Hoppets demonstration och Freedom Not Fear 2008

Det är kul att se att försäljningen av t-shirts och liknande börjat ta sådan fart nu för nätverkets räkning. Tröjorna med Svart Måndags logga och även tröjorna som rör Freedom Not Fear-aktionsdagen tycks ha sålt med en himla fart på en gång hos FRAbutiken.se.

Igår hamnade de dessutom på förstasidan på SvD, vilket förstås känns extra kul. Gratis reklam, förstås.

Tänk på att du stöttar nätverket aktivt genom att köpa din egen tröja och även om du har missat chansen att få tag i din egen tröja till demonstrationen 16 september, så har du fortfarande god tid på dig att få tag i en innan nästa stora demonstration. 

Den 11 oktober smäller det igen. Då är det dags för Freedom Not Fear 2008. 

Det är en internationell aktionsdag för att uppmärksamma vår rättighet till frihet från förtryck, åsiktsregistrering, förföljelse, massavlyssning och massdatalagring.

Den internationella aktionsdagen uppmärksammas med demonstrationer, fester, konstutställningar, hearings, happenings, flashmobs, seminarier och på många andra vis.

Kampanjsiterna för Hoppets Demonstration och Freedom Not Fear 2008 är på väg upp under de närmsta dygnen.

Freedom Not Fear 2008 kommer att firas i följande städer:

Wien, Österrike

Bryssel, Belgien

Sofia, Bulgarien

Belgrad, Serbien

Prag, Tjeckien

Köpenhamn, Danmark

Berlin, Tyskland

Madrid, Spanien

Helsingfors, Finland (Hemsida saknas)

Paris, Frankrike

Dublin, Irland

Rom, Italien

Luxembourg, Luxemburg

Skopje, Makedonien

Haag, Nederländerna

Amsterdam, Nederländerna

Bratislava, Slovakien

Stockholm, Sverige

Lund/Malmö, Sverige

Zürich, Schweitz

London, Storbritannien

Buenos Aires, Argentina (Hemsida saknas)

Manta, Equador (Hemsida saknas)

Washington D.C., USA (Hemsida saknas)

I de fall hemsida saknas för en aktion eller stad under FNF2008, gå till www.freedom-not-fear.eu för mer information.


Vi har tidigare planerat för en demonstration på Mynttorget I Stockholm. Det kan hända att det blir betydligt större än så och att vi kan komma att tvingas flytta hela prylen till antingen Sergels Torg eller Kungsträdgården.

Jag antar att jag får återkomma om det när jag hunnit kika upp möjligheterna och hunnit ta in en gnutta till av förväntningarna. Men att FNF2008 kommer att bli stor är det egentligen inga tvivel om.

Vi har även planer på att slänga ihop en större fest, kanske på Djurgården, där du kan festa med oss och slå till stort för att visa att frihet och mänskliga rättigheter är stort och viktigt för just dig.

Vi kommer även att ha en demonstration i Lund/Malmö den 11 oktober, som fortsätter vidare till den stora festen i Köpenhamn framåt kvällen och natten.



För att shoppa dig en T-shirt:

http://www.frabutiken.se/


För information om Hoppets Demonstration 16 september:

http://www.svartmandag.se/
http://www.hoppetsdemonstration.se/


För information om Freedom Not Fear 2008:

http://www.svartmandag.se/
http://www.freedom-not-fear.se/
http://www.freedom-not-fear.eu/

Fortfarande inte ett ord...

Trots att debatten kring FRA-lagen och sociogramen växer sig allt starkare och nästan utökas i kvadrat och kubik just nu, är tystnaden mer än kompakt från regeringens och FRA's sida. Ibland undrar jag hur det kommer sig att de tror att vi på fullt allvar skulle acceptera den här tystnaden.

Är det så att regeringen Reinfeldt och alla de där människorna som styr signalspaningen i landet verkligen tror att de står utan ansvar, och att de kan komma undan genom att enbart hålla tyst?

Inget modernt och demokratiskt samhälle idag kan bygga på att en grupp människor i ledande ställning åtnjuter en total frihet från ansvar och redovisningsplikt. Detta är en fråga som i allra högsta grad påverkare varje svensk medborgare, varje individ, varje själ... Detta är något som påverkar vår demokrati och vår rätt till våra egna liv, och regeringen väljer fortfarande att tiga?

Varför? Är det av rädsla? Är det på grund av en övertygelse om att pöbeln snart kommer att lägga sig och att vi snart kommer att acceptera, glömma och gå vidare?

Jag tror att de bedömningar, oavsett vilka det nu kan vara, som ligger till grunden för regeringens tystnad kan komma att få mycket allvarligare konsekvenser än statsministern förstår idag. Jag tror inte att regeringen har förstått vilket getingbo de trampat i och hur upprörda känslorna är bland det svenska folket, och även utomlands, idag. Och jag tror absolut inte att de förstått hur omfattande missnöjet och känslan av svek är bland de egna väljarna. I de egna leden. Den liberala rörelsen vrider sig, stönar och skriker ut sin frustration över att bli intvingade i något som är så uppenbart i strid med de mest grundläggande värderingarna. Den konservativa scenen må vilja förebygga brott och ha ett lugnt och sansat samhälle, men inte ett som bygger på total statlig kontroll och rätten för staten att åsiktsregistrera eller jaga människor på grund av värderingar, åsikter, sexuella preferenser eller religiös övertygelse. Frihetsidealet ses som hotat och därmed hotas även regeringen. Inifrån de egna leden.

Tysta leken är en farlig lek och konsekvenserna kan bli kännbara utifrån en förtroendesynpunkt. Vi förtjänar svar. Och vi kräver svar. Nu!

En fortsatt tystnad skadar förtroendet allvarligt för såväl statsministern som regeringen idag och det är dags att klara strupen och ta ton. Det är dags att meddela det svenska folket vart regeringen står och hur man har tänkt handla fortsättningsvis. Något annat är i grunden oacceptabelt. 

Inte minst då det skadar det övriga politiska arbetet i landet och lamslår även lokala partigrupperingar, föreningar och organisationer kopplade till regeringen och sätter så många andra i en situation de absolut inte tycker om.

Ska samtliga allianspartierna behöva bli förknippade med ett sådant svek mot medborgare, grundlag och mänskliga rättigheter på grund av att vi har en statsminister som inte vågar gå ut och tala om vad allt det här handlar om? Är det inte litet grann upp till bevis?

För folkets skull. För landets. För partiernas och gräsrötternas skull. För de lokala partiorganisationernas skull. För frihetens och för demokratins.

Vi är många som fortfarande tror på Sverige som ett fantastiskt land och som en vårdkase som signalerar om hopp, frihet och en värdig framtid för alla människor. Jag vill gärna att regeringen och statsministern tar sitt ansvar och kommenterar, förklarar och tar rimlig aktion utifrån vad som sista tiden framkommit om signalspaningslagstiftningarna som klubbades den 18 juni i år. 

Jag vill också ha en kommentar kring hur regeringen resonerar då de även vill införa en lag som ger staten rätten att spara undan information om trafikdata på individnivå, trots att även denna lagen uppenbarligen ligger till grund för det system som skapats för att kunna bygga sociogram, schematiska översikter över våra kommunikationsmönster och sociala nätverk.

Slänger med en länk till ytterligare en, visserligen kort och inte vidare informativ, men dock artikel i Expressen avseende statens planer på att registrera medborgare genom sociogram.

Och under tiden fortsätter jag att vänta på svar. Under tiden fortsätter jag att lyssna efter ljudet av förändring. Efter ljudet av en ny och bättre framtid.

Det nya liberala rättssystemet (löst tankeexperiment)

Ibland funderar jag kring det här med hur samhället ser ut och varför vi har så svårt att visa en grundläggande respekt och omtanke om varann. Då menar jag förstås inte respekt ur den där högstadiegängsvinklingen, utan respekt såsom respekt borde vara. Respekt för integritet, rättvisa, egna val och egna värderingar. Respekt för individen och respekt för livet.

Jag kan bli så oerhört ledsen när jag kikar på tidningarnas näteditioner. Hatbrott här, hedersmord där, lönegap mellan könen därborta. Och så alla våldtäkter och allt våld inom relationer, alla märkliga uttalanden och allt det där andra som hela tiden sker och liksom demoraliserar min syn på omvärlden.

Jag är en frihetstörstande människa. Jag anser att alla människor ska få göra vad de vill, hur de vill och var de vill. Så länge de inte skadar en annan människa eller medvetet ställer till problem för andra.

Ibland får jag en känsla av att vi verkligen är på väg in i en intellektuell medeltid där vi slutat att verkligen drömma och där vi givit upp tanken på ett välfungerande demokratiskt samhälle som bygger på allas rätt att få vara sig själva. Att vi är på väg in i ett samhälle där ingen och ingenting betyder någonting för oss längre, om det inte innebär en kortsiktig vinstsituation för oss själva. Hemskt ledsen om någon kom i vägen för mig, men det är ju faktiskt inte mitt problem...

Idag är det ett helsike att vara en ensamstående mamma, fattig student, utblottad pensionär, eller att befinna sig i det där märkliga gettot där utländska ingenjörer och läkare enbart duger till städare - om ens det. Idag är det nästan omöjligt att få vara vad man vill och att göra som man vill. Det finns så många moraliska regler som styr vad vi får göra och inte göra. Hur vi ska vara och inte vara.

Jag kan bli störd över att exempelvis Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar går ut på Newsmill och hävdar att det kan finnas ömhet och kärlek i ett slag över käften. Jag har aldrig någonsin känt särskilt mycket kärlek i ett slag över käften. Det kan jag lova!

Om man sätter det i perspektiv tillsammans med det fall där en man blev friad för en våldtäkt på en kvinna som krupit ner i sängen bredvid honom (hennes expojkvän) för att sova, endast iförd bh och trosor, blir det än märkligare. Visst, jag skulle nog vara försiktig i allmänhet över att krypa ner i sängen med en annan människa enbart iförd underkläder om jag nu inte hoppades på något mer. Men det beror på en medfödd självbevarelsedrift jag har och som handlar om att jag lärt mig att ta för givet att jag är en mans egendom om han anser det.

Det beror på att jag lärt mig frukta och oroa mig för att jag vet att min integritet och min rätt till min egen kropp inte är min, eller i bästa fall ändå bara är en tolkningsfråga för min omgivning. Jag uppbär rätten till mig själv endast då den rätten inte hamnar i konflikt med någon annans rätt till den.

Problemet har blivit uppenbart verkligt sista halvåret eller året, då jag har en granne som bestämt sig för att han älskar mig och har försökt bryta sig in i min lägenhet nattetid för att övertyga mig om att jag älskar honom också. Jag har upplevt problemet som väldigt verkligt då samma människa smugit upp bakom ryggen på mig för att tafsa och försöka ta sig innanför mina kläder på vägen från bussen till lägenhetsdörren. Min rätt till mig själv är underordnad grannens rätt att visa sin uppenbara fascination för mig. Att det knappt ens är möjligt att anmäla en sådan sak och bli tagen på allvar överhuvudtaget känns så vansinnigt malplacerat på något vis. Hur kommer det sig? Egentligen?

Frågan är väl... ska jag verkligen behöva oroa mig? Ska jag behöva göra bedömningen att min expojkvän eventuellt kan komma att skada mig om jag befinner mig i närheten därför att han äger mig? Ska jag behöva acceptera att en annan person har rätten till mig och min kropp utan att vi någonsin ens har sagt mycket mer än "hej" till varandra? Jag vet just inte...

Jag funderar därför ofta kring tanken på att helt och hållet skriva om grunden för det juridiska systemet ur ett modernare och mer individualistiskt och liberalt betonat perspektiv. Helt enkelt för att kunna komma åt just sådana saker. För att skapa ett öppnare och friare samhälle som bygger på individens rätt och möjligheter.

Tänk dig helt enkelt ett system som inte bygger på att du bara kan begå ett brott utifrån en norm eller en stiftad lag. Tänk dig ett system som snarare bygger på att alla människor har en omedelbar rätt att få vara sig själva och att få vara helt och hållet okränkbara.

Ett brott skulle inte begås mot en statisk och uråldrig lag eller mot en norm som någon eller några andra individer skapat för att kunna stänga in dig i ett fack eller annat. Ett brott skulle vara begånget om du skadade en annan person eller inskränkte hennes frihet och handlingsmöjlighet.

Att ha sex skulle självklart fortfarande vara en frihet (det är trots allt inte vad det här handlar om! Jag älskar sex, men med rätt människa och på gemensamt initiativ och utifrån gemensamma förutsättningar), men ett oönskat tvång skulle vara ett klart lagbrott. Sex skulle vara en frihet, men inte en rättighet på grunden att någon på väldigt obskyra grunder har rätt till en annan människas kropp och kön utan att ens fråga om lov.

Att skydda landet genom underrättelsetjänstarbete skulle vara fullt tillåtet, så länge man inte skadade en människa eller organisation utan anledning. Ingen skulle ha rätt att avlyssna eller åsiktsregistrera mig, eftersom det vore ett brott mot min integritet. Det skulle vara en självklarhet att jag endast fick avlyssnas och registreras om det fanns uppenbara skäl till det och om jag på det viset kunde hindras att skada en tredje part. Det skulle förstås inte vara ok att slå ned någon på gatan, begå ett ekonomiskt brott mot individ eller företag. Eller att göra inbrott i en bil, eftersom det skulle skada personen eller organisationen som ägde bilen.

Egentligen skulle alltså inte definitionen på ett brott bli märkbart förändrad, men med ett annat perspektiv på varför brottet skulle bestraffas skulle det sätta saker i ett annat perspektiv rent påföljdsmässigt. Straffskalan skulle anpassas efter hur stor skada en individ eller organisation åsamkats av den brottsliga handlingen. I motsats till som idag av exempelvis enbart ekonomiska aspekter och liknande.

Det skulle, enligt ett mer individanpassat system, innebära ett lagbrott att betala en kvinna mindre i lön än en man för samma utförda arbete, därför att det skulle åsamka kvinnan en ekonomisk skada. Det skulle vara än tydligare att diskriminering på grund av ursprung, religion, sexuell läggning, könsidentitet eller liknande på en arbetsplats, i skolor, inom vården eller liknande var ett brott mot individens rätt att få vara sig själv och att få vara en värdefull del av samhället.

Det skulle vara mycket mer uppenbart att avlyssning kränker individen, att hot, våld, fortkörningar och liknande skulle skada individen. Men samtidigt skulle den individuella friheten öka, därför att handlingar som idag anses omoraliska eller olagliga skulle kunna klassificeras som lagliga, då ingen människa egentligen kommer till skada av dem.

Ta det lugnt nu. Detta är nu inget färdigt tankesystem, ingen klar och färdig lösning på alla världens problem, men en fundering jag burit med mig ett tag. Ett system jag tror skulle kunna skapa en större frihet, ett bättre samhälle och en tryggare värld med större utrymme för individuella yttringar och aktiviteter.

Där finns idag mycket som inte är proportionerligt i dagens samhälle utifrån ett juridiskt eller frihetsmässigt perspektiv. Det finns mycket vi måste förändra. Det finns stora delar i det moderna samhället som har sitt ursprung i föråldrade synsätt och normer. Varför har en person inte rätt att ta vilket namn han eller hon vill?

Varför tar samhället inte en man som våldtagits på allvar?

Varför ska kvinnor inte kunna gå ut i korta kjolar, eller sova bredvid sitt ex i enbart underkläder utan att riskera stryk eller övergrepp?

Varför kan inte många arbetsgivare idag acceptera könskorrigeringar utan att hota sina anställda?

Varför uppbär kvinnor idag inte samma lön som männen för samma arbete?

Varför ska två män eller två kvinnor som lever ihop och älskar varann behöva oroa sig för våld så snart de går utanför sitt eget hem?

Varför ska inte människor få leva sina egna liv utan att oroa sig för förutfattade meningar, hedersvåld, utfrysning, hot, våld, kommentarer, mobbning eller vad det nu kan vara?

Varför får inte samkönade par gifta sig?

Varför ska jag som medborgare acceptera att staten ska övervaka och åsiktsregistrera mig utan att jag gjort något för att orsaka deras misstanke?

Varför ska någon bry sig om vilka kläder jag har på mig eller vilken frisyr jag valt för dagen?

Varför ska vissa människor straffas för sin vikt, sitt kön, sitt utseende, sitt ursprung, sina värderingar, sin religiösa övertygelse?

Är det inte dags att skapa ett nytt samhälle byggt på social, kulturell och individuell frihet? Är det inte dags att skapa ett nytt samhälle byggt på våra friheter, snarare än våra skyldigheter? Ett samhälle där det är brottsligt att inskränka en annan människas möjligheter genom att aktivt motarbeta dem. Eller att förhindra en människa att utvecklas till sin fulla potential, där utrymme finns att utvecklas till något så mycket större och bättre och helare än dagens samhälle låter oss vara och bli?

Debatten om sociogramen fortsätter på Expressens debattsidor

Jag blev väldigt glad då jag fick se dagens debattsida på Expressen. Nu har debatten om sociogramen tagit fart på allvar, känns det som. Nu har vi fått en möjlighet att nå fram till folket, till riksdagen och kanske även till regeringen.

Isobel Hadley-Kamptz skriver på Expressen debatt utifrån centerhearingen jag bevistade nyligen, och utifrån den information Mark Klamberg tillsammans med 12 andra väldigt kunniga personer framförde i DN Debatt för ett par dagar sedan.

Kritiken är öronbedövande och vass, och kraven på att riva upp lagen och att göra om arbetet från grunden, allra helst i samband med en parlamentarisk utredning, växer sig allt starkare. 

Det borde vara en omöjlighet för regeringen att fortsätta bortse från kritiken och försöka tiga sönder frågan mycket längre. Det är dags att vi börjar ställa frågor och det är dags att vi kräver svar. 

Vart gömmer sig Reinfeldt nu? Tolgfors? Åkesson?

Är det inte dags att ni drar upp huvudet ur sanden och känner morgonluften? Är det inte dags att ni svarar på våra frågor och tar ert ansvar?

Tystnaden och igoransen över vår oro och våra tämligen befogade frågor är en förolämpning på en nivå som närmast börjar likna ett svek inte bara mot era ämbeten, utan mot hela landet. Det är dags att tala om vad ni tänker och tänkte, hur ni kom fram till att det här var en bra idé, varför ni försökte föra inte bara folket utan även riksdagen bakom ljuset, och varför ni idag står mållösa och låtsas att det regnar.

Inte för att det inte regnar ute. Det gör det. Men det vore fan annars. Hela Sverige gråter över ert svek mot våra mänskliga rättigheter och våra lagstadgade friheter. Hela landet borde gråta. Liksom demokratin och drömmen och ett rättvist och fritt samhälle där vår integritet och vårt människovärde alls är värt mer än luften ni andas ut.

Vi skulle tydligen tjäna på att debatten och kritiken lade sig, minns jag att statsministern sade för inte så himla länge sedan. Det känns ändå som en evighet sedan. Det var en hel evighet sedan. Det känns som om det yttranden tillhör en helt annan värld.

Men vi har inte tystnat. Och vi kommer inte tystna. Vi kommer att slåss politiskt och medialt för våra rättigheter, vår frihet, vår integritet och våra drömmar. Vi tänker slåss för rättsstaten Sverige. Vi tänker slåss för oss själva, för våra grannar, våra vänner, familjer och släktingar. Vi kommer även att göra våra röster hörda långt in i framtiden. Till dess att värderingarna hos våra ledande politiker i regeringen återigen speglar en respekt för mänskliga värden och för vår rätt till frihet och värdiga liv, kommer vi fortsätta att demonstrera. Vi kommer fortsätta anordna hearings. Vi kommer fortsätta ifrågasätta, gräva och sätta press. Vi kommer aldrig ge upp.

Nu börjar det hända saker i debatten och äntligen får media upp vittringen kring det jag varnat för hela tiden. Återigen en stor eloge till Mark Klamberg för att han lyssnat på mig. Och även till alla de andra som arbetat med artikeln på DN Debatt. Tack till Isobel som är ny kolumnist på Expressen för att hon tog upp detta och sätter fingret på många viktiga frågeställningar kring denna lagen. 

Hur länge ska det ta till dess att FRA och regeringen svarar?
Hur lång tid ska det ta innan vi får en verklig och mer säkerställd vändning av opinionen bland riksdagens ledamöter?

Det är dags att vakna nu. Det är dags att ta ett steg fram och värna om det fria samhället och om våra liv.

Bloggregleringen i EU dras tillbaka

Ibland blir jag bara så himla glad!

Efter en lång period av påtryckningar har nu initiativförslaget som bland annat omfattade idéer om reglering av bloggar dragits tillbaka. Det ska nu omarbetas och de bitar som gäller reglering av bloggvärlden ska strykas. 

Det är ett enormt steg framåt för yttrandefriheten, demokratin, integriteten och det öppna samhället. Och det är också något som ger en väldig massa hopp inför framtiden. Vi är, trots allt, på rätt väg igen. 

Att man i Europaparlamentet har kunnat ta ett sådant viktigt steg och gjort en rejäl vändning i den här frågan innebär att dörrar öppnas för att vi återigen ska kunna röra oss mot ett öppnare och mer accepterande och demokratiskt samhälle.

Utvecklingen de sista åren har varit mörk och väldigt farlig, när det gäller just demokrati, integritet och yttrandefrihet. Att åsiktsregistrera människor och inskränka deras yttrandefrihet kan inte och får aldrig någonsin bli rätt väg att gå för att värna ett öppet samhälle. Den dagen vi väljer att gå den vägen, är vi brända och drömmen om frihet och ett samhälle för alla dör bort. I värsta fall för evigt.

Det gläder mig också att arbetet med att framhäva åsiktsregistreringen och FRA's arbete med att skapa sociogram över svenska och utländska medborgare rönt sådan enorm uppmärksamhet som det gjort sista dagarna. Vi visste alla att det var sprängstoff, men att det skulle skapa sådana oerhörda svallvågor i bloggosfären och på exempelvis Aftonbladets forum är nästan för bra för att vara sant.

Intresset för demonstrationen den 16 september är också helt fantastiskt stort. Det är riktigt häftigt att se att så många är engagerade och att det här har utvecklats från en liten rörelse av besvikna röster till något så himla mycket större. Något mycket mer. Det är på väg att idag passera gränsen mellan en växande folkrörelse och ett rikstäckande demokratiprojekt, vilket är riktigt, riktigt häftigt.

Jag hoppas och tror att jag kommer att få se rätt många av er läsare den 16/9. Eller att ni kommer att närvara på demonstrationerna i Göteborg eller Malmö, om inte annat. 

Men hur som helst hoppas jag att vi kan få hela det svenska folket att gå man ur huse för att värna demokrati, yttrandefrihet, integritet, rätten till privatliv och rätten att slippa registrering på grund av politisk eller religiös övertygelse, sexuell läggning eller könsidentitet. 

Det går åt rätt håll nu. Ge inte upp. Ta ett steg framåt och möt oss som kämpar för vår rätt att vara fria människor när vi skapar ett forum för att bära er talan om knappa två veckor.

Vi ses där!

Äntligen är vi där vi borde varit från början

Tungt inlägg i debatten kring FRA-lagen i dagens DN

Nu är resultatet av en stor del av mitt arbete ute i ljuset tillslut. Jag har pratat om detta ända sedan starten, och det är först nu jag fått ut budskapet ordentligt.

Efter att ha spenderat en del tid till att prata med Mark Klamberg om de egentliga verkningarna av FRA-lagen, och om vad sociogramen egentligen innebär för individen och för våra mänskliga fri- och rättigheter, har jag nu fått se debattartikeln publiceras som jag önskar jag kunnat skriva och publicera på egen hand.

Självklart börjar jag få ett något större inflytande över saker och ting redan, men än så länge är jag väldigt ny i spelet. Jag har bara varit aktiv ett par månader, ingen vet vem jag egentligen är och pressen vet inte riktigt på vilket ben de ska stå än. 

Efter Svart Måndags demonstrationer den 16 september och den 11 oktober, tror jag att det kommer att vara något annorlunda, men jag är oerhört glad över att det arbete som lagts ned har mynnat ut i en så klockren debattartikel som det nu gjorde.

Jag vill hylla Mark för det otroliga engagemang och det fantastiska kunnande han besitter. Jag vill hylla samtliga övriga medförfattare som signerat artikeln. Det händer äntligen något. Vi har nått det där gyllene steget i processen för att nå ut till folket och nå in till riksdagsledamöterna. 

Vi har äntligen fått en tydlig förklaring som alla kan förstå över vad FRA-lagen faktiskt innebär.

Om regeringen och riksdagens ledamöter ännu inte hunnit fundera över vad det var de röstade igenom den 18 juni i år, så är det dags att de gör det nu. Debattartikeln i DN idag är ett formidabelt underlag för de funderingarna. 

Det går inte längre att bortse från de enorma återverkningarna för det svenska folket, eller för omvärlden. Det går inte att bortse från de människorättsliga implikationerna. Det är dags att verkligen ta ställning och slå tillbaka den fruktansvärt skrämmande samhällsutveckling som sker idag.

Jag tror att FRA-lagen kommer att röstas ner i höst. Jag tror på den numera fastlagda slagordet Riv upp, Gör om, Gör rätt!

Jag efterlyser också en parlamentarisk utredning som kan gå till botten med vad det var som faktiskt hände kring förarbetena med den här lagen. Jag vill veta hur den kunde arbetas fram, klubbas igenom och på ett så nästan föraktfullt sätt sopa våra mänskliga rättigheter åt sidan. 

Jag vill också veta hur vi ska kunna värja oss för en liknande inskränkning av våra rättigheter även i framtiden.

Vi har fortfarande många strider framför oss. Många strider vi verkligen måste vinna.

*Det var aldrig tänkt att vi skulle få se den dagen då trafikövervakningskameror skulle användas för kartläggning och brottsbekämpning. 

*Det var aldrig tänkt att vi skulle få se PKU-registret användas för kartläggning av medborgares DNA och för brottsbekämpning.

*De nya digitala viseringssystemen i kollektivtrafiken i exempelvis Stockholm och Göteborg, men även på andra orter i landet, skulle inte användas för kartläggning av medborgarnas resvanor.

Ändå sker det idag, eller kommer att med stor sannolikhet ske inom en snar framtid.

*Nu har inititiativförslaget i EU hunnit så långt att det ska tas upp till behandling igen. Marianne Mikkos förslag som innebär att bloggare ska registreras, att personer som kritiseras ska ges rätten till replik, att regeringar ska kunna styra innehållet i bloggarna och att bloggar ska ackrediteras på ett eller annat vis. Yttrandefriheten på nätet ska inskränkas och bloggarna ska åsiktsregistreras, hållas i hårda koppel eller helt enkelt kunna tystas.

Ytterligare ett helt koppel liknande lagar, förordningar och initiativförslag ligger i pipeline både i Sverige, Europa, USA och i stora delar av världen. Vi är på väg in i en sorts intellektuell medeltid där makt och maktmedel är viktigare än rätten till en fungerande demokrati, en fungerande yttrandefrihet, rätten till integritet och personlig frihet. 

Visst måste vi arbeta för att jaga brottslingar och människor som hotar civila oskyldiga människor med våld. Men den lagstiftningen finns redan idag.

Visst måste vi skydda våra trupper på utländsk mark. Men det görs redan effektivt idag på plats och det skulle kunna ske än effektivare genom att bygga ut beskickningar och mer traditionell underrättelsetjänst enligt redan beprövade modeller och utifrån de kunskapar som redan finns, den lagstiftning som redan finns. 

Visst måste vi hålla koll på truppförflyttningar, militärt flyg, örlogsmanövrer och liknande. Ingen har någonsin ifrågasatt det. Men den trafiken går heller inte i svensk koppartråd, och dessa trupprörelser diskuteras, förhoppningsvis, inte via gmail eller msn. Resurser finns redan med dagens lagutrymme och dagens kunskaper inom försvaret och säkerhetstjänsten för att bedriva den sortens spaning. Ingen FRA-lag behövs för att genomföra detta.

Att systematiskt åsiktsregistrera och samtliga oskyldiga medborgare i Sverige och andra länder för att kunna jaga en oerhört liten andel eventuella brottslingar och terrorister är ur proportionssynpunkt fullkomligt vansinne. Ska vi återigen acceptera att människor registreras på grund av etniskt ursprung, religion, politisk eller religiös övertygelse, sexuell läggning, könsidentitet, fackligt medlemskap och liknande? Vill vi leva i ett samhälle där sådan information säljs ut till andra länders regeringar utan någon som helst kontroll? Ska vi gå med på att leva i ett samhälle där den svenska staten säljer ut homosexuella till länder där samkönade relationer är belagda med dödsstraff, eller där religiösa och politiska grupperingar dagligen jagas för sin övertygelse? Vill vi verkligen leva i ett samhälle som får George Orwells 1984 att likna en Carl Larssonmålning?

Jag vill återigen hävda att signalspaningslagen MÅSTE RIVAS UPP!

Håller du med mig, så kanske vi möts i Stockholm den 16 september och den 11 oktober.

Väl mött!

Amanda Brihed

DN Debatt under vecka 36

Jag har spenderat en hel del tid denna sista veckan med att delta i hearings anordnade av Centern och även av Vänsterpartiet. Jag har fått tillfälle att lyssna till bland andra f.d. Säpochefen Anders Eriksson, FRA's Mats Nordqvist, Håkan Kvarnström (Telia), Jan Nilsson (grundare av Bredbandsbolaget), Clarence Crafoord (chefsjurist Centrum för Rättvisa), Mårten Schultz (docent och jur. Dr.), Anna Serner (Tidningsutgivarna), och många fler.

Jag har även spenderat en del tid tillsammans med Bogomil Shopov som är ledare för FNF-rörelsen i Bulgarien. 

Jag har även suttit i långa samtal med Mark Klamberg sista tiden. Det har varit en upplyftande upplevelse att se att det finns de som är lika bevandrade i den här kampen och lika motiverade som jag är. Vi har diskuterat en hel del kring vad jag vet om sociogram och om hur de fungerar. Vi har diskuterat vad allt detta egentligen handlar om och vi har diskuterat kring vad det innebär för oss alla som individer och medborgare. Som människor.

En debattartikel kommer att gå ut i DN Debatt under den kommande veckan, som bygger just på vad jag avslöjat för Mark under våra samtal.

Artikeln kommer att bygga på avslöjanden som gjorts kring FRA, signalspaningen, behoven, kraven, men framförallt metoden. Artikeln kommer alltså att handla om något som kallas för sociogram.

Vet du inte vad ett sociogram är, bör du kanske ta reda på det. Det är något som redan idag påverkar ditt liv i högre grad än du ens kan föreställa dig.

Mark Klamberg, tillsammans med en stor del av den juridiska och intellektuella gräddan i Sverige och eventuell i Norge kommer att skriva under. Jag vet inte om jag gör artikeln en otjänst om jag begär att själv stå med. Men jag vågar lova att när artikeln publiceras, kommer skiten slå i fläkten väldigt, väldigt hårt. Håll utkik. Det kan vara intressant läsning jag ger er ändå. 

Även i kära Malmö!

Let's Rock! Freedom Not Fear 2008

Det börjar verkligen ta fart nu. Samtidigt som vi närmar oss 16/9 med stormsteg, börjar det röra på sig märkbart kring den stora internationella aktionsdagen Freedom Not Fear 2008. 

Vi har just nu en växande talarlista som börjar se väldigt intressant och spännande ut. Vi har en demonstration på Mynttorget i Stockholm mellan klockan 14-18. Samtidigt planerar vi att anordna en gigantisk fest i Stockholmsområdet under kvällen. Det är tal om en större lokal, förmodligen ute på Djurgården.

Bar, två dansgolv, några av landets hetaste DJ-set, liveframträdanden av ett antal fantastiska axplock från den yppersta svenska artisteliten. Inträdet kommer troligen inte att vara högre än 100kr, vilket de flesta av oss borde ha råd med. Vi har inte påbörjat förhandsbokning och försäljning än, men det kommer. Planera in 11 oktober redan nu. Det kommer verkligen att vara värt det!

Just det... Inte att förglömma. Svart Måndag Syd planerar att anordna en mindre demonstration den 11/10 i Malmö/Lund också. Kanske litet grann som en försmak inför den enorma fest som kommer att hållas för att uppmärksamma Freedom Not Fear 2008 i Köpenhamn samma dag. Så det lutar åt demo i Malmö och därefter oförglömlig fest för mänskliga rättigheter borta hos grannen. Om du befinner dig i området, vore det väl nästan brottsligt om du missade det, ändå?

Gå loss och se till att värna våra fri- och rättigheter den 11 oktober.

Välkommen till Freedom Not Fear 2008!

Let's Rock!

Möten, möten, möten

Det är mycket som ska göras hela tiden. Det är möten mest hela tiden. Fikor, samtal på olika partikanslier och litet allt möjligt annat. Det är kul, men också stressigt, att jobba så som jag gör just nu.
Kanske borde jag vara glad över att jag har det så lugnt på arbetsfronten på det andra planet numera. Det lämnar liksom mer utrymme åt mig att ägna mig åt politiken på heltid. Det känns som om det verkligen behövs, och det känns också förvånansvärt uppskattat.

Jag hade inte kunnat tro att jag skulle ha ett så stort inflytande, eller att Svart Måndag skulle kunna växa så fort som det gjort sista månaderna. Men det är verkligen ett prov på instant gratification, om inte annat. Det händer saker hela tiden och det går verkligen åt rätt håll.

Visst är jag litet besviken över centerns rätt veka förslag, som inte tar tag i sakfrågan kring FRA-lagen alls, egentligen. Men det visar ändå på en vilja att gå i rätt riktning. Att vänstern, sossarna och miljöpartiet varit så framåt och att där finns massor av borgerliga politiker idag som går emot den officiella hållningen hos sina partier tycker jag är underbart.
Det säger mig att drömmen om ett fritt och rättvist samhälle fortfarande lever. Att hoppet inte är ute riktigt än och att en välordnad kampanj verkligen kan påverka den svenska politiken från grunden.

På onsdag påbörjas samtalen i riksdagen kring FRA-lagens vara eller inte vara. Det är vänsterns Alice Åström som sammankallar, enligt i stort sett samma princip och modell som jag lanserade för knappt två månader sedan och arbetat för sedan dess. Jag hoppas verkligen att så många som möjligt passar på att komma dit.

Svart Måndag kommer att representeras av mig som ledare och grundare, en av våra debattörer, och vår informationsansvariga. Det kan inte bli annat än bra. Vi kör så det ryker och har inga som helst planer på att ge oss.

Landets medborgare ska aldrig någonsin riskera avlyssning utan brottsmisstanke. Vi ska aldrig acceptera att våra mänskliga fri- och rättigheter kränks. Vi ska aldrig tolerera åsiktsregistrering, registrering av läggning, könsidentitet, religiös övertygelse eller registrering av vår vänkrets och vårt vardagliga handlingsmönster. Vi ska inte behöva oroa oss över huruvida våra ekonomiska handlingar registreras. Det kommer aldrig vara ok, och så länge risken finns att vi drabbas av sådana lagar och sådana inskränkningar av våra friheter, kommer också Svart Måndag att vara där och kämpa för våra rättigheter som människor och medborgare.

Vi märker av att det finns ett enormt intresse för vårt arbete. Vi som arbetar inom nätverket Svart Måndag. Vi har vid flera tillfällen kört slut på bandbredd, överföringsbegränsningar och servrars kapacitet, och vi har nu återigen blivit tvungna att flytta vår sida till en ny leverantör.

Vi är inte helt klara än, men flytten ska förhoppningsvis ge oss en stabilare och mer driftsäker lösning i längden. Vi har också passat på att uppdatera utseendet på sidan, för att lätta upp det där murriga utseendet vi hade ett tag. Vi vill ju att detta ska vara ett nätverk som arbetar för hopp, och inte dyster hopplöshet.

Arbetar aktivt nu för att försöka skapa en fungerande listserver för att få nyhetsbreven att fungera ordentligt. Vår tidigare listserver finns tyvärr inte längre kvar, och den var heller inte riktigt stabil, varför vi valde att inte aktivera den. Men vi hoppas kunna erbjuda en vettig lösning inom kort. Håll ut!
De som registrerat sig för nyhetsbrev tidigare, finns förstås kvar i våra listor och vi kommer så snart som möjligt att lägga till er för vår nya lösning, så fort vi har en som fungerar.

Vi arbetar också hårt för att få tag i en fungerande PA-anläggning för den 16/9 och 11/10. Vet du något, eller har du tips, går det jättebra att kontakta mig. Jag är absolut intresserad av den hjälpen.

Mailen finns här på sidan och det är bara att skriva. Eller så kan du lägga in en kommentar om det, förstås. Jag är ganska snäll, innerst inne, så jag lovar att inte bitas.

Det här med att vara ledare för ett extremt snabbväxande nätverk...

Arbetet fortsätter

Efter intensivt arbete tycks det som om saker och ting börjar falla på plats nu.

Det är mycket arbete med att ordna fram tröjor och dekaler för Svart Måndags medlemmar. Det är ett ständigt arbete med att rycka i allt som behöver ordnas inför de kommande stora aktioner som planeras för fullt.

Som det ser ut nu, har den socialdemokratiska tigern vaknat och förtydligat sitt ställningstagande i FRA-frågan tydligare än någonsin. Något jag välkomnar i allra högsta grad.

Arbetet inom Centern och Folkpartiet ger kraft åt debatten och Borgerligt Nej Till FRA har verkligen satt motståndet på kartan. Jag är fullkomligt lyrisk.
Sedan tidigare har såväl Vänsterpartiet och Miljöpartiet sagt nej till FRA-lagen och det motståndet ser ut att stå pall än ett bra tag. Den folkliga opinionen har nu skiftat och 51% är idag, enligt SIFO's senaste mätning emot FRA-lagen. Det är fullkomligt fantastiskt!

Arbetet med demonstrationen den 16/9 pågår för fullt och det ser extremt lovande ut. Det största problemet jag har är att jag behöver en scenkonstruktion som är stark nog för att bära ett rockband, samt en PA-anläggning som klarar av att hantera de svängande killarna. Jobbar på det och hoppas att det har löst sig i god tid innan demonstrationen.

Freedom Not Fear 2008 går också framåt. En enorm internationell kraftsamling den 11 oktober, som representeras i ett tjugotal europeiska huvudstäder, samt i Washington D.C. och i Buenos Aires.

Vi planerar för en demonstration på Mynttorget i Stockholm klockan 14-18, samt en större klubb/fest någonstans i centrala Stockholmsområdet. Till vår hjälp har vi DJ Combustion, som är grymt spelsugna, liksom mediafolk och festfixare som vi hoppas ska kunna göra detta till något helt och hållet grymt. Temat för festen är förstås: "Freedom Not Fear/Give Us An Alternative 2008".

Jag hoppas se så många av er där som alls är möjligt.

Mona Sahlin förtydligar ytterligare

Ett ytterligare förtydligat ställningstagande gjordes den 9 augusti av Mona Sahlin (s) under sommartalet i Vita Bergsparken i Stockholm. Det innebar ett klart besked till regeringen om att Socialdemokraterna inte kommer att diskutera FRA-frågan så länge den nuvarande lagstiftningen inte rivs upp.

Sahlin krävde även att eventuell avlyssning enbart ska få ske vid tydlig brottsmisstanke och efter domstolsbeslut om avlyssning. Därmed närmar sig Sahlin kritikerna och sätter också ribban för Socialdemokraternas fortsatta arbete kring denna frågan och kommande diskussioner om andra intrång i den personliga integriteten och de mänskliga fri-och rättigheterna.

Sahlin står fortfarande fast vid sitt besked att lagen ska rivas upp och att en parlamentarisk utredning ska tillsättas.

Vi kan inte annat än vara glada över det tydliggörande Sahlin nu gjort och hoppas att regeringen och statsministern nu tar sig en funderare på sin politiska situation.

Inga svar från Reinfeldt i Vaxholm 9 augusti

Det var med stor besvikelse jag bevistade statsministerns tal i Vaxholm igår. Jag hade väntat mig besked. Jag hade väntat mig förklaringar. I praktiken fick jag ingenting.

Statsministern valde alltså att inte ens nämna FRA med namn, vilket för mig vittnar om en viss osäkerhet över situationen och vilken reaktion ett sådant omnämnande skulle kunnat leda till hos de närvarande i åhörarskaran.

Återigen påpekades att signalspaningslagen behövs för att kunna hålla koll på vad som händer i världens oroshärdar. Tidigare har oroshärden hetat Afghanistan. Nu heter den Sydossetien eller Georgien. Och visst håller jag med om att vi behöver veta vad som försiggår i andra länder. Det är ingen som alls ifrågasatt det. Ingen förväntar sig annat än att Sverige bedriver underrättelseverksamhet ute i världen. Det hör liksom till i den komplicerade värld vi ändå lever i idag.

Men jag har fortfarande inte från regeringens sida fått någon förklaring till varför den informationen ska sökas i svenska medborgares privata konversation. Eller genom en omfattande kartläggning av varje medborgares ekonomi, politiska åsikter, sexuella läggning, könsidentitet, vänskapskrets, nätverk, mailkonversationer, sms, telefonsamtal och även arbetskommunikation.

Jag förstår fortfarande inte varför regeringen envisas med att fortsätta hävda att det är viktigt vad två människor säger i ett telefonsamtal mellan Hagsätra och Skärholmen i Stockholm.

Ingen förväntar sig väl att krigsplaner eller omfattande internationella terrordåd planeras från en lägenhet på Tora Bora-gatan i Hagsätra och kommuniceras via ett helt oskyddat samtal genom svenska linor? Speciellt som terrorister och eventuella berörda stater onekligen är väldigt väl medvetna om att Sverige just bedriver sådan spaning. Och alltså redan har gjort i tio års tid.

Att FRA-lagen på något som helst vis skulle kunna fungera som en kanal för att få reda på sådan information är troligen helt och hållet rent nys.

Däremot misstänker jag att Sverige, i brist på möjlighet att få fram vettig information, försöker sälja inte kvalitetsinformation till andra länder, utan information i stora kvantiteter. Sådan information skulle kunna bestå av information om olika politiska grupper som i sig är tämligen ofarliga, information om vissa personers sexuella läggning eller politiska åsikter (vilket sedan kan användas för smutskastning eller som skäl för att fängsla individer i andra länder). Det skulle kunna röra sig om industrispionage och liknande. Information om företaget si eller så, som vi säljer vidare till annan statsmakt eller organisation. Tillbaka får vi den information vi inte kan åstadkomma själva och kan därmed framstå som viktiga i världens ögon återigen. Fortsätta skicka ut diplomater runtom i världen, för att medla och förhandla.

Och till det kommer säkerligen inbjudningar för höga dignitärer till "rätt" cocktailpartyn i Europa och på andra sidan Atlanten. Något som tydligen har en oerhörd vikt i många sammanhang och som lett till att exempelvis hela försvarets utgiftsbudget för flygningar och övningar med Gripen åts upp av en resa till USA och en lokal amerikansk övning där två eller tre piloter skulle få visa upp Sveriges fantastiska luftförsvarskapacitet. Resten av alla svenska piloter fick alltså nöja sig med ingen flygtid alls resten av året, men våra regeringstjänstemän och höga försvarschefer fick sig förmodligen en god drink i celebert sällskap på kuppen.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2493189.ab

Och återigen... Är priset för ett sådant informationsutbyte rimligt? Att regeringen begår ett sådant flagrant brott mot Europakonventionen, den svenska regeringsformen och FN's förklaring om de mänskliga rättigheterna?

Jag tycker inte det är rimligt att våra mänskliga fri- och rättigheter sätts ur spel, att demokratin riskerar att dö och att vår rätt att röra oss och uttrycka oss fritt och utan risk för repressalier hotas.

Regeringen har fortfarande inte svarat på frågan om vad som föranleder en systematisk avlyssning och åsiktsregistrering av det svenska folket. De har fortfarande inte förklarat varför FRA inte tvingas följa personuppgiftslagen (PUL), utan har en egen, skräddarsydd, lagtext som innebär rätten att registrera religiös övertygelse, politisk övertygelse, sexuell läggning eller könsidentitet.

Regeringen har heller inte talat om varför de ska ha tillgång till samtliga mina banktransaktioner, mitt resmönster i lokaltrafiken, mitt DNA, mina sjukjournaler och all kommunikation jag för med jurister, läkare, journalister, politiker och även mellan mig och min familj och mina vänner.

Jag väntar fortfarande på svar.

Det är dags för regeringen att ta sig i kragen och ge mig det.

Angående sociogram och personförföljelse

Det här med det moderata utskicket härom sistens till kritiska medlemmar känns som ytterligare en sådan där fantastisk vinkling på problematiken med signalspaningslagen att man kan bli mörkrädd i brist på bättre.

Jag kan helt enkelt inte få regeringens, den moderata partiledningens och FRA's argument att gå ihop något vidare. Om det hela nu inte handlar om att undersöka mail och telefonsamtal mellan individer, varför behövs då lagen? Varför behöver FRA det utrymme lagen skapar just för att kunna undersöka privatpersoners förehavanden och kommunikation om det inte ska användas?

Jag tänkte vi skulle ta och kika på det här litet grann. Gräva litet grann i hur det hela är tänkt att fungera.

Nej, jag tror faktiskt inte att FRA kommer att granska vartenda mail och vartenda samtal för att ta reda på hur många gånger vi vanliga medborgare nämner ord som "bomb", "krig", "mjältbrand", "terrorism" eller något liknande. Det skulle i slutändan kräva att man undersökte vartenda mail och vartenda samtal rent fysiskt, med riktig mankraft och inte med hjälp av maskiner. Nej, jag håller förstås med FRA-ledningens uttalande om att det förstås är mycket mer avancerat än så. Sökkriterierna och taktiken är förstås mycket mer komplex. Betydligt smartare. Det är givet. Det tvivlar jag inte på. Och det är också precis det som skrämmer mig!

För att alls ha någon nytta av övervakningen behöver man kunna avgöra i vilket sammanhang en viss sorts information kan bedömas vara farlig. Vem som faktiskt är värd att kika närmre på. Hur gör vi då det?

Genom registrering av individens vanor, torde vara det uppenbara svaret. Ska du jaga efter bovar och terrorister som ingen vet vilka de är, så måste du bygga upp en taktik för att fånga in de här fula fiskarna.

Det gör man smidigast genom att undersöka hur människor interagerar med andra människor. Det kallas för att skapa ett sociogram. Ett sociogram fungera på så vis att man tar reda på vem en person är, hur gammal hon är, vart hon jobbar, hur familjen och familjeförhållandena ser ut. För att veta vad personen har för sig och huruvida personen är inblandad i några skumraskaffärer på något vis, är det förstås bra att ha koll på den ekonomiska situationen. Finns anledning att misstänka att personen har behov av att sälja information för att täcka sina kostnader? Finns sådan information tillgänglig på arbetet eller i andra sammanhang? Eller kan det vara bra att veta vilka organisationer personen är medlem i, eller bara i allmänhet är kopplad till? Vart går räkningarna förresten? Och vilka summor? Vart användes kreditkortet senast? Vart brukar personen äta middag och med vem?

Hur ser umgänget ut? Finns det fula fiskar där som man bör hålla litet koll på? Brukar människan i fråga besöka suspekta länder på semestern och finns därmed risken att personen då kommer i kontakt med skumma människor och organisationer? Kanske lika bra att kolla det?
Är det någon mer än jag som ser ett mönster här?

Denna "filtrering" görs konstant. Inte av människor, utan av maskiner. Människorna kommer in så snart man behöver söka igenom databasen. Men databasen finns där. Utan den går det ju, trots allt, inte att söka efter mönster. Finns ingen lagrad data, har man ingen möjlighet att agera för att få fram sammanhangen. Telefonsamtalet som sådant kanske kasseras. Men uppgifterna om vem du pratade med, hur länge, varifrån till vart, och om vad ni pratade finns kvar. Samma sak med mailen. Samma sak med chatkonversationerna. Samma sak med banktransaktionerna och kontoutdragen på Visakortet. Denna information sparas, värderas och är tillgänglig för sökning i realtid. Den finns tillgänglig för FRA. Den finns tillgänglig för Polisen, Försvaret, SÄPO, främmande makt och många andra välvilliga informationskunder.

Lägg därtill förslag i EU och i andra länder som går ut på att åsiktsregistrera bloggare. Lägg till det att lagen som skulle förhindra att trafikavgiftskamerornas information inte skulle användas för att kränka individen nu ska vara tillgänglig för polisen. Lägg till det PKU-registrets vara eller inte vara som källa för DNA-kontroll på samtliga medborgare som i god tro fått sina prover sparade av föräldrarna för forskning och enbart forskning. Numera ska det registret inte alls enbart användas till forskning.

Sri Lanka är aktuellt med en lag som innebär att man inte längre har rätt att låna ut sin mobiltelefon till någon annan, och även måste bära med sig ett ägarbevis för telefon och abonnemang så snart man rör sig ute. När kommer den lagen att sprida sig till västvärlden? Vi har redan krav på registrering av kontantkort.

I lagen som reglerar rätten att spara undan personuppgifter i exempelvis digitala register framgår att det är otillåtet att på något vis registrera vad en individ har för sexuell läggning eller identitet.
Hur många känner till att denna lagen (PUL) inte är applicerbar för FRA's verksamhet och att FRA har ett litet tillägg i sina regler som ger myndigheten rätten att registrera just läggning och identitet. Man ska förstås inte göra det om det inte finns särskilda skäl. Och man ska förstås inte kunna söka på det om man inte har särskilda skäl. Dock är den informationen i högsta grad sökbar. Informationen är tillgänglig med en enkel knapptryckning. Skriv in ordet "BÖG", ordet "FLATA", eller ordet "TRANSSEXUELL" via det helt vanliga standardiserade tangentbordet och upp på skärmen hoppar hundratusentals träffar. Nu är det bara att sortera på namn, ort, arbetsplats, medlemmar i RFSL eller vad det nu kan vara. Enkelt. Och det tar inte ens ett par sekunder.

Men frågan är:
Hur i hela friden resonerar den människa som ens i sin vildaste fantasi kan få för sig att det är ok för den svenska staten att någonsin registrera sina medborgare på grund av sexuell läggning eller identitet? När är det NÅGONSIN ok?
Detta gäller också, för övrigt, även sökkriterier som nationalitet och religiös övertygelse. Och det oroar mig väldigt mycket. Väldigt mycket. Är jag ensam om det?

Ska staten ens ha den teoretiska möjligheten att jaga homosexuella, transpersoner, judar, muslimer, hinduer, iranier eller kanske portugiser? Är det ok? Ska de ha den rätten? Ska vi verkligen tillåta det? I Sverige idag!

Vi pratar alltså om demokratins högborg. Vi pratar om integritetens förlovade land. Vi talar om ett land som slår sig för bröstet för att vara en moralisk och aktiv väktare och fanbärare för mänskliga fri- och rättigheter. Vi pratar om Sverige år 2008. Inte om Tyskland 1933.

Likförbannat har vi gott om exempel på att Sverige vid otaliga tillfällen kränkt de mänskliga rättigheterna. Vi vet att politiska grupper med kopplingar till den nynazistiska rörelsen med litet otur riskerar att hamna i riksdagen i nästa val. Det kommer innebära att de också får tillgång till samma data som regeringen och vissa statliga organ redan har tillgång till idag. Vill vi ha en sådan utveckling?

Vi vet också att Sverige har skrivit avtal med andra länder om att dela med sig av sin information då andra länder anser sig ha behov av detta. Förstås i vissa fall i utbyte mot information Sverige kan tänkas ha nytta av, i gengäld. Vilken information då? Och i vilket syfte? Är vi helt hundra på att det enbart är terrorister som jagas av svenska staten? Och är vi säkra på att så är fallet om tio år?

Vi vet att Sverige systematiskt sänder asylsökande tillbaka till sina hemländer, helt oavsett om de riskerar att stenas till döds, såsom Roonak Shahbaz Panahy nu senast. Läs gärna Kurdo Baksis debattartikel i Aftonbladet häromdagen. Har vi redan glömt de två somalier som råkat illa ut på grund av den ryggradslösa utrikespolitik Sverige bedriver. Har vi glömt det amerikanska planet på Bromma. Egyptier står inte vidare högt i kurs då USA pekar med hela handen. Oavsett om där finns bevis eller inte.

Mot den bakgrunden undrar jag återigen när det är ok att registrera andra människors privatliv, ursprung, åsikter och religiösa övertygelser. Är det verkligen något vi vill att svenska staten ska ägna sig åt? Hur ser rättsläget och de politiska strömningarna ut om fem eller tio år? Vill vi verkligen att denna grunden ska finnas där i ett samhälle som blir märkbart hårdare och hårdare för varje år som går?

Sverige byter och säljer alltså information. Med vilka länder handlar vi med den informationen? Det tydligaste och mest kända exemplet är USA. Där homosexuella fortfarande saknar rättigheter i det militära. Där samkönade par nekas uppehållstillstånd. Där hivsmittade inte ens släpps in i landet. Ett land där aktiva i 60- och 70-talets vänsterrörelse fortfarande inte är välkomna.

Är jag själv fortfarande välkommen i USA idag? Vilken information har FRA och den svenska staten sålt ut till amerikanerna om mig? Jag skulle gärna vilja veta det... Som numera välkänd HBT-person och dessutom ledare för det tämligen FRA-kritiska nätverket Svart Måndag torde jag vara ett väldigt farligt hot om företagstoppar och journalister som var medlemmar i vänsterrörelsen för 30-40 år sedan alltså fortfarande inte är välkomna.

Vilka andra länder har man sålt min information till? Hur många andra länder är intresserade av mig idag? Vågar jag besöka länder där HBT-personer idag fängslas eller till och med avrättas? Jag vet ju inte vad den svenska staten har bestämt sig för att säga om just mig. Ska jag behöva frukta den sortens indirekt förföljelse från min egen regering? När är det någonsin ok?

Och då vet jag alltså redan att staten anser sig ha rätt att spara undan just den sortens information och även sälja eller byta den vidare till andra stater på ett helt godtyckligt vis. Och samtidigt får vi också fler och fler exempel på personer som inte får ut information om vad som är registrerat eller inte. Jag kommer förmodligen aldrig att få ut min fil. Jag kommer förmodligen aldrig få reda på vad som är registrerat om mig. Vad staten lämnat ut och till vem.

Men att det sociogram som med all säkerhet skapats baserat på mina mail- och chatkonversationer, telefonsamtal, banktransaktioner och min umgängeskrets sista tiden är tämligen omfattande vid det här laget, och säkerligen fullständigt formidabelt utfört, betvivlar jag inte för en sekund. Det är väldigt kompetenta och intelligenta människor som arbetar för FRA idag. Datorerna och söksystemen är helt och hållet fantastiska. Och med tanke på min ställning som en av ledarna för motståndet mot FRA-lagen i Sverige idag, skulle något annat agerande från FRA's och SÄPO's (en av FRA's flitigaste informationsköpare idag) sida vara tjänstefel på gränsen till högförräderi. Med andra ord:

För mig, på ett högst personligt plan, men även ur ett betydligt större perspektiv är det ett oerhört skrämmande scenario som målas upp framför mig. Och till skillnad från alla er nio miljoner andra här i landet och även till skillnad från hela resten av världen, så är jag verkligen en huvudperson på riktigt i det här dramat. Men Reinfeldt och den moderata partitoppen tycker fortfarande att jag har fel, att jag är ute och cyklar. Att jag borde hålla tyst.

Är det ok för dig? Är det verkligen ok för Sveriges statsminister. För Sveriges regering. Det är inte ok för mig!

Och jag kommer aldrig, någonsin, att hålla tyst!