jag kan på sätt och vis förstå det. Det är svårt att hålla ett brinnande intresse uppe för en sådan här stor fråga som de flesta fortfarande inte vet så mycket om. Inte egentligen. Visst ökade medvetenheten en aning, men än är det långt ifrån självklart att vår trygghet inte är hotad. Faktum är att det är den. Vi lever fortfarande med huvudet under bladet och med kniven mot strupen.
Vi riskerar fortfarande förföljelser. Vi riskerar fortfarande åsiktsregistrering, sociogrambaserad kartläggning, diskriminering på grund av sexuell läggning, könsidentitet, religion, eller på grund av vårt umgänge. Ännu är det inte säkert att vi är helt och hållet skyddade mot en situation där våra vänner och släktingar i andra länder kan komma att råka illa ut på grund av att den svenska staten säljer ut information om våra privata kommunikationer. Oavsett om jag talar med min vän i Iran, eller om jag talar om min vän i Iran med en annan vän i Sverige; finns fortfarande en risk att denna individen råkar illa ut på grund av vad jag säger.
Försök att inte drabbas av självcensur i det läget. Självcensur är förstås inte bara tragiskt. Det är livsfarligt. För oss, för demokratin, för våra möjligheter att leva normala liv.
Staten har fortfarande inte någon rättighet enligt folkrätten att agera på det viset, men ännu lever idén vidare.
Vi har hunnit långt i vår kritik och i vårt arbete att påverka politikerna till att förändra FRA-lagen. Men vi är inte framme än.
Vi har många andra lagar kvar att bearbeta som kan komma att i lika hög grad påverka våra liv och vår rätt till integritet och trygghet. Vi måste därför fortsätta kampen. Vi måste fortsätta agera.
Vi måste fortsätta diskutera.
======== Vi har en skyldighet gentemot oss själva, vår omgivning, våra släktingar, vänner och barn att återuppta diskussionen. Vi måste fortsätta arbeta... ========
På grund av den utveckling som skett sedan den 25 september kommer Freedom Not Fear att få en något annorlunda inriktning när vi går till verket igen den 11 oktober.
Vi kommer att erbjuda vår tid och vårt utrymme den 11 oktober för att åstadkomma vad vi vill kalla ett Öppet Forum. Det innebär att vi kommer att ha en grupp talare som kommer att föra fram sin åsikt och sina funderingar kring FRA-lagen och det annalkande övervakningssamhället. Men vi kommer att upplåta en stor del av tiden till en diskussion mellan dessa talare, och även ge de närvarande i publiken möjligheten att ställa frågor.
Vi behöver föra upp diskussionen på dagordningen igen. På ett seriöst och öppet vis måste vi ta debatten. Vi måste sätta ner foten och erkänna att vi ändå inte nått hela vägen fram och att vi därför måste finna på lösningar som innebär att vi fortfarande kan påverka. Att vi fortfarande kan se till att ändra utvecklingen.
Hur går vi tillväga nu när medierna tycker att frågan är kallare än rymdens vacuum? Hur gör vi för att påverka i riksdagen? Hur gör vi för att förhindra att ännu fler liknande förslag och lagar kommer att antas i framtiden - här och utomlands?
Hur fortsätter vi vårt arbete nationellt och internationellt?
Vi måste ta tillfället i akt och prata med varann. Dela våra farhågor, åsikter, drömmar, visioner, verktyg och idéer. Därför vill jag mana er alla som tycker att Freedom Not Fear står för något viktigt att möta upp i centrala Stockholm klockan 14-19 på lördag. Då talar vi frihet, integritet, demokrati och mänskliga rättigheter.
För den som sedan känner sig manad, och som behöver värma sig efter den kalla eftermiddagen, kommer vi att fortsätta diskussionen på Café Gråmunken i Gamla Stan efter klockan 19. Jag har för mig att de har öppet till åtminstone klockan 22.
Det är dags att ta tag i nästa steg av det här arbetet nu och att börja arbeta upp nya vägar till en påverkansmöjlighet. Det handlar Freedom Not Fear om i mina ögon. Det är den kontext vi ser behövs just nu och det är vad som är viktigt för oss att nå ut med.
Alltså: Ta dig till Stockholm på lördag. Nu ska vi diskutera vår framtid och våra rättigheter. Nu sätter vi ett starkare fokus igen med FNF2008.
Välkommen.
Jag kan på sätt och vis förstå det. Det är svårt att hålla ett brinnande intresse uppe för en sådan här stor fråga som de flesta fortfarande inte vet så mycket om. Inte egentligen. Visst ökade medvetenheten en aning, men än är det långt ifrån självklart att vår trygghet inte är hotad. Faktum är att det är den. Vi lever fortfarande med huvudet under bladet och med kniven mot strupen.
Vi riskerar fortfarande förföljelser. Vi riskerar fortfarande åsiktsregistrering, sociogrambaserad kartläggning, diskriminering på grund av sexuell läggning, könsidentitet, religion, eller på grund av vårt umgänge. Ännu är det inte säkert att vi är helt och hållet skyddade mot en situation där våra vänner och släktingar i andra länder kan komma att råka illa ut på grund av att den svenska staten säljer ut information om våra privata kommunikationer. Oavsett om jag talar med min vän i Iran, eller om jag talar om min vän i Iran med en annan vän i Sverige; finns fortfarande en risk att denna individen råkar illa ut på grund av vad jag säger.
Försök att inte drabbas av självcensur i det läget. Självcensur är förstås inte bara tragiskt. Det är livsfarligt. För oss, för demokratin, för våra möjligheter att leva normala liv.
Staten har fortfarande inte någon rättighet enligt folkrätten att agera på det viset, men ännu lever idén vidare.
Vi har hunnit långt i vår kritik och i vårt arbete att påverka politikerna till att förändra FRA-lagen. Men vi är inte framme än.
Vi har många andra lagar kvar att bearbeta som kan komma att i lika hög grad påverka våra liv och vår rätt till integritet och trygghet. Vi måste därför fortsätta kampen. Vi måste fortsätta agera.
Vi måste fortsätta diskutera.
======== Vi har en skyldighet gentemot oss själva, vår omgivning, våra släktingar, vänner och barn att återuppta diskussionen. Vi måste fortsätta arbeta... ========
På grund av den utveckling som skett sedan den 25 september kommer Freedom Not Fear att få en något annorlunda inriktning när vi går till verket igen den 11 oktober.
Vi kommer att erbjuda vår tid och vårt utrymme den 11 oktober för att åstadkomma vad vi vill kalla ett Öppet Forum. Det innebär att vi kommer att ha en grupp talare som kommer att föra fram sin åsikt och sina funderingar kring FRA-lagen och det annalkande övervakningssamhället. Men vi kommer att upplåta en stor del av tiden till en diskussion mellan dessa talare, och även ge de närvarande i publiken möjligheten att ställa frågor.
Vi behöver föra upp diskussionen på dagordningen igen. På ett seriöst och öppet vis måste vi ta debatten. Vi måste sätta ner foten och erkänna att vi ändå inte nått hela vägen fram och att vi därför måste finna på lösningar som innebär att vi fortfarande kan påverka. Att vi fortfarande kan se till att ändra utvecklingen.
Hur går vi tillväga nu när medierna tycker att frågan är kallare än rymdens vacuum? Hur gör vi för att påverka i riksdagen? Hur gör vi för att förhindra att ännu fler liknande förslag och lagar kommer att antas i framtiden - här och utomlands?
Hur fortsätter vi vårt arbete nationellt och internationellt?
Vi måste ta tillfället i akt och prata med varann. Dela våra farhågor, åsikter, drömmar, visioner, verktyg och idéer. Därför vill jag mana er alla som tycker att Freedom Not Fear står för något viktigt att möta upp i centrala Stockholm klockan 14-19 på lördag. Då talar vi frihet, integritet, demokrati och mänskliga rättigheter.
För den som sedan känner sig manad, och som behöver värma sig efter den kalla eftermiddagen, kommer vi att fortsätta diskussionen på Café Gråmunken i Gamla Stan efter klockan 19. Jag har för mig att de har öppet till åtminstone klockan 22.
Det är dags att ta tag i nästa steg av det här arbetet nu och att börja arbeta upp nya vägar till en påverkansmöjlighet. Det handlar Freedom Not Fear om i mina ögon. Det är den kontext vi ser behövs just nu och det är vad som är viktigt för oss att nå ut med.
Alltså: Ta dig till Stockholm på lördag. Nu ska vi diskutera vår framtid och våra rättigheter. Nu sätter vi ett starkare fokus igen med FNF2008.
Välkommen.
Lättare krash och en fågel fenix
Jo, jag har varit rätt frånvarande här sista tiden. Det var inte riktigt meningen, men det kan bli så ibland. Det är helt enkelt så att mina krafter tog slut någonstans på vägen. Någon dag efter Hoppets Demonstration bara orkade inte kropp och själ med längre. Jag klarade inte av att gå på i samma tempo som jag redan gjort i månader.
Borde inte skrika ut att det blev så, för man ska ju vara duktig. Det är viktigt att vara duktig. Även inför mig själv. Jag klarar att köra på med ett rätt trött huvud, men när kroppen börjar skrika, får man sakta ner och prioritera. Jag blev tvungen att prioritera bort bloggen, bland annat. Och jag har sänkt mina ambitioner på många andra plan också. Börjat tänka på andra saker och ta hand om det privata på ett annat vis.
Att skaffa sig ett privatliv är faktiskt inte helt fel till att börja med. Och jag hade ju en rätt stressig och omvälvande vår innan jag tog tag i det som faktiskt måste göras kring det politiska arbetet. Jag gick igenom något av det största, mest förvirrande och omvälvande en människa kan genomgå så sent som i mars och det innebär att jag fortfarande var rätt sliten redan när jag startade Svart Måndag.
Med kropp och själ knappt återhämtade efter kirurgier och transitioner kan det bli tufft att försöka rädda hela världen. Jo, jo jag vet att det var många som varnade mig. Jag vet det alldeles för väl, men det här var viktigt.
Det är det fortfarande. Jag har bara behövt lägga i en annan växel för att alls kunna fungera själv. Jag har försökt ta hand om sådana saker som att försöka komma tillrätta med och att landa i mig själv. Jag har försökt att sakta men säkert komma i kontakt med mina vänner igen. Jag har försökt få ordning på finanserna som tagit stryk sista tiden, gått tillbaka till dagjobbet och lagt beslag på en liten gnutta välbehövlig närhet och omtanke på det känslomässiga planet. Kärleksliv är underskattat. Oerhört underskattat.
Jag har även börjat, litet försiktigt, att agera inom politiken ur en helt annan vinkel.
FRA-frågan är långt ifrån död eller oviktig ännu. Det finns mycket kvar att göra, men vi har mist en stor del av den akut medvetna och krävande folkopinionen nu och vi har även en hel del politiker, medier m.fl. som tror eller tycker att vi är säkra nu. Det innebär att vi måste hitta andra vägar och nya strategier för att kunna fortsätta vår kamp för ett tryggt framtida samhälle. Ett samhälle där vi inte behöver oroa oss för avlyssning, sociogram, åsiktsregistrering och liknande.
Men att fortsätta verka i Svart Måndag som det sett ut hittills kan vara svårt. Det var helt och hållet beroende av att vi hade en stor och snabbväxande folkrörelse bakom oss. Något vi delvis har tappat efter de sista överenskommelserna inom alliansen.
Därför valde jag att driva kampen vidare från en annan vinkel. Kärntrupperna inom Svart Måndag kommer att engageras genom den nygrundade Stiftelsen för Frihet och Utveckling. Där kommer vi att kunna agera på ett betydligt tydligare, välorganiserat vis. Vi kommer att kunna bygga en kampanjfond som kan komma till nytta nu när vi är inne i nästa steg av kampen. Den kommer att fortsätta under många år och vi kommer behöva resurser för att göra detta. Det är svårt att i dagens samhälle driva samhällsutvecklingar på en nollbudget under många år i rad.
Jag har även bestämt mig för att förtydliga mig politiskt i övrigt. Det innebär att jag även talar om öppet, från och med nu, vart jag står politiskt och ideologiskt. Jag behöver tillgång till min övriga politiska plattform för att kunna driva vidare de viktiga frågor vi i framtiden står inför och jag kan inte i längden dölja vart jag står. Det fungerar under ett par månader, men inte längre än så.
Alltså...
Ja, jag är ett politiskt djur. Precis som alla ni andra. Jag har en ideologisk grund som driver mig. Jag har en partitillhörighet. Jag är del i politiska nätverk. Jag har haft nytta av det under vår kamp. Det förnekar jag inte. Somliga lär bli sura och hävda att Svart Måndag därmed inte varit partipolitiskt obundet. Men de flesta som agerat inom nätverket har på ett eller annat vis varit involverade på det viset. Liksom de flesta bloggare och andra.
Grejen med Svart Måndag är dock att det inte är och aldrig har varit tänkt som ett politiskt parti. Det har varit en sammanslutning av partifolk, bloggare, ungdomsförbundare, riksdagsledamöter, mediefolk, jurister, med flera. Och alla har vi haft olika kopplingar och olika ideologiska grunder. Vi har jobbat på bra ihop just för att vi haft så olika erfarenheter och ändå har kunnat samlas för att driva den här frågan mot samma mål.
Vi har haft allt från vänsterpartister till piratpartister till kristdemokrater i Svart Måndag. Och det var precis det som var meningen. Vi var det sampolitiska nätverket där alla kunde samlas.
Och så ska det få fortsätta. Bortsett från att jag som ledare för nätverket nu avslöjar vart jag står själv. Det påverkar inte vart resten av nätverket står, men jag kan inte själv gömma mig och mitt övriga politiska arbete år ut och år in. Det lär inte hålla länge till.
Jag går därför ut nu och förtydligar följande:
Ja, jag är liberal. Väldigt liberal, men mer ur ett människorättsperspektiv än ur ett strikt marknadsperspektiv. Kanske litet grann av en kamomillaliberal, om man så vill. Men ändå inte. Att jag i första hand tänker på att människor ska ha rätten att vara sig själva och att de alltid ska ha friheten att bli vad de har potential att bli kan reta en del. Att jag anser att man har total frihet att styra sitt eget liv till dess att man skadar någon annan är en vinkling jag driver starkt. Till somligas lycka och andras förtret.
Men jag driver även saker som stadsbyggnadspolitik, utrikesfrågor och u-landspolitik (med starkt inspirerade kopplingar till Fredrik Häréns och Hans Roslings arbete, mind you), hbt-frågor, sexualpolitik med mera. Jag är också väldigt intresserad av miljöfrågor.
Jag är inte folkpartist. Jag har legat nära Fp länge under åren, men jag klarar inte den hårda toppstyrningen, oviljan att låta någon inom partiet ha en avvikande hållning eller åsikt, klappjakten på invandrare eller svagare grupper i samhället, sexualpolitiken, den närmast reaktionära, oliberala och väldigt konservativa riktning partiet har. Ett liberalt parti ska arbeta för frihet, inte övervakningssamhällen och krav på att få styra hur andra lever sina liv. Alltså kan det dröja länge innan jag blir folkpartist på riktigt igen.
Just på grund av att jag är så oerhört starkt liberal att det inte kommer att fungera för mig att gå tillbaka hem igen. Men visst. Det är nog där jag egentligen hör hemma, rent historiskt. Jag bara måste känna mig bekväm.
Jag tillhör alltså inte folkpartiet idag. Men jag är starkt kopplad till nätverket Liberati.
Jag har valt att ta en annan väg politiskt i övrigt. Jag har valt att lägga min tid på ett annat parti. Ett av få där egen vilja faktiskt räknas och uppskattas. Ett parti med liberala åsikter i de flesta av mina hjärtefrågor och där jag känt mig väldigt välkommen. Trots min avvikande historik, eller kanske till och med på grund av den till viss del.
Jag är medlem i Miljöpartiet och har en del kopplingar litet här och var där. Det är det bästa alternativet för mig just nu, och det ger mig möjlighet att verka för flera av mina idéer vid sidan av FRA-lagen och övervakningssamhället. Men även, förstås, kring just dem.
Så...
Nu är det ute och jag snurrar vidare därifrån nu. Jag driver Svart Måndag vidare. Nu närmast med Freedom Not Fear 2008. Jag engagerar mig vidare i Stiftelsen Frihet och Utveckling. Jag engagerar mig inom Liberati och inom Miljöpartiet.
Var så goda... Där har ni det. För den händelse det alls spelar någon roll.
Och nu vet ni också vart jag hållit hus. Jag har slitit vidare i det tysta, men också tagit mig en gnutta vila. Det var, trots allt, oerhört eftersatt ändå.
Börjar så sakteliga ladda om, men vågar lova att jag kommer fortsätta debattera på flera olika håll den närmsta tiden. Jag är inte helt och hållet borträknad än. ;)
Borde inte skrika ut att det blev så, för man ska ju vara duktig. Det är viktigt att vara duktig. Även inför mig själv. Jag klarar att köra på med ett rätt trött huvud, men när kroppen börjar skrika, får man sakta ner och prioritera. Jag blev tvungen att prioritera bort bloggen, bland annat. Och jag har sänkt mina ambitioner på många andra plan också. Börjat tänka på andra saker och ta hand om det privata på ett annat vis.
Att skaffa sig ett privatliv är faktiskt inte helt fel till att börja med. Och jag hade ju en rätt stressig och omvälvande vår innan jag tog tag i det som faktiskt måste göras kring det politiska arbetet. Jag gick igenom något av det största, mest förvirrande och omvälvande en människa kan genomgå så sent som i mars och det innebär att jag fortfarande var rätt sliten redan när jag startade Svart Måndag.
Med kropp och själ knappt återhämtade efter kirurgier och transitioner kan det bli tufft att försöka rädda hela världen. Jo, jo jag vet att det var många som varnade mig. Jag vet det alldeles för väl, men det här var viktigt.
Det är det fortfarande. Jag har bara behövt lägga i en annan växel för att alls kunna fungera själv. Jag har försökt ta hand om sådana saker som att försöka komma tillrätta med och att landa i mig själv. Jag har försökt att sakta men säkert komma i kontakt med mina vänner igen. Jag har försökt få ordning på finanserna som tagit stryk sista tiden, gått tillbaka till dagjobbet och lagt beslag på en liten gnutta välbehövlig närhet och omtanke på det känslomässiga planet. Kärleksliv är underskattat. Oerhört underskattat.
Jag har även börjat, litet försiktigt, att agera inom politiken ur en helt annan vinkel.
FRA-frågan är långt ifrån död eller oviktig ännu. Det finns mycket kvar att göra, men vi har mist en stor del av den akut medvetna och krävande folkopinionen nu och vi har även en hel del politiker, medier m.fl. som tror eller tycker att vi är säkra nu. Det innebär att vi måste hitta andra vägar och nya strategier för att kunna fortsätta vår kamp för ett tryggt framtida samhälle. Ett samhälle där vi inte behöver oroa oss för avlyssning, sociogram, åsiktsregistrering och liknande.
Men att fortsätta verka i Svart Måndag som det sett ut hittills kan vara svårt. Det var helt och hållet beroende av att vi hade en stor och snabbväxande folkrörelse bakom oss. Något vi delvis har tappat efter de sista överenskommelserna inom alliansen.
Därför valde jag att driva kampen vidare från en annan vinkel. Kärntrupperna inom Svart Måndag kommer att engageras genom den nygrundade Stiftelsen för Frihet och Utveckling. Där kommer vi att kunna agera på ett betydligt tydligare, välorganiserat vis. Vi kommer att kunna bygga en kampanjfond som kan komma till nytta nu när vi är inne i nästa steg av kampen. Den kommer att fortsätta under många år och vi kommer behöva resurser för att göra detta. Det är svårt att i dagens samhälle driva samhällsutvecklingar på en nollbudget under många år i rad.
Jag har även bestämt mig för att förtydliga mig politiskt i övrigt. Det innebär att jag även talar om öppet, från och med nu, vart jag står politiskt och ideologiskt. Jag behöver tillgång till min övriga politiska plattform för att kunna driva vidare de viktiga frågor vi i framtiden står inför och jag kan inte i längden dölja vart jag står. Det fungerar under ett par månader, men inte längre än så.
Alltså...
Ja, jag är ett politiskt djur. Precis som alla ni andra. Jag har en ideologisk grund som driver mig. Jag har en partitillhörighet. Jag är del i politiska nätverk. Jag har haft nytta av det under vår kamp. Det förnekar jag inte. Somliga lär bli sura och hävda att Svart Måndag därmed inte varit partipolitiskt obundet. Men de flesta som agerat inom nätverket har på ett eller annat vis varit involverade på det viset. Liksom de flesta bloggare och andra.
Grejen med Svart Måndag är dock att det inte är och aldrig har varit tänkt som ett politiskt parti. Det har varit en sammanslutning av partifolk, bloggare, ungdomsförbundare, riksdagsledamöter, mediefolk, jurister, med flera. Och alla har vi haft olika kopplingar och olika ideologiska grunder. Vi har jobbat på bra ihop just för att vi haft så olika erfarenheter och ändå har kunnat samlas för att driva den här frågan mot samma mål.
Vi har haft allt från vänsterpartister till piratpartister till kristdemokrater i Svart Måndag. Och det var precis det som var meningen. Vi var det sampolitiska nätverket där alla kunde samlas.
Och så ska det få fortsätta. Bortsett från att jag som ledare för nätverket nu avslöjar vart jag står själv. Det påverkar inte vart resten av nätverket står, men jag kan inte själv gömma mig och mitt övriga politiska arbete år ut och år in. Det lär inte hålla länge till.
Jag går därför ut nu och förtydligar följande:
Ja, jag är liberal. Väldigt liberal, men mer ur ett människorättsperspektiv än ur ett strikt marknadsperspektiv. Kanske litet grann av en kamomillaliberal, om man så vill. Men ändå inte. Att jag i första hand tänker på att människor ska ha rätten att vara sig själva och att de alltid ska ha friheten att bli vad de har potential att bli kan reta en del. Att jag anser att man har total frihet att styra sitt eget liv till dess att man skadar någon annan är en vinkling jag driver starkt. Till somligas lycka och andras förtret.
Men jag driver även saker som stadsbyggnadspolitik, utrikesfrågor och u-landspolitik (med starkt inspirerade kopplingar till Fredrik Häréns och Hans Roslings arbete, mind you), hbt-frågor, sexualpolitik med mera. Jag är också väldigt intresserad av miljöfrågor.
Jag är inte folkpartist. Jag har legat nära Fp länge under åren, men jag klarar inte den hårda toppstyrningen, oviljan att låta någon inom partiet ha en avvikande hållning eller åsikt, klappjakten på invandrare eller svagare grupper i samhället, sexualpolitiken, den närmast reaktionära, oliberala och väldigt konservativa riktning partiet har. Ett liberalt parti ska arbeta för frihet, inte övervakningssamhällen och krav på att få styra hur andra lever sina liv. Alltså kan det dröja länge innan jag blir folkpartist på riktigt igen.
Just på grund av att jag är så oerhört starkt liberal att det inte kommer att fungera för mig att gå tillbaka hem igen. Men visst. Det är nog där jag egentligen hör hemma, rent historiskt. Jag bara måste känna mig bekväm.
Jag tillhör alltså inte folkpartiet idag. Men jag är starkt kopplad till nätverket Liberati.
Jag har valt att ta en annan väg politiskt i övrigt. Jag har valt att lägga min tid på ett annat parti. Ett av få där egen vilja faktiskt räknas och uppskattas. Ett parti med liberala åsikter i de flesta av mina hjärtefrågor och där jag känt mig väldigt välkommen. Trots min avvikande historik, eller kanske till och med på grund av den till viss del.
Jag är medlem i Miljöpartiet och har en del kopplingar litet här och var där. Det är det bästa alternativet för mig just nu, och det ger mig möjlighet att verka för flera av mina idéer vid sidan av FRA-lagen och övervakningssamhället. Men även, förstås, kring just dem.
Så...
Nu är det ute och jag snurrar vidare därifrån nu. Jag driver Svart Måndag vidare. Nu närmast med Freedom Not Fear 2008. Jag engagerar mig vidare i Stiftelsen Frihet och Utveckling. Jag engagerar mig inom Liberati och inom Miljöpartiet.
Var så goda... Där har ni det. För den händelse det alls spelar någon roll.
Och nu vet ni också vart jag hållit hus. Jag har slitit vidare i det tysta, men också tagit mig en gnutta vila. Det var, trots allt, oerhört eftersatt ändå.
Börjar så sakteliga ladda om, men vågar lova att jag kommer fortsätta debattera på flera olika håll den närmsta tiden. Jag är inte helt och hållet borträknad än. ;)
2008-09-26
Om sanningen ska fram
...så väntar jag med spänning på att se det fullständiga resultatet av den här senaste FRA-uppgörelsen. Jag vet ännu inte alla detaljer kring vad exempelvis Mark Klamberg säger sig veta. Han kan ha tillgång till mer information än jag själv har och jag borde kanske ta en lång prata där och på andra håll närmsta tiden. Det finns mycket att göra ännu.
Missta er inte på vart jag står i detta. Jag tycker vi kommit en bra bit på väg och mycket är fixat som var nödvändigt att fixa. Vi har tagit ett par steg framåt. Men vi har låååååååång väg kvar att gå. Och när det gäller omgivande lagar, förordningar och kommande förslag, har vi en än längre väg att traska innan vi nått in i mål...
För att kunna göra det måste vi kunna arbeta långsiktigt. Jag har valt att göra detta genom att gruppera om och inleda en utvecking som ger möjligheter att tänka på ett helt annat vis. Agera på ett helt annat vis.
En notis kring mig som person och som ledare av Nätverket Svart Måndag...
Jag har länge varit tydlig med att jag faktiskt uppbär en politisk grund i det jag gör. Att jag idag är medlem i ett politiskt parti och att jag är kopplad till en ideologisk övertygelse. Jag har hittills valt att inte gå ut med den övertygelsen, då jag sett ett behov av att kunna agera politiskt obundet i just FRA-frågan. Nu är vi dock på väg in i en annan fas rent politiskt och utvecklingen ser annorlunda ut idag. Jag kommer därför inom kort att avslöja vart jag står. Om inte annat, så till svar åt exempelvis Jessica Presits (Luf), som kritiserat mig för att jag faktiskt alls har någon som helst koppling till politiken. Men jag menar... det är faktiskt inte så himla konstigt. Det är klart jag har en koppling till politiken.
Min trovärdighet hade varit mindre om jag aldrig varit engagerad på något plan alls och bara var en opolitisk gnällspik som gnällde bara för att gnälla. Att åstadkomma vad jag åstadkommit på så kort tid kräver absolut ett kontaktnät som man bara får via ett politiskt engagemang. Jag är relativt öppen för diskussioner över hela det politiska spektrat och jag tror att jag är en bra lyssnare och att jag har ett väldigt evidensbaserat tänk när det kommer till politiken. Det har jag nytta av i mitt arbete och jag tror inte att Svart Måndag hade skett om jag inte arbetat så tydligt som jag gjort kring detta och utnyttjat de kunskaper om politiken och de nätverk jag ändå har.
Jag är långt ifrån det enda politiska djur som varit engagerad i FRA-frågan och att jag skulle misstänkliggöras på grund av att jag faktiskt är engagerad politiskt är en väldigt märklig pseudotankeställning på något vis.
Dessutom vill jag framhäva att Nätverket Svart Måndag inte enbart består av mig. Svart Måndag har idag medlemmar som härstammar från samtliga sju riksdagspartier, men även från PP, Junilistan, F! och ett antal andra partier. Vi har människor som är engagerade i Svart Måndag som tidigare kallat sig soffliggare, vi har folk som inte har en fast hållning politiskt, men som ändå engagerar sig i den här frågan. Vi har hela spektrat från (V) till (Kd) representerade och jag är stolt över den diversifiering en sådan mångfald ger. Jag är stolt över att kunna samla så mycket kompetens och så mycket erfarenhet på en och samma plats.
Vad jag själv har för politisk övertygelse är därför inte riktigt så relevant som Presits och ett par till hävdar. Jag har börjat inse det nu och jag kommer därför att inom kort alltså ta upp min politiska och ideologiska tillhörighet för er att basha bäst ni vill. ;-)
Nätverket Svart Måndag kommer för övrigt att bestå. Oavsett om jag "kommer ut" som politiker och oavsett vad jag har för mig i övrigt.
Men kärntrupperna i Svart Måndag kommer att behöva en stabil och långsiktig bas att stå på. Vi kan komma att behöva söka resurser för att arbeta långsiktigt kring dessa och kommande frågor som påverkar demokratin, integriteten och andra bitar som rör våra liv i allra högsta grad.
Det innebär följande:
* Jag kommer att kvarstå som aktiv i Nätverket Svart Måndag.
* Jag agerar nu för att formalisera kärntrupperna inom Svart Måndag i stiftelseform. Handlingar är inlämnade till Skattemyndigheten för att registrera Stiftelsen Framtid och Utveckling, som kommer att fortsätta ta arbetet till nästa nivå. Kampen ska föras med än fastare hand och på ett tydligare vis än hittills.
* Freedom Not Fear kommer att bli av. Vi vet inte ännu riktigt hur omfattande demonstrationen blir och vi har en del andra idéer som vi hoppas kunna genomföra. In i det sista är det som vanligt stora förändringar. Men sikta på att ta dig till Kungsträdgården i Stockholm klockan 14.00-19.00 den 11 oktober. Jag vill hemskt gärna se er där!
* 5 November firar vi Remember-fest på Stortorget i Stockholm. Jag har ansökt om möjlighet att anordna ett hav av ljus runt statyn/fontänen mitt på torget för att symbolisera ljuset och kraften i den kamp vi fört och kommer att fortsätta föra. Detta kommer bli en något mindre tillställning, men det kan absolut bli sevärt och jag hoppas att ni dyker upp, allihopa. Tiden är satt till 17.00-20.00.
Så ser planerna ut för den närmsta tiden. Jag hoppas att vi fortsätter ses därute i samband med arbetet för demokratin, integriteten och våra fri- och rättigheter en stund ännu.
Analys av FRA-förslaget från den 25 september
Här är de uppspaltade punkterna, kompletterade med mina egna kommentarer och min egen analys:
1. De ändamål för vilka signalspaning får bedrivas preciseras ytterligare och anges i lag i stället för i förordning.
A: Ingen vet idag hur den specificeringen kommer att se ut. Jag hoppas på att den blir betydligt rakare och tydligare än den är idag. Att den dessutom arbetas fram utifrån ett rättssäkert perspektiv som tar hänsyn till lagrummet och till skyddet av individer och grupperingar utifrån även ett integritetsperspektiv. Det behövs någon form av proportionalitet kring vart och ett av de ändamål som anges. Är det värt det tunga ingrepp lagen fortfarande innebär för större grupper och för privata och juridiska personer utifrån vad det är man efterforskar? En sådan hänsyn till proportion är livsviktig.
Jag tänker avvakta i den frågan. Det kan bli hur bra som helst, och det kan bli rätt så illa. Eftersom varken jag eller någon annan vet, tänker jag inte uttala mig kritiskt kring denna punkten ännu - annat än att jag tänker fortsätta arbeta för att min vinkel på den här problematiken ska tas med och beaktas i det fortsatta arbetet.
2. Tillstånd till signalspaning ska prövas av domstol.
A: Bravo! Men hur ska domstolen se ut och hur ska kompetensen se ut? Vilka krav har domstolen på sig? En specialistdomstol är förmodligen bra, men kan ge dåliga vibbar historiskt också. Dock behöver vi domstolsbiten för att skydda integriteten i det här fallet. Jag har alltid tyckt att specialdomstolar känns som om de bär med sig tysta röster tillbaka från Guantanamo eller Tyskland under 30-40-talen. Men jag har själv insett att vi har behov av en sådan lösning för att i detta fallet lösa den svåra balansgången mellan effektivitetet och integritet. I brist på bättre, så är vi trots allt bundna till en sådan lösning och jag tycker det är bra att FRA inte får direkt tillgång till data (oavsett om den är bearbetad eller obearbetad) utan att ha ett domstolsbeslut på det hela. Detta är grundläggande och ett av de livsviktiga portalkrav kritikerna har ställt väldigt länge. Nu har vi fått det, och då är det bara att gilla läget och acceptera det.
3. FRA ska ansöka om tillstånd för all signalspaning. Även signalspaning för regeringens behov omfattas alltså av tillståndskrav.
A: Detta är skitbra. Ska vi ändå ha någon form av signalspaning, och det tror jag faktiskt är nödvändigt, är detta ett bra sätt att skydda individer och grupperingar från intrång i den privata eller personliga sfären.
Nu gäller det bara att få en tydlig specifikation av vad FRA i så fall får tillgång till. Vilken typ av data? Vilken nivå kommer avgränsningarna att läggas på?
Kan det vara så att man kan söka tillstånd att övervaka all trafik mellan två städer eller två land (högst osannolikt, visserligen), eller kommer det att vara mycket begränsad tillgång som bygger på en viss individ eller en viss juridisk person (företag, organisation eller liknande som är misstänkt för att hota rikets säkerhet, osv). Det sistnämnda alternativet är godtagbart. Det första är det inte. Enkelt, egentligen.
4. FRA ska bara få tillgång till de “trafikstråk” som domstolen bestämmer.
A: Återigen... Vad innebär ett trafikstråk i det här fallet. Ett förtydligande måste till för att vi ska kunna ta ställning till om vi anser att detta är ok eller inte.
Jag vill ogärna uttala mig om något, varken positivt eller negativt, innan jag vet vad det konkret innebär i detta fallet. Man har uttryckt sig klumpigt tidigare och jag ger litet dispens för det och hävdar att vi fortfarande måste se till att få tydliga specifikationer och förklaringar...
Därefter kommer jag att hylla eller såga, men jag väntar på svar innan dess. Jag vill veta vart detta leder.
5. I lagen tydliggörs att FRA inte får signalspana mot trafik med både avsändare och mottagare i Sverige.
A: Ja, om detta nu går att genomföra, så är det bra. Men det är skitsvårt att avgöra det på basis av ip-nummer. Vi har inte möjlighet att styra det på dns-nivå alla gånger och mac-adresser är uteslutna för att göra den bedömningen. Om trafik går via msn eller mellan två hotmailkonton, finns risk att den trafiken sållas ut även fortsättningsvis. Tanken är bra, men detta är i praktiken omöjligt att genomföra. Visst kan det finnas en policy som säger att denna data ska raderas i förekommande fall av misstagen trafik som filtreras ut, men faktum kvarstår att brottet mot integriteten redan är utfört. Detta kräver ytterligare en lång funderare, och en tydlig specifikation kring vad som är fysiskt möjligt att göra för att skydda individer och juridiska personer från att sådana problem uppstår.
Innan dess är jag inte övertygad.
6. FRA får endast bedriva signalspaning på beställning av regeringen, regeringskansliet och försvarsmakten.
A: Mycket bra! Det här är ett av mina allra viktigaste krav. Det innebär ett stopp för kopplingen mellan militär och polisiär verksamhet. Det innebär också ett stort första steg mot att stänga FRA-shopen.
Dock har vi avtal med länder som USA, Saudiarabien, med flera. De avtalen gör gällande att vi alltså har förbundit oss att sälja vidare information till dessa statsmakter. Det här är vanskligt. Bryter Sverige mot de lagarna, begår vi avtalsbrott mot andra statsmakter. De avtalen borde aldrig skrivits till att börja med, men nu måste Sverige ta konsekvenserna av detta.
Frågan är om det nu handlar om att regeringen ges rätten att sälja vidare information som andra statsmakter efterfrågar? Eller om man löser det genom att sälja vidare obearbetad information som aldrig varit i händerna på FRA?
Detta är oerhört viktigt att vi vet. Det är oerhört kritiskt att information om individer och grupperingar i Sverige och annorstädes inte säljs vidare till annan statsmakt. Inte på något vis.
Jag ser framför mig risken att vi kan komma att sälja obearbetad information till annat land för att sedan köpa tillbaka den bearbetade informationen. På så vis har regeringen lyckats ta sig runt de krav den nya lagstiftningen ställer. Det vore mycket allvarligt.
Återigen... Vi måste få en tydlig specificering och förklaring.
Jag vill veta vem som tappar informationen, vem som lagrar den, tillhandahåller den och hur den kommer att hanteras då den väl är uppfångad. Jag vill veta om den kommer att kunna säljas vidare innan den alls nått fram till FRA, och vilka kriterier som i så fall gäller.
Detta riskerar att bli tandlöst utan en sådan kontroll kring mekanismerna i grunden.
Får vi ett konkret svart någon gång snart...?
7. En utredning ska tillsättas för att se över polis och säkerhetspolisens behov av underrättelser.
A: Bra på ett sätt. Vi har därmed stoppat kopplingen mellan polis och militär. Sammanblandningen är extremt samhällsfarlig och kan leda till betydande problem för rättsstaten och demokratin. En sådan sammanlänkning får ALDRIG förekomma i ett fritt, modernt samhälle.
Men vad kommer utredningen att fokusera kring? Handlar det om hur man ska bygga verksamheten utan tillgång till signalspaningsdata? Eller kommer det att handla om huruvida man ändå ska ha rätt till denna information?
Det sista vore katastrofalt. Vi vet ända sedan Ådalen att sammanblandning mellan militär och polis inte är en framkomlig väg. Ska vi ändå behöva acceptera en sådan lösning? Jag kommer alltid att säga blankt nej!
Nu vill jag veta hur den här utredningen är tänkt att arbeta och jag vill veta hur problematiseringen ser ut som de nu ska arbeta utifrån. Därefter kommer jag att besvara detta mer i detalj.
Även denna punkten kan bli hur bra som helst eller hur illa som helst. I ett best case scenario är detta en av de största framgångarna den nya tidens demokrati och påverkansmakt har att uppvisa.
Det gäller bara att regeringen, allianspartierna och utredarna lovar mig och alla er andra att faktiskt göra detta på rätt vis.
8. Sökbegrepp som är direkt hänförliga till en viss fysisk person får inte användas utan särskilt tillstånd.
A: Vad innebär det då? Ingen jäkla aning. FRA har fortfarande en särlagstiftning som ger myndigheten rätt att registrera information om politisk, filosofisk och religiös övertygelse. De får fortfarande registrera information om privata och personliga livsomständigheter, såsom exempelvis sexuell läggning, identitet och andra levnadsval, aktiviteter och så vidare.
STATEN HAR INTE DÄR ATT GÖRA!!!
Jag kommer aldrig acceptera att varken FRA eller någon annan statlig myndighet har rätt att arbeta utifrån en egenskriven version av PUL (Personuppgiftslagen).
Bort med fingrarna! Här har ni inte att göra, och jag anser att särlagstiftningen måste bort omgående.
Staten ska inte ha rätt till åsiktsregistrering. Och staten har fanimej ingen rätt att moralisera över sexuella preferenser, läggningar eller könsidentiteter. Staten ska inte ges ens en teoretisk chans att jaga människor på grund av att de är frikyrkliga, muslimer, judar, hinduer eller falun-gongare... Det får inte hända.
Detta måste åtgärdas. Annars är punkt 8 fullkomligt meningslös och tandlös och ett tydligt bevis för att lagen ändå måste rivas upp och att vi måste börja om.
Men vi vet ju inte ännu om det fortsatta arbetet kommer att ta tillvara på kritiken kring särlagstiftningen. Gör man en sådan bedömning och helt enkelt slaktar sär-PUL, så har vi vunnit en otrolig seger för den personliga integriteten och de mänskliga fri- och rättigheterna.
Då har vi tagit ett stort steg för att värna det rättssamhälle vi alla är måna om att skydda och bygga vidare på.
9. Närmare föreskrifter om förstöring meddelas. I lagen tas in en hänvisning till den lagstiftning som reglerar FRA:s personuppgiftsbehandling.
Återigen... Jag hänvisar till kommentaren under punkt 8. Detta är livsviktigt!
STATEN HAR ALDRIG RÄTT ATT ÅSIKTSREGISTRERA, MORALISERA ÖVER MÄNNISKORS PRIVATLIV ELLER FÖRFÖLJA PÅ GRUND AV RELIGIÖS TILLHÖRIGHET!!!
10. Kontrollmyndighetens självständighet och förutsättningar för rättslig efterhandskontroll förstärks.
A: Hur då? Det vet vi inte än, men jag hoppas att arbetet för att klargöra och förtydliga det blir omfattande. Frågan är hur mycket information denna myndigheten får tillgång till och hur den informationen hanteras. Hur rättssäkerheten kan hanteras utifrån detta...
Hur ska efterhandskontrollen gå till? Vilka kravspecifikationer kommer att sättas upp kring verksamheten?
En viktig fråga utan ett utarbetat svar. Jag väntar på besked och lovar att återkomma då det finns något konkret att utgå ifrån.
11. En underrättelseskyldighet till enskild införs.
A: Jaha, det är ju strålande. Faktiskt riktigt bra. Men vad innebär det i praktiken? Kommer jag få ett brev hem varje gång jag fastnat i nätet, eller kommer jag att få vänta på att nästa kalenderår har gått för att själv få reda på vad FRA och regeringen vet om mig?
Eller kommer jag att märka det nästa gång jag söker visum till USA och blir nekad på grund av min könskorrigeringshistorik, mitt politiska arbete eller min sexuella läggning?
Intressant, det här... Jag vet inte ännu vad det här innebär rent konkret, för en sådan förklaring finns ännu inte.
Jag återkommer då en specificering finns klarlagd och offentliggjord. Jag har inget mer att tillägga kring detta just nu.
12. Kontrollmyndigheten ska på begäran av enskild vara skyldig att undersöka om verksamhet avseende honom eller henne har skett i enlighet med lag.
A: Mycket bra! Äntligen en möjlighet att få rätt att begära ut sina egna filer och att på så sätt ges utrymme att driva en skadeståndsprocess om skäl föreligger. Det är livsviktigt. Men om de nu fångat upp något på mig och de tycker att detta är känsligt - kommer det då att hemligstämplas så att jag nås av ett besked om att jag inte har rätt att få ut just den datan?
Eller kommer jag inte att veta om det alls, trots att information sparats undan. Jag vill ha förtydliganden...!
13. Om information från själavårdande samtal skulle komma till FRA måste den omedelbart förstöras.
A: Bra! Men tyvärr har redan intrånget blivit begånget och det kan inte göras ogjort. Någon har sett denna information och kan därför handla utifrån den. Vi har inte möjlighet, tack och lov, att rensa människors hjärnor från information som inte borde finnas där.
Intrånget är begånget och detta att vi alls uppenbarligen löper en risk att sådan information kommer FRA eller annan myndighet eller individ till del är riktigt jäkla illa!
Jag själv, som numera relativt offentlig person, och med en jäkla massa bagage en bit bakåt på grund av exempelvis min könsdysfori och liknande kan absolut känna att jag faller offer för en vilja att självcensurera mig själv.
Jag är inte överlycklig över det faktum att samtal som är menade att vara personliga mellan mig och en läkare, eller mig och en jurist, eller mig och en själavårdare kan komma att hamna i fel händer. Eller överhuvudtaget läsas eller avlyssnas av en annan individ. Jag känner mig inte trygg med detta. Det enda rätta är att se till att sådan information inte ens teoretiskt sett har en möjlighet at nå fram till FRA eller någon annan. De samtalen ska ALDRIG lyssnas av. Det är inte ok...
Jag agerar dessutom stödperson för människor som har det tufft i olika sammanhang. Jag utför alltså själavårdande och rådgivande verksamhet på ideell basis. Jag måste skydda dem jag hjälper och stöttar. Det här är inte ok utifrån de kontakterna jag har med dessa individer. Integriteten går först. Och det måste den få göra...
14. Inget råmaterial (i debatten benämnd trafikdata) får sparas i mer än ett år (ej heller av historiska, statistiska eller liknande skäl).
A: Men rådatan sparas! Det är illa nog. Vem tappar informationen från nätet? Hur ser eventuella samverkanspunkter ut? Vem lagrar informationen? Hur rättssäker är hanteringen under det här innevarande året? Kommer sådan obearbetad data att kunna säljas ut till främmande statsmakt? Hur stor del av ett undansparat informationspaket får FRA tillgång till?
Många frågor, inga svar än så länge.
Detta är kritiskt! Vi måste verkligen få svar på det här... Vi måste verkligen...
15. Vid kontrollstationen 2011 ska kontrollorganen göra en bedömning av huruvida FRA:s verksamhet bedrivits på ett etiskt riktigt sätt.
1. De ändamål för vilka signalspaning får bedrivas preciseras ytterligare och anges i lag i stället för i förordning.
A: Ingen vet idag hur den specificeringen kommer att se ut. Jag hoppas på att den blir betydligt rakare och tydligare än den är idag. Att den dessutom arbetas fram utifrån ett rättssäkert perspektiv som tar hänsyn till lagrummet och till skyddet av individer och grupperingar utifrån även ett integritetsperspektiv. Det behövs någon form av proportionalitet kring vart och ett av de ändamål som anges. Är det värt det tunga ingrepp lagen fortfarande innebär för större grupper och för privata och juridiska personer utifrån vad det är man efterforskar? En sådan hänsyn till proportion är livsviktig.
Jag tänker avvakta i den frågan. Det kan bli hur bra som helst, och det kan bli rätt så illa. Eftersom varken jag eller någon annan vet, tänker jag inte uttala mig kritiskt kring denna punkten ännu - annat än att jag tänker fortsätta arbeta för att min vinkel på den här problematiken ska tas med och beaktas i det fortsatta arbetet.
2. Tillstånd till signalspaning ska prövas av domstol.
A: Bravo! Men hur ska domstolen se ut och hur ska kompetensen se ut? Vilka krav har domstolen på sig? En specialistdomstol är förmodligen bra, men kan ge dåliga vibbar historiskt också. Dock behöver vi domstolsbiten för att skydda integriteten i det här fallet. Jag har alltid tyckt att specialdomstolar känns som om de bär med sig tysta röster tillbaka från Guantanamo eller Tyskland under 30-40-talen. Men jag har själv insett att vi har behov av en sådan lösning för att i detta fallet lösa den svåra balansgången mellan effektivitetet och integritet. I brist på bättre, så är vi trots allt bundna till en sådan lösning och jag tycker det är bra att FRA inte får direkt tillgång till data (oavsett om den är bearbetad eller obearbetad) utan att ha ett domstolsbeslut på det hela. Detta är grundläggande och ett av de livsviktiga portalkrav kritikerna har ställt väldigt länge. Nu har vi fått det, och då är det bara att gilla läget och acceptera det.
3. FRA ska ansöka om tillstånd för all signalspaning. Även signalspaning för regeringens behov omfattas alltså av tillståndskrav.
A: Detta är skitbra. Ska vi ändå ha någon form av signalspaning, och det tror jag faktiskt är nödvändigt, är detta ett bra sätt att skydda individer och grupperingar från intrång i den privata eller personliga sfären.
Nu gäller det bara att få en tydlig specifikation av vad FRA i så fall får tillgång till. Vilken typ av data? Vilken nivå kommer avgränsningarna att läggas på?
Kan det vara så att man kan söka tillstånd att övervaka all trafik mellan två städer eller två land (högst osannolikt, visserligen), eller kommer det att vara mycket begränsad tillgång som bygger på en viss individ eller en viss juridisk person (företag, organisation eller liknande som är misstänkt för att hota rikets säkerhet, osv). Det sistnämnda alternativet är godtagbart. Det första är det inte. Enkelt, egentligen.
4. FRA ska bara få tillgång till de “trafikstråk” som domstolen bestämmer.
A: Återigen... Vad innebär ett trafikstråk i det här fallet. Ett förtydligande måste till för att vi ska kunna ta ställning till om vi anser att detta är ok eller inte.
Jag vill ogärna uttala mig om något, varken positivt eller negativt, innan jag vet vad det konkret innebär i detta fallet. Man har uttryckt sig klumpigt tidigare och jag ger litet dispens för det och hävdar att vi fortfarande måste se till att få tydliga specifikationer och förklaringar...
Därefter kommer jag att hylla eller såga, men jag väntar på svar innan dess. Jag vill veta vart detta leder.
5. I lagen tydliggörs att FRA inte får signalspana mot trafik med både avsändare och mottagare i Sverige.
A: Ja, om detta nu går att genomföra, så är det bra. Men det är skitsvårt att avgöra det på basis av ip-nummer. Vi har inte möjlighet att styra det på dns-nivå alla gånger och mac-adresser är uteslutna för att göra den bedömningen. Om trafik går via msn eller mellan två hotmailkonton, finns risk att den trafiken sållas ut även fortsättningsvis. Tanken är bra, men detta är i praktiken omöjligt att genomföra. Visst kan det finnas en policy som säger att denna data ska raderas i förekommande fall av misstagen trafik som filtreras ut, men faktum kvarstår att brottet mot integriteten redan är utfört. Detta kräver ytterligare en lång funderare, och en tydlig specifikation kring vad som är fysiskt möjligt att göra för att skydda individer och juridiska personer från att sådana problem uppstår.
Innan dess är jag inte övertygad.
6. FRA får endast bedriva signalspaning på beställning av regeringen, regeringskansliet och försvarsmakten.
A: Mycket bra! Det här är ett av mina allra viktigaste krav. Det innebär ett stopp för kopplingen mellan militär och polisiär verksamhet. Det innebär också ett stort första steg mot att stänga FRA-shopen.
Dock har vi avtal med länder som USA, Saudiarabien, med flera. De avtalen gör gällande att vi alltså har förbundit oss att sälja vidare information till dessa statsmakter. Det här är vanskligt. Bryter Sverige mot de lagarna, begår vi avtalsbrott mot andra statsmakter. De avtalen borde aldrig skrivits till att börja med, men nu måste Sverige ta konsekvenserna av detta.
Frågan är om det nu handlar om att regeringen ges rätten att sälja vidare information som andra statsmakter efterfrågar? Eller om man löser det genom att sälja vidare obearbetad information som aldrig varit i händerna på FRA?
Detta är oerhört viktigt att vi vet. Det är oerhört kritiskt att information om individer och grupperingar i Sverige och annorstädes inte säljs vidare till annan statsmakt. Inte på något vis.
Jag ser framför mig risken att vi kan komma att sälja obearbetad information till annat land för att sedan köpa tillbaka den bearbetade informationen. På så vis har regeringen lyckats ta sig runt de krav den nya lagstiftningen ställer. Det vore mycket allvarligt.
Återigen... Vi måste få en tydlig specificering och förklaring.
Jag vill veta vem som tappar informationen, vem som lagrar den, tillhandahåller den och hur den kommer att hanteras då den väl är uppfångad. Jag vill veta om den kommer att kunna säljas vidare innan den alls nått fram till FRA, och vilka kriterier som i så fall gäller.
Detta riskerar att bli tandlöst utan en sådan kontroll kring mekanismerna i grunden.
Får vi ett konkret svart någon gång snart...?
7. En utredning ska tillsättas för att se över polis och säkerhetspolisens behov av underrättelser.
A: Bra på ett sätt. Vi har därmed stoppat kopplingen mellan polis och militär. Sammanblandningen är extremt samhällsfarlig och kan leda till betydande problem för rättsstaten och demokratin. En sådan sammanlänkning får ALDRIG förekomma i ett fritt, modernt samhälle.
Men vad kommer utredningen att fokusera kring? Handlar det om hur man ska bygga verksamheten utan tillgång till signalspaningsdata? Eller kommer det att handla om huruvida man ändå ska ha rätt till denna information?
Det sista vore katastrofalt. Vi vet ända sedan Ådalen att sammanblandning mellan militär och polis inte är en framkomlig väg. Ska vi ändå behöva acceptera en sådan lösning? Jag kommer alltid att säga blankt nej!
Nu vill jag veta hur den här utredningen är tänkt att arbeta och jag vill veta hur problematiseringen ser ut som de nu ska arbeta utifrån. Därefter kommer jag att besvara detta mer i detalj.
Även denna punkten kan bli hur bra som helst eller hur illa som helst. I ett best case scenario är detta en av de största framgångarna den nya tidens demokrati och påverkansmakt har att uppvisa.
Det gäller bara att regeringen, allianspartierna och utredarna lovar mig och alla er andra att faktiskt göra detta på rätt vis.
8. Sökbegrepp som är direkt hänförliga till en viss fysisk person får inte användas utan särskilt tillstånd.
A: Vad innebär det då? Ingen jäkla aning. FRA har fortfarande en särlagstiftning som ger myndigheten rätt att registrera information om politisk, filosofisk och religiös övertygelse. De får fortfarande registrera information om privata och personliga livsomständigheter, såsom exempelvis sexuell läggning, identitet och andra levnadsval, aktiviteter och så vidare.
STATEN HAR INTE DÄR ATT GÖRA!!!
Jag kommer aldrig acceptera att varken FRA eller någon annan statlig myndighet har rätt att arbeta utifrån en egenskriven version av PUL (Personuppgiftslagen).
Bort med fingrarna! Här har ni inte att göra, och jag anser att särlagstiftningen måste bort omgående.
Staten ska inte ha rätt till åsiktsregistrering. Och staten har fanimej ingen rätt att moralisera över sexuella preferenser, läggningar eller könsidentiteter. Staten ska inte ges ens en teoretisk chans att jaga människor på grund av att de är frikyrkliga, muslimer, judar, hinduer eller falun-gongare... Det får inte hända.
Detta måste åtgärdas. Annars är punkt 8 fullkomligt meningslös och tandlös och ett tydligt bevis för att lagen ändå måste rivas upp och att vi måste börja om.
Men vi vet ju inte ännu om det fortsatta arbetet kommer att ta tillvara på kritiken kring särlagstiftningen. Gör man en sådan bedömning och helt enkelt slaktar sär-PUL, så har vi vunnit en otrolig seger för den personliga integriteten och de mänskliga fri- och rättigheterna.
Då har vi tagit ett stort steg för att värna det rättssamhälle vi alla är måna om att skydda och bygga vidare på.
9. Närmare föreskrifter om förstöring meddelas. I lagen tas in en hänvisning till den lagstiftning som reglerar FRA:s personuppgiftsbehandling.
Återigen... Jag hänvisar till kommentaren under punkt 8. Detta är livsviktigt!
STATEN HAR ALDRIG RÄTT ATT ÅSIKTSREGISTRERA, MORALISERA ÖVER MÄNNISKORS PRIVATLIV ELLER FÖRFÖLJA PÅ GRUND AV RELIGIÖS TILLHÖRIGHET!!!
10. Kontrollmyndighetens självständighet och förutsättningar för rättslig efterhandskontroll förstärks.
A: Hur då? Det vet vi inte än, men jag hoppas att arbetet för att klargöra och förtydliga det blir omfattande. Frågan är hur mycket information denna myndigheten får tillgång till och hur den informationen hanteras. Hur rättssäkerheten kan hanteras utifrån detta...
Hur ska efterhandskontrollen gå till? Vilka kravspecifikationer kommer att sättas upp kring verksamheten?
En viktig fråga utan ett utarbetat svar. Jag väntar på besked och lovar att återkomma då det finns något konkret att utgå ifrån.
11. En underrättelseskyldighet till enskild införs.
A: Jaha, det är ju strålande. Faktiskt riktigt bra. Men vad innebär det i praktiken? Kommer jag få ett brev hem varje gång jag fastnat i nätet, eller kommer jag att få vänta på att nästa kalenderår har gått för att själv få reda på vad FRA och regeringen vet om mig?
Eller kommer jag att märka det nästa gång jag söker visum till USA och blir nekad på grund av min könskorrigeringshistorik, mitt politiska arbete eller min sexuella läggning?
Intressant, det här... Jag vet inte ännu vad det här innebär rent konkret, för en sådan förklaring finns ännu inte.
Jag återkommer då en specificering finns klarlagd och offentliggjord. Jag har inget mer att tillägga kring detta just nu.
12. Kontrollmyndigheten ska på begäran av enskild vara skyldig att undersöka om verksamhet avseende honom eller henne har skett i enlighet med lag.
A: Mycket bra! Äntligen en möjlighet att få rätt att begära ut sina egna filer och att på så sätt ges utrymme att driva en skadeståndsprocess om skäl föreligger. Det är livsviktigt. Men om de nu fångat upp något på mig och de tycker att detta är känsligt - kommer det då att hemligstämplas så att jag nås av ett besked om att jag inte har rätt att få ut just den datan?
Eller kommer jag inte att veta om det alls, trots att information sparats undan. Jag vill ha förtydliganden...!
13. Om information från själavårdande samtal skulle komma till FRA måste den omedelbart förstöras.
A: Bra! Men tyvärr har redan intrånget blivit begånget och det kan inte göras ogjort. Någon har sett denna information och kan därför handla utifrån den. Vi har inte möjlighet, tack och lov, att rensa människors hjärnor från information som inte borde finnas där.
Intrånget är begånget och detta att vi alls uppenbarligen löper en risk att sådan information kommer FRA eller annan myndighet eller individ till del är riktigt jäkla illa!
Jag själv, som numera relativt offentlig person, och med en jäkla massa bagage en bit bakåt på grund av exempelvis min könsdysfori och liknande kan absolut känna att jag faller offer för en vilja att självcensurera mig själv.
Jag är inte överlycklig över det faktum att samtal som är menade att vara personliga mellan mig och en läkare, eller mig och en jurist, eller mig och en själavårdare kan komma att hamna i fel händer. Eller överhuvudtaget läsas eller avlyssnas av en annan individ. Jag känner mig inte trygg med detta. Det enda rätta är att se till att sådan information inte ens teoretiskt sett har en möjlighet at nå fram till FRA eller någon annan. De samtalen ska ALDRIG lyssnas av. Det är inte ok...
Jag agerar dessutom stödperson för människor som har det tufft i olika sammanhang. Jag utför alltså själavårdande och rådgivande verksamhet på ideell basis. Jag måste skydda dem jag hjälper och stöttar. Det här är inte ok utifrån de kontakterna jag har med dessa individer. Integriteten går först. Och det måste den få göra...
14. Inget råmaterial (i debatten benämnd trafikdata) får sparas i mer än ett år (ej heller av historiska, statistiska eller liknande skäl).
A: Men rådatan sparas! Det är illa nog. Vem tappar informationen från nätet? Hur ser eventuella samverkanspunkter ut? Vem lagrar informationen? Hur rättssäker är hanteringen under det här innevarande året? Kommer sådan obearbetad data att kunna säljas ut till främmande statsmakt? Hur stor del av ett undansparat informationspaket får FRA tillgång till?
Många frågor, inga svar än så länge.
Detta är kritiskt! Vi måste verkligen få svar på det här... Vi måste verkligen...
15. Vid kontrollstationen 2011 ska kontrollorganen göra en bedömning av huruvida FRA:s verksamhet bedrivits på ett etiskt riktigt sätt.
A: Bra! Inte mycket att orda om. Men vilka möjligheter har vi att påverka lagstiftningen om vi ser att det inte fungerat riktigt så tillfredsställande som vi nog får lov att hoppas...?
Detta inlägg är pingat på Intressant.se.
FRA-överenskommelsen och Folkpartiet
Och så var beslutet taget inom alliansen. Det beslut som gjort att våra folkpartistiska kritiker har bestämt sig för att vända tillbaka hem.
Jag har litet blandade känslor kring det här än så länge. Det har hänt otroligt mycket. Vi har fått igenom många av de krav kritikerna faktiskt ställt upp. Det innebär inte att vi är framme och att vi därmed måste tystna. Vi har en lång väg kvar att gå. Samtidigt ska vi faktiskt ge cred till de som arbetat med detta förslaget för att de faktiskt lyssnat på oss så mycket som de ändå gjort. Det är historiskt. Vi har som folkrörelse lyckats åstadkomma så mycket på så kort tid och på så få människor att detta kommer att hamna i historieböckerna. Om någon av er någonsin närt en önskan att hamna i historieböckerna och i barnens skolböcker, så har ni fått er chans nu. Att denna rörelsen hamnar i samhällskunskaps- och historieböckerna i framtiden är inte alls otroligt. Men som sagt... vi är inte framme helt och hållet.
Regeringspartierna har nu alltså enats om 15 punkter för att förstärka och förändra den hårt kritiserade FRA-lagen. Jag gillar inte nödvändigtvis tanken på att man gör en sådan här sak utan att först riva lagen och gå igenom grunderna till den ur ett integritets- och rättssäkerhetsperspektiv. Nu är vi dock i en situation där många av kritikerrörelsens önskemål faktiskt tagits tillvara. Då kan det trots allt vara bra att erkänna att mycket bra har skett, även om vi tydligt markerar att vi inte nått hela vägen fram. För det har vi absolut inte gjort.
Jag har sett kritiken mot Camilla Lindberg som hävdar att hon skulle ha svikit sina ideal och svikit FRA-kritikerna. Men jag kan personligen hävda att jag hade direktkontakt med just Camilla under hela tisdagskvällen och att jag därför följt hennes kamp. Det var svettigt för henne, men hon stod på sig och fick alla rätt utifrån sina personliga utgångspunkter och bevekelsegrunder. Jag tog också en kort prata med Agneta Berliner. Det var kritiskt för de sex tjejerna rätt länge, men det som är viktigt att känna till är följande:
Camilla och hennes fem kollegor ställde hårda krav. Camilla och Agneta lyckades få igenom samtliga sina krav för att godkänna lagen och agerade sedan därefter. Att flera av de sex nu har givit sitt ok har inte att göra med svek. Det har inte att göra med att de fallit till föga eller låtit partipiskan få ett övertag gentemot dem. Snarare tvärtom. Birgitta Ohlsson är fortfarande kritisk och tveksam, som jag förstått det, och jag förstår det också. Jag ska förklara det vidare i mitt nästa inlägg genom att problematisera detta nya FRA-förslaget punkt för punkt.
I Camillas fall, åtminstone, borde det gå att finna de ursprungliga uttalanden hon gjorde efter sitt nej den 18 juni om man bara googlar litet grann. Men ska vi vara helt ärliga, så har hon fått igenom samtliga de punkter hon bedömde som kritiska för hennes val att trycka på nejknappen under omröstningen.
Om man ställer upp en serie krav för att godkänna ett lagförslag och utifrån dessa krav ställer sig på tvären och röstar nej, skulle jag uppleva det som oerhört inkonsekvent, respektlöst och populistiskt att inte hålla fast vid just dessa punkter. Har Camilla nu fått igenom sina krav, förväntar jag mig att hon som rakryggad politiker står fast vid sin ståndpunkt och därför accepterar de kompletteringar som gjorts. Faktum är att vi aldrig kommit så långt som vi gjort om det inte varit för att Camilla röstade nej och att Birgitta lade ned sin röst. Vi har de två otroligt modiga och starka kvinnorna att tacka för otroligt mycket. Glöm nu inte det!
Vi har även de här sex personerna att tacka för att Folkpartiet tog en såpass stark kravlista med sig, utifrån förutsättningarna, som de gjorde när de sedan kom till regeringens förhandlingsbord.
Att vi sedan har ett par bitar kvar att lyfta i är en helt annan sak. Mitt intryck av Camilla, Agneta och flera av de andra kvinnorna som stått emot in i det sista är att de kommer fortsätta arbeta med detta, men nu med en helt annan respekt i ryggen från många av sina kollegor. Det innebär att de har en möjlighet att bli lyssnade på och att de fortfarande kan åstadkomma väldigt mycket under den process som nu tar vid för att specifiera och konkretisera.
Överenskommelsen från igår är inte en färdig uppgörelse. Det är inte ett färdigt förlag. Det är en handlingsplan att utgå ifrån.
Jag ser det som nödvändigt att vi nu ger stöd till Camilla och hennes kollegor under arbetet som tar vid och ser till att vi så mycket som möjligt pitchar de frågor vi vill att de tar upp. Jag vill gärna se att de fortsätter ha en positiv opinion i ryggen, då det naturligtvis stärker viljan att fortsätta kämpa för våra åsikter och önskemål, men också ger dem den cred de faktiskt förtjänar och kan behöva för att återuppbygga sina egna krafter efter allt det här.
Ännu är inte detta över. När arbetet att nysta ut detta tar vid, ska vi se till att de resterande punkterna kommer upp på dagordningen likaså. Det gör vi bäst genom att föra konkreta och positiva diskussioner. Faktum är att vi fått igenom en stor del av de kraven vi som kritiker har ställt. Åtminstone om de här pekarna förvaltas på rätt sätt. Ska de förvaltas på rätt sätt, måste vi också vara där och gräva, bygga och putsa. Ge inte tappt nu. Vi har inte råd med det...
Jag tycker, och det är jag säker på att Camilla och de andra håller med om, att vi fortfarande har en bit kvar. Det vi fått nu är en relativt långtgående och omfattande handlingsplan för ett arbete som kommer att fortgå resten av hösten. En handlingsplan som redan från början tar hänsyn till flera av de viktigaste punkterna FRA-kritikerna har haft. Dock återstår arbetet kring att definiera och förtydliga på flera punkter. Vi har ett par utredningar som ska göras. De kanske inte täcker upp för vår önskan om en parlamentarisk utredning, men de ska utredas. Om det blir seriösa utredningar utav detta, så har vi kommit långt.
Att jag fortfarande hävdar att en parlamentarisk utredning och en omstart på hela processen skulle varit det bästa är dock fortfarande något jag står fast vid.
Frågan är bara vad en parlamentarisk utredning driven av i första hand socialdemokrater och moderater hade lett till. Rent konkret.
Hade arbetssättet varit tillräckligt öppet och konkret inriktat på de frågor vi har tagit upp, eller skulle det varit ett spel för gallerierna?
Min bedömning är att de sex folkpartisterna beslöt att en hyfsat stark grund för en fortsatt diskussion och ett rätt långtgående förslag nu var bättre än att sätta allting i händerna på ett socialdemokratiskt parti som inte riktigt varit jättetydliga och ett moderat parti som just inte fungerat alls i den här frågan. Jag menar... förlåt mig nu, men moderaterna har ju totalt havererat i den här frågan. Tystnaden har varit total och jag själv anser att statsminister Reinfeldt har skött sig så dåligt och skyggat så enormt att det är läge att ifrågasätta hans förmåga till ledarskap.
En sådan velig och tystlåten statsminister vill inte jag se nästa gång vi drabbas av en omfattande naturkatastrof eller en nationell eller internationell kris som riskerar att drabba stora mängder svenska medborgare. Jag kan absolut förstå att somliga tvekar över att ge den här frågan i händerna på ett parti som inte är tydliga nog eller på ett parti som inte har en jäkla susning om vad de faktiskt sysslar med eller på vilket ben de ska stå.
Utifrån det perspektivet... Ska de sex välja mellan två mindre bra ting, så väljer de kanske det mindre dåliga... Alltså att ta den vägen som just i denna stunden tycks dem allra mest framkomlig... Det kan jag respektera ändå. Även om jag själv önskar mig en ordentlig utredning i vilket fall som helst. Vill Reinfeldt ge mig det i julklapp, så skulle ingen vara gladare än jag...
Jag räknar faktiskt också med att ett godkännande från en riksdagsledamots sida utifrån den goda vilja som visats och de positiva ändringar som gjorts lika gärna kan komma att dras tillbaka vid behov. Om det inte blir riktigt som de tänkt sig när det väl kommer till kritan.
Stödet kan dras tillbaka från samtliga sex ledamöter och kanske även andra. Förutsatt att de får igenom sina krav även under den framtida manglingen, så tycker jag att de gör ett bra jobb. Men detta är inte det färdiga resultatet. De har givit sitt ok till fortsatta förhandlingar och fortsatta konkretiseringar. De har öppnat upp dörren för en vidareutveckling av allt det här. Om de inte tycker att middagen passar i slutet på dagen, är jag övertygad om att de alla är starka nog och uppbär kurage nog att ställa sig upp och säga stopp ytterligare en gång.
Åtminstone om vi lämnar dörren öppen för dem att göra så...
Behåll dörren öppen!
OCH vi ska komma ihåg att det är oerhört tufft att påverka politiska processer på den här nivån. Oavsett om man är riksdagsledamot eller inte, så är detta ett hårt arbete. Man kanske inte kan få alla rätt på en gång. Att få åtta eller nio rätt av tio är faktiskt inte illa pinkat. Nu siktar vi på att få alla rätt i slutändan, men jag tar hellre nio av tio rätt från start än nöjer mig med fyra eller fem på samma skala bara för att jag stirrat mig blind på principer. Vill jag åstadkomma resultat, väljer jag att göra det utifrån den väg jag upplever som mest framkomlig för att mina egna syften och värderingar ska beaktas och uppfyllas.
Jag har litet blandade känslor kring det här än så länge. Det har hänt otroligt mycket. Vi har fått igenom många av de krav kritikerna faktiskt ställt upp. Det innebär inte att vi är framme och att vi därmed måste tystna. Vi har en lång väg kvar att gå. Samtidigt ska vi faktiskt ge cred till de som arbetat med detta förslaget för att de faktiskt lyssnat på oss så mycket som de ändå gjort. Det är historiskt. Vi har som folkrörelse lyckats åstadkomma så mycket på så kort tid och på så få människor att detta kommer att hamna i historieböckerna. Om någon av er någonsin närt en önskan att hamna i historieböckerna och i barnens skolböcker, så har ni fått er chans nu. Att denna rörelsen hamnar i samhällskunskaps- och historieböckerna i framtiden är inte alls otroligt. Men som sagt... vi är inte framme helt och hållet.
Regeringspartierna har nu alltså enats om 15 punkter för att förstärka och förändra den hårt kritiserade FRA-lagen. Jag gillar inte nödvändigtvis tanken på att man gör en sådan här sak utan att först riva lagen och gå igenom grunderna till den ur ett integritets- och rättssäkerhetsperspektiv. Nu är vi dock i en situation där många av kritikerrörelsens önskemål faktiskt tagits tillvara. Då kan det trots allt vara bra att erkänna att mycket bra har skett, även om vi tydligt markerar att vi inte nått hela vägen fram. För det har vi absolut inte gjort.
Jag har sett kritiken mot Camilla Lindberg som hävdar att hon skulle ha svikit sina ideal och svikit FRA-kritikerna. Men jag kan personligen hävda att jag hade direktkontakt med just Camilla under hela tisdagskvällen och att jag därför följt hennes kamp. Det var svettigt för henne, men hon stod på sig och fick alla rätt utifrån sina personliga utgångspunkter och bevekelsegrunder. Jag tog också en kort prata med Agneta Berliner. Det var kritiskt för de sex tjejerna rätt länge, men det som är viktigt att känna till är följande:
Camilla och hennes fem kollegor ställde hårda krav. Camilla och Agneta lyckades få igenom samtliga sina krav för att godkänna lagen och agerade sedan därefter. Att flera av de sex nu har givit sitt ok har inte att göra med svek. Det har inte att göra med att de fallit till föga eller låtit partipiskan få ett övertag gentemot dem. Snarare tvärtom. Birgitta Ohlsson är fortfarande kritisk och tveksam, som jag förstått det, och jag förstår det också. Jag ska förklara det vidare i mitt nästa inlägg genom att problematisera detta nya FRA-förslaget punkt för punkt.
I Camillas fall, åtminstone, borde det gå att finna de ursprungliga uttalanden hon gjorde efter sitt nej den 18 juni om man bara googlar litet grann. Men ska vi vara helt ärliga, så har hon fått igenom samtliga de punkter hon bedömde som kritiska för hennes val att trycka på nejknappen under omröstningen.
Om man ställer upp en serie krav för att godkänna ett lagförslag och utifrån dessa krav ställer sig på tvären och röstar nej, skulle jag uppleva det som oerhört inkonsekvent, respektlöst och populistiskt att inte hålla fast vid just dessa punkter. Har Camilla nu fått igenom sina krav, förväntar jag mig att hon som rakryggad politiker står fast vid sin ståndpunkt och därför accepterar de kompletteringar som gjorts. Faktum är att vi aldrig kommit så långt som vi gjort om det inte varit för att Camilla röstade nej och att Birgitta lade ned sin röst. Vi har de två otroligt modiga och starka kvinnorna att tacka för otroligt mycket. Glöm nu inte det!
Vi har även de här sex personerna att tacka för att Folkpartiet tog en såpass stark kravlista med sig, utifrån förutsättningarna, som de gjorde när de sedan kom till regeringens förhandlingsbord.
Att vi sedan har ett par bitar kvar att lyfta i är en helt annan sak. Mitt intryck av Camilla, Agneta och flera av de andra kvinnorna som stått emot in i det sista är att de kommer fortsätta arbeta med detta, men nu med en helt annan respekt i ryggen från många av sina kollegor. Det innebär att de har en möjlighet att bli lyssnade på och att de fortfarande kan åstadkomma väldigt mycket under den process som nu tar vid för att specifiera och konkretisera.
Överenskommelsen från igår är inte en färdig uppgörelse. Det är inte ett färdigt förlag. Det är en handlingsplan att utgå ifrån.
Jag ser det som nödvändigt att vi nu ger stöd till Camilla och hennes kollegor under arbetet som tar vid och ser till att vi så mycket som möjligt pitchar de frågor vi vill att de tar upp. Jag vill gärna se att de fortsätter ha en positiv opinion i ryggen, då det naturligtvis stärker viljan att fortsätta kämpa för våra åsikter och önskemål, men också ger dem den cred de faktiskt förtjänar och kan behöva för att återuppbygga sina egna krafter efter allt det här.
Ännu är inte detta över. När arbetet att nysta ut detta tar vid, ska vi se till att de resterande punkterna kommer upp på dagordningen likaså. Det gör vi bäst genom att föra konkreta och positiva diskussioner. Faktum är att vi fått igenom en stor del av de kraven vi som kritiker har ställt. Åtminstone om de här pekarna förvaltas på rätt sätt. Ska de förvaltas på rätt sätt, måste vi också vara där och gräva, bygga och putsa. Ge inte tappt nu. Vi har inte råd med det...
Jag tycker, och det är jag säker på att Camilla och de andra håller med om, att vi fortfarande har en bit kvar. Det vi fått nu är en relativt långtgående och omfattande handlingsplan för ett arbete som kommer att fortgå resten av hösten. En handlingsplan som redan från början tar hänsyn till flera av de viktigaste punkterna FRA-kritikerna har haft. Dock återstår arbetet kring att definiera och förtydliga på flera punkter. Vi har ett par utredningar som ska göras. De kanske inte täcker upp för vår önskan om en parlamentarisk utredning, men de ska utredas. Om det blir seriösa utredningar utav detta, så har vi kommit långt.
Att jag fortfarande hävdar att en parlamentarisk utredning och en omstart på hela processen skulle varit det bästa är dock fortfarande något jag står fast vid.
Frågan är bara vad en parlamentarisk utredning driven av i första hand socialdemokrater och moderater hade lett till. Rent konkret.
Hade arbetssättet varit tillräckligt öppet och konkret inriktat på de frågor vi har tagit upp, eller skulle det varit ett spel för gallerierna?
Min bedömning är att de sex folkpartisterna beslöt att en hyfsat stark grund för en fortsatt diskussion och ett rätt långtgående förslag nu var bättre än att sätta allting i händerna på ett socialdemokratiskt parti som inte riktigt varit jättetydliga och ett moderat parti som just inte fungerat alls i den här frågan. Jag menar... förlåt mig nu, men moderaterna har ju totalt havererat i den här frågan. Tystnaden har varit total och jag själv anser att statsminister Reinfeldt har skött sig så dåligt och skyggat så enormt att det är läge att ifrågasätta hans förmåga till ledarskap.
En sådan velig och tystlåten statsminister vill inte jag se nästa gång vi drabbas av en omfattande naturkatastrof eller en nationell eller internationell kris som riskerar att drabba stora mängder svenska medborgare. Jag kan absolut förstå att somliga tvekar över att ge den här frågan i händerna på ett parti som inte är tydliga nog eller på ett parti som inte har en jäkla susning om vad de faktiskt sysslar med eller på vilket ben de ska stå.
Utifrån det perspektivet... Ska de sex välja mellan två mindre bra ting, så väljer de kanske det mindre dåliga... Alltså att ta den vägen som just i denna stunden tycks dem allra mest framkomlig... Det kan jag respektera ändå. Även om jag själv önskar mig en ordentlig utredning i vilket fall som helst. Vill Reinfeldt ge mig det i julklapp, så skulle ingen vara gladare än jag...
Jag räknar faktiskt också med att ett godkännande från en riksdagsledamots sida utifrån den goda vilja som visats och de positiva ändringar som gjorts lika gärna kan komma att dras tillbaka vid behov. Om det inte blir riktigt som de tänkt sig när det väl kommer till kritan.
Stödet kan dras tillbaka från samtliga sex ledamöter och kanske även andra. Förutsatt att de får igenom sina krav även under den framtida manglingen, så tycker jag att de gör ett bra jobb. Men detta är inte det färdiga resultatet. De har givit sitt ok till fortsatta förhandlingar och fortsatta konkretiseringar. De har öppnat upp dörren för en vidareutveckling av allt det här. Om de inte tycker att middagen passar i slutet på dagen, är jag övertygad om att de alla är starka nog och uppbär kurage nog att ställa sig upp och säga stopp ytterligare en gång.
Åtminstone om vi lämnar dörren öppen för dem att göra så...
Behåll dörren öppen!
OCH vi ska komma ihåg att det är oerhört tufft att påverka politiska processer på den här nivån. Oavsett om man är riksdagsledamot eller inte, så är detta ett hårt arbete. Man kanske inte kan få alla rätt på en gång. Att få åtta eller nio rätt av tio är faktiskt inte illa pinkat. Nu siktar vi på att få alla rätt i slutändan, men jag tar hellre nio av tio rätt från start än nöjer mig med fyra eller fem på samma skala bara för att jag stirrat mig blind på principer. Vill jag åstadkomma resultat, väljer jag att göra det utifrån den väg jag upplever som mest framkomlig för att mina egna syften och värderingar ska beaktas och uppfyllas.
Nu handlar det mer om att lägga kraften på att föra diskussionerna vidare kring de specifikationer och förklaringar som måste till. Att se till att de utredningar som ska tillsättas genomförs på ett seriöst, långsiktigt och rättssäkert vis.
Detta inlägg är pingat på Intressant.se.
2008-09-25
FRA-förslaget på rätt väg, men det är fortfarande långt att gå
Ok, så om jag förstått det rätt, så har vi följande bitar som jag krävt för att FRA-lagen ska vara passabel (bortsett från det faktum att det sätter ett dåligt prejudikat att sitta och tissla och tassla som man gör och ändra litet här och där - det kan leda till en farligt praktisk utveckling...)
Men i alla fall:
FRA-shopen ska bort
Kopplingen mellan polis och militär måste bort
Domstolsprövning vid misstanke är ett krav
FRA får inte användas för brottsbekämpning
De allmäna syftena om miljöhot, ekonomisk brottslighet med mera ska bort
FRA måste underkasta sig PUL
I samtalen med regeringen har vi nu, tycks det, fått igenom följande:
FRA-shopen ska bort
Kopplingen mellan polis och militär måste bort
Domstolsprövning och misstanke är ett krav (återigen inte en polisiär fråga)
FRA får inte användas för brottsbekämpning
Men dessa portalkrav finns fortfarande kvar:
De allmäna syftena om miljöhot, ekonomisk brottslighet med mera ska bort (får hoppas det grejas i domstolen, dock...)
FRA måste underkasta sig PUL
Vi riskerar fortfarande helt sjuk ändamålsglidning över tid på grund av de vida möjligheterna att övervaka saker som är helt irrelevanta ur signalspaningssynpunkt.
Vi har fortfarande inte hört något om PUL-biten. Det är FULLSTÄNDIGT ORIMLIGT att någon har rätt att registrera någon annan på grund av politisk, filosofisk eller religiös övertygelse. Det är FULLSTÄNDIGT ORIMLIGT att åsiktsregistrera. Det är FULLSTÄNDIGT ORIMLIGT att registrera människors vanor, sexuella läggning eller identitet, vänkretsar och liknande. Alla möjligheter att ens potentiellt teoretiskt kunna åstadkomma en övervakning som bygger på sociogram och möjligheten att registrera människor enligt ovan angivna punkter är totalt omöjliga att tolerera i en rättsstat.
Vi måste dessutom se till att medier, nyhetskanaler, bloggare, politiker, läkare, religiösa samfund, psykologer, hjälplinjer med flera är FULLKOMLIGT OCH TOTALT skyddade från alla former av insyn.
Innan vi nått dit har inte jag några planer på att godkänna en FRA-lag.
Vi har en liten bit kvar... Häng kvar, alla kämpar och alla som kämpar hårt vid förhandlingarna i riksdagen. Vi måste se till att gå hårt åt de sista punkterna också. Vi har fortfarande en demokrati och en dröm om mänskliga fri- och rättigheter att värna. Och i största allmänhet en framtid. Det händer grejer. Det gör det... Fantastiskt. En intressant utveckling... Men vi är verkligen inte "där" än...
2008-09-24
De grundläggande portalkraven om FRA
Det är mycket arbete som försiggår nu inom riksdagens väggar. Vartenda parti till höger och till vänster arbetar sönder sig för att komma fram till officiella gemensamma policys och lösningar i en rad frågor. Många sena manglingar blir det.
Det gäller förstås integritetslagstiftningar, FRA-lagen, telekompaketen och andra liknande lagar och lagförslag också.
Igår och idag vet jag att Folkpartiet har suttit och manglat något så otroligt. Det har säkert varit väldigt tunga diskussioner, och jag tror faktiskt att de verkligen sätter manken till i sina försök att komma fram till lösningar som faktiskt kan fungera, som kan tysta kritikerna och som kan innebära att de sex riksdagsledamöterna som stått upp mot lagen bestämmer sig för att, så att säga, återvända hem.
Jag tror att det idag kan komma att dyka upp ett förslag om att införa domstolsprövning av tillgång till information. Att FRA behöver prövning för att få arbeta med databaserna. Frågan är vart den informationen lagras, dock. Och vem har tillgång till den under tiden FRA arbetar fram underlag för att få söka?
Jag tror att många andra bitar är ändrade till det bättre. Jag tror att det här är det bästa ändringsförslaget vi hittills har sett.
MEN...
Jag vet att det här är en massa paranoia från min sida, men jag tror inte att man kommer att ta tag i kopplingen mellan polisiära och militära insatser. Jag tror att vi fortfarande får problemet med ändamålsglidningar.
Visst finns det skäl att ge polisen bra möjligheter att kunna agera på brott som mord, pedofili, ekonomisk brottslighet och annat som varit på tapeten. Men jag kan inte se det proportionella i att polisen har tillgång till militära spaningsmöjligheter för att åstadkomma detta. Och jag är fortfarande rädd att vi, trots en domstolsprövning, hamnar i en sits där vi om ett par år kan komma att ha en ändamåls- och prövningsrättsglidning.
Det är ALDRIG ok att övervaka medborgare på grund av att man kan. Och det är ALDRIG ok att blanda ihop militär och polisiär verksamhet. Jag kommer aldrig att släppa mitt krav om en sådan princip. Helt enkelt för att jag inte vill ha ett nytt Ådalen i modern tid. Det får inte ske!
Jag tror inte att man kommer att ge upp de definitioner på spaningsområden som man haft tidigare. Det vill säga just rätten att spana kring miljöbrott, naturkatastrofer, ekonomisk brottslighet och allt vad det är. Mycket av det är polisiärt snarare än militärt, och militära medel kan inte tillåtas användas i en modern, demokratisk rättsstat. Det är för mig livsviktigt.
Och det viktigaste av allt!
STÄNG DEN FÖRBANNADE FRA-SHOPEN!!!
Idag har Sverige rätten att sälja ut information i batch till andra länder. Bearbetad eller obearbetad. Det är ALDRIG ok.
Om vi behåller rätten för FRA att handla med polis, allmäna myndigheter, annan statsmakt och annat lands underrättelsetjänst, finns fortfarande risken att homosexuella hängs ut trots att de lever i garderoben och att Sverige riskerar att åsamka dem ett dödsstraff i länder där sådant existerar.
I USA är det fortfarande omöjligt att få uppehållstillstånd om man har avvikande sexuell läggning. För studier, arbete, greencards, eller av asylskäl. Det är inte ok. Vi ska inte handla med uppgifter om människors privatliv och vanor. Det är ALDRIG ok!
Väldigt mycket annan information kan finnas i det som säljs vidare till andra statsmakter. Information som kan skada individen otroligt mycket genom sin blotta existens. För att sociogramen omfattar mer information och mer kunskap om dig än du själv alls kan uppbåda.
Vi har inte råd att sälja ut information om våra medborgare, eller andra länders medborgare. Det är aldrig ok att så sker.
Och även om FRA inte får tillgång till och kan bearbeta information i framtiden, så kommer vi alltid att kunna sälja obearbetad information vidare till andra länder som kan göra jobbet själva, men får tillgång till samma information. Alltså är integritetsbrottet lika grovt oavsett vilka munskydd vi sätter på just FRA.
Och skadan blir lika stor oavsett vem som organiserar upp informationen. Sedan står det ju Sverige fritt att köpa tillbaka den bearbetade informationen, vilket alltså bara blir ett sätt att ta sig runt lagstiftningen.
FRA-shopen är ett av de tyngsta och farligaste brott en regering har utsatt sina medborgare för någonsin. Vid sidan av världskrigen och liknande ändå, men det är faktiskt inte så himla mycket bättre detta.
Vi måste kräva en total översyn kring effekterna av lagen på den personliga integriteten, rättsläget för individen och kring vad allt det här får för konsekvenser för människors och gruppers liv, säkerhet, trygghet och möjlighet att röra sig fritt i världen utan fara för sin hälsa och sina liv.
Idag uppfyller inte lagen de kraven. Jag hoppas att Folkpartiet efter de senaste dagarnas manglingar har lyssnat till kritikernas röster nog för att faktiskt ha tagit detta till sig och därmed ser till att hugga på just de grundläggande portalkraven.
- FRA-shopen ska bort
- Kopplingen mellan polis och militär måste bort
- Domstolsprövning vid misstanke är ett krav
- FRA får inte användas för brottsbekämpning
- De allmäna syftena om miljöhot, ekonomisk brottslighet med mera ska bort
- FRA måste underkasta sig PUL
För dessa krav vidare. Se till att inte vika innan vi är där att vi har ett rättssäkert system som inte skadar människor och sätter individer eller grupperingar i fara i onödan.
Tänk noga över proportionaliteten kring vad vi får till vilket pris.
Den här kampen är inte över än.
Och nu ska jag oroa mig en stund över omröstningen kring telekompaketet.
Lägg till den här bloggen som favorit på Nyligen.se.
Pingat på Intressant.se.
2008-09-22
Föreläsningshelg på F! och uppstartsarbete för FNF2008
Jag får be om ursäkt för att jag inte hunnit spendera så mycket tid mer er alla här på bloggen sista veckan efter 16 september.
Ett par dagars nästan vila och ett uppstartsarbete för att få igång arbetet kring Freedom Not Fear den 11 oktober har gjort att jag försummat er allihopa en aning. Men jag vågar lova att det ryktet om min bortgång, som det så ofta heter, är kraftigt överdrivet.
I helgen har jag föreläst för F! Stockholm om FRA-lagen, dess bakgrund, verkningar, framtid och efterföljare. Det var en väldigt lyckad föreläsning och det tycks ha varit mycket uppskattat. Ett stort tack till Linnéa som bjöd in mig att delta.
Föreläsningen tar cirka en timme, plus frågestund, och det är inte alls otroligt att den som behöver mer information kring FRA-lagen och risken med det kommande övervakningssamhället kan komma att få en bra deal för föreläsningen.
Med FNF går det så sakteliga framåt.
Vi har tillgång till Kungsträdgården under dagen den 11 oktober med möjlighet att förlänga tidsomfattningen något vid behov. Vi har redan en fantastisk potentiell talarlista, även om den inte är satt ännu. Men visst kommer den att vara i samma klass som den 16 september.
Min dröm är dock att vi ska kunna få loss en hyfsad slant från sponsorer för att kunna få tillträde till den fullutrustade scenen i Kungsträdgården. Jag vill göra detta till en fest. En möjlighet för partierna att dyka in och säga hej med enklare tält och liknande, där de får berätta vad de vill och vart de står kring frågor som övervakningssamhället, vår framtida demokrati, vår rätt till integritet, privatliv, mänskliga fri- och rättigheter.
Jag vill ha upp ett par större artister, både musiker och komiker som sätter en litet gladare och roligare stämning denna gången. Vi ska ju fira och ta tillbaka vår frihet nu. Visa att vi inte tillåter oss att bli skrämda av eller bli alltmer rädda, uppgivna och skygga inför den märkliga samhällsutvecklingen som omger oss just nu.
Det är dags att vi får ett slut på den här fruktansvärda paranoian som infesterat västvärlden sedan början av 2000-talet. Det är dags att visa att vi fortfarande tror på omtanke, respekt och mänskliga rättigheter.
Jag tror inte på principen om att man måste döda friheten för att kunna skydda den. Ett sådant resonemang från någon annan än regeringen Reinfeldt brukar annars sluta med en stor rättspsykiatrisk undersökning eller många år i fängelse. Kill your darlings to protect them... well - inte för mig!
Vi arbetar alltså för att försöka skapa en folkfest den 11 oktober. Jag hoppas på total uppslutning från hela det politiska spektrat, jag har ett par kort av små valörer i ärmen på min långärmade topp och jag tror det är görligt.
Men representerar du ett företag eller en organisation som tror på vår rätt till ett fritt samhälle och en sann demokrati, så ta denna chansen. Vi gör din röst hörd. Vi gör det betydligt bättre från scenen i Kungsträdgården med ett riktigt intressant artistutbud.
Vi har lyckats få en bra deal på scenen, och vi har även fått erbjudande om ekonomiskt bidrag från Tidningsutgivarnas VD Anna Serner.
Kan vi få fyra eller fem företag eller organisationer att matcha Annas fantastiska generositet och kampvilja, så kan vi dra detta i land och det kan bli en manifestation med glöd och glans för att räcka hela hösten och vintern ut.
Kom till kamp nu. Spendera en liten bit för att stödja vår kamp. Utnyttja kontaktnätet du har men som idag ligger vilande. Vi kan göra det här. Och vi kan göra det tillsammans för vår framtid, vår frihet, vår demokrati. För våra barn och barnbarn som riskerar att växa upp i en värld där demokrati är något man berättar om i sagor och som riskerar växa upp i ett samhälle där integritet, frihet och rättigheter är något tabubelagt som man inte vågar nämna högt för rädslan att staten hör dig...
Vill du ha ett fritt samhälle även imorgon, så stöder du Svart Måndag nu.
Kontakta mig via telefon om du har mitt nummer. Mail går också bra.
amanda. brihed@svartmandag.se
Jag väntar på ditt svar...
Rock on!
2008-09-18
Flipp
Ibland kan det vara underhållande att kika förbi Politikbloggen och se vad för dumheter som skrivs där angående FRA och FRA-motståndet. Idag blev jag extra road.
Jag tror att man kan kalla det för kritik, onekligen. Demonstrationerna den 16 september ska ha varit en flopp? Jag vet inte hur människan räknar, men det verkar inte riktigt stämma med det övriga landets uppfattning.
Visst var deltagarantalet något för lågt för att vi skulle vara helt nöjda, men så jäkla dåligt var det faktiskt inte.
Piratpartiets demo utanför Riksdagen vid Mynttorget drog cirka 500 demonstranter. Det var ungefär 500 personer som gick från Norrmalmstorg till Sergels Torg. Som mest befann sig cirka 1200 personer på Plattan under dagen, vilket jag håller med om är litet för få. Men att folk kommer och går under en så lång demonstration får man räkna med. Sällan var antalet personer på Plattan mindre än 5-600 personer.
Lägg därtill mediebevakningen och utsändningen av hela demonstrationen på Sergels Torg från SVT24 tidigare idag. Lägg till det att vi presenterade 6 st folkpartistiska riksdagsledamöter som ställde sig mot lagen och väl över trettio talare som representerade hela det politiska spektrat inkl. ungdomsförbunden, Tidningsutgivarna, SJF, Centrum för Rättvisa, RFSL, Unga Rörelsehindrade och ett par andra organisationer.
Tidningsrapporteringen, debattartiklarna och ledarna ger en otvetydigt annorlunda bild av dagen. Demonstrationerna ses i regel som en enorm seger för FRA-motståndet, demokratin, integriteten och allas våra mänskliga fri- och rättigheter.
Riksmötets öppnande blev fullkomligt dränkt i all rapporteringen från demonstrationerna, vilket inte hänt särskilt ofta historiskt sett. SVT24 har hittills aldrig sänt en demonstration på fyra-fem timmar oavkortad och få inhemska politiska debatter har fått så mycket utrymme som vi lyckats röna under de sista månaderna och i samband med demonstrationerna 16 september.
Få ämnen har heller diskuterats inom riksdagens korridorer på ett så flitigt vis som detta med FRA-lagstiftningen.
Nej, jag tycker nog inte man kan kalla det för en flopp. Motionen kommer att tas upp i höst, och med den faller FRA-lagen. Majoriteten är vår och det visade vi klart och tydligt under Hoppets Demonstration den 16 september på Sergels Torg.
Folkets - medborgarnas - vilja kommer att segra. Vi är snart där.
Bortsett från det kalla vädret som visserligen drog färre än jag hoppats, tycker jag nog att det hela blev en väldigt intressant styrkedemonstration ändå.Vi har tålamod. Vi fortsätter kämpa. Vi tänker inte tystna. Men den kompakta tystnaden från regeringshåll blir mer och mer pinsam. Snart blir den så kompakt att Rosenbad riskerar implodera.
2008-09-16
Första rapport från Hoppets Demonstration
Det var en fantastisk demonstration idag på Sergels Torg och även Piratpartiets demonstration på Mynttorget var väldigt lyckad. Vi har ännu inte nåtts av rapporter från Malmö och Göteborg.
Vi hade hoppats på större uppslutning, men med det råa och grymt kyliga väder vi mötte, blev det inte mer än något tusental personer. Fortfarande tror jag att talarlistan, mediebevakningen och det förhållandevis stora antal demonstranter som dök upp har sänt häftiga chockvågor genom samhället, media, riksdagen och regeringen.
En fantastisk signal skickades idag till regeringen om att detta inte kan fortgå. Att övervakningssamhället inte kan bestå. Jag tror att meddelandet gick fram. Nu ligger bollen hos regeringen Reinfeldt.
Talarlistan på Sergels Torg utvidgades tillslut i stort sett in i det oändliga och vi är stolta över att ha lyckats få en helt otrolig lista över talare tillslut. Den slutgiltiga listan finns här nedan:
Magnus Betnér - Komiker och samhällsdebattör
Peter Eriksson (Mp) - Språkrör
Johan Norberg - Skribent, Fil. mag. Idéhistoria. F.d. Timbro m.m.
Magnus Andersson (CUF) - Ordf. Centerns Ungdomsförbund
Maria Ferm (GU) - Språkrör Grön Ungdom
Camilla LIndberg (Fp) - Riksdagsledamot, Borgerligt Nej till FRA
Birgitta Ohlsson (Fp) - Riksdagsledamot
Cecilia Vikström (Fp) - Riksdagsledamot
Solveig Hellquist (Fp) - Riksdagsledamot
Maria Lundqvist Brömster (Fp) - Riksdagsledamot
Agneta Berliner (Fp) - Riksdagsledamot (Hälsning per brev)
Jytte Guteland (SSU) - Ordf. Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund
Anders Karlsson (S) - Riksdagsledamot, Ordf. Riksdagens Försvarsutskott
Alice Åström (V) - Riksdagsledamot, Gruppledare, Vice partiordförande
Charlie Weimers (KDU) - Kristdemokratiska Ungdomsförbundet
Max Andersson (Mp) - Riksdagsledamot
Kalle Larsson (V) - Riksdagsledamot
Björn von der Esch (JL) - Vice partiordförande Junilistan
Maria "Pau" Nilsson
Ida Gabrielsson (UV) - Ordf. Ung Vänster
Frida Johansson Metso (LUF) - Ordf. Liberala Ungdomsförbundet
Amanda Brihed (NSM) - Grundare och administratör Nätverket Svart Måndag
Rick Falkvinge (PP) - Partiledare
Linnéa Sjögren (F!) - Ordf. Feministiskt Initiativ Stockholm
Henrik "Hax" Alexandersson - Bloggare och samhällsdebattör
Michael Gajditza - Ombud Svensk Myndighetskontroll, Nätverket Svart Måndag
Rola Bentlin (MUF) - Styrelseledamot Moderata Ungdomsförbundet
Fredrik Bergqvist (M) - Oppositionsråd Norrköping
Agneta Lindblom Hulthén (SJF) - Ordf. Sveriges Journalistförbund
Christian Engström (PP) - Vice partiledare
Sören Juvas (RFSL) - Ordförande RFSL
Clarence Crafoord - Chefsjurist Centrum för Rättvisa
Anna Serner (TU) - VD Tidningsutgivarna
Anna Troberg (PP) - Bloggare
Erik Laakso (S) - Sossar mot Storebror, Bloggare
Emelie Felderman -Språkrör Unga Rörelsehindrade
Niklas Starow - Samordnare Nätverket Svart Måndag Syd
Vi vill tacka samtliga deltagare i demonstrationen. Vi vill tacka våra talare. Vi vill tacka vår grafiker Victoria Drefvenborg som arbetat hårt för att ordna tryck av olika slag. Vi vill tacka Vänsterpartiet för tillgång till PA-anläggning och City i Samverkan för att vi fick tillgång till deras el under Sergels Torgsdemonstrationen. Vi har även haft ett bra samarbete med bl.a. polisen.
Och vi vill tacka Mona Sahlin som inte hamnade på talarlistan, men som ändå besökte demonstrationen för att visa sitt stöd och för att markera sin ståndpunkt. En eloge till Mona för att hon valde att bevista Hoppets Demonstration.
Nu satsar vi framåt! Vi börjar bygga för nästa demonstration 11 oktober. Freedom Not Fear kommer att hållas i 25 länder runt om i världen. Vi kommer att arrangera det svenska benet i denna massiva internationella aktion och vi tror att den kommer att bli stor.
Rock on!
Och som en liten extra bonus med bara ett par timmar kvar
Anders Karlsson har bestämt sig för att företräda Socialdemokraterna under Hoppets Demonstration i Stockholm idag och kommer att tala tillsammans med SSU's Jytte Guteland.
Anders är socialdemokratisk riksdagsledamot från Landskrona och ordförande i riksdagens försvarsutskott. Med andra ord tung politisk kompetens inom sakfrågan från socialdemokratiskt håll. Mycket uppskattat!
Du är välkommen till talarlistan och till Hoppets Demonstration, Anders!
I övrigt kommer vi försöka pressa in KDU's Charlie Weimers något tidigare i dagens talarlista under dagen, av praktiska skäl, vilket innebär att det kan komma att göras små ändringar i tidsschemat i allra sista minuten.
Vi har även ytterligare en liten överraskning till er alla därute. Någonstans under de första timmarna av dagens demonstration kommer något riktigt stort att ske. Ta er till Sergels Torg och kika själva.
Kan du inte närvara i Stockholm, är du förstås välkommen till demonstrationerna i Malmö och i Göteborg. Men ut på gatorna i vilket fall. Se till att göra din röst hörd!
Välkommen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
