Fortfarande inte ett ord...

Trots att debatten kring FRA-lagen och sociogramen växer sig allt starkare och nästan utökas i kvadrat och kubik just nu, är tystnaden mer än kompakt från regeringens och FRA's sida. Ibland undrar jag hur det kommer sig att de tror att vi på fullt allvar skulle acceptera den här tystnaden.

Är det så att regeringen Reinfeldt och alla de där människorna som styr signalspaningen i landet verkligen tror att de står utan ansvar, och att de kan komma undan genom att enbart hålla tyst?

Inget modernt och demokratiskt samhälle idag kan bygga på att en grupp människor i ledande ställning åtnjuter en total frihet från ansvar och redovisningsplikt. Detta är en fråga som i allra högsta grad påverkare varje svensk medborgare, varje individ, varje själ... Detta är något som påverkar vår demokrati och vår rätt till våra egna liv, och regeringen väljer fortfarande att tiga?

Varför? Är det av rädsla? Är det på grund av en övertygelse om att pöbeln snart kommer att lägga sig och att vi snart kommer att acceptera, glömma och gå vidare?

Jag tror att de bedömningar, oavsett vilka det nu kan vara, som ligger till grunden för regeringens tystnad kan komma att få mycket allvarligare konsekvenser än statsministern förstår idag. Jag tror inte att regeringen har förstått vilket getingbo de trampat i och hur upprörda känslorna är bland det svenska folket, och även utomlands, idag. Och jag tror absolut inte att de förstått hur omfattande missnöjet och känslan av svek är bland de egna väljarna. I de egna leden. Den liberala rörelsen vrider sig, stönar och skriker ut sin frustration över att bli intvingade i något som är så uppenbart i strid med de mest grundläggande värderingarna. Den konservativa scenen må vilja förebygga brott och ha ett lugnt och sansat samhälle, men inte ett som bygger på total statlig kontroll och rätten för staten att åsiktsregistrera eller jaga människor på grund av värderingar, åsikter, sexuella preferenser eller religiös övertygelse. Frihetsidealet ses som hotat och därmed hotas även regeringen. Inifrån de egna leden.

Tysta leken är en farlig lek och konsekvenserna kan bli kännbara utifrån en förtroendesynpunkt. Vi förtjänar svar. Och vi kräver svar. Nu!

En fortsatt tystnad skadar förtroendet allvarligt för såväl statsministern som regeringen idag och det är dags att klara strupen och ta ton. Det är dags att meddela det svenska folket vart regeringen står och hur man har tänkt handla fortsättningsvis. Något annat är i grunden oacceptabelt. 

Inte minst då det skadar det övriga politiska arbetet i landet och lamslår även lokala partigrupperingar, föreningar och organisationer kopplade till regeringen och sätter så många andra i en situation de absolut inte tycker om.

Ska samtliga allianspartierna behöva bli förknippade med ett sådant svek mot medborgare, grundlag och mänskliga rättigheter på grund av att vi har en statsminister som inte vågar gå ut och tala om vad allt det här handlar om? Är det inte litet grann upp till bevis?

För folkets skull. För landets. För partiernas och gräsrötternas skull. För de lokala partiorganisationernas skull. För frihetens och för demokratins.

Vi är många som fortfarande tror på Sverige som ett fantastiskt land och som en vårdkase som signalerar om hopp, frihet och en värdig framtid för alla människor. Jag vill gärna att regeringen och statsministern tar sitt ansvar och kommenterar, förklarar och tar rimlig aktion utifrån vad som sista tiden framkommit om signalspaningslagstiftningarna som klubbades den 18 juni i år. 

Jag vill också ha en kommentar kring hur regeringen resonerar då de även vill införa en lag som ger staten rätten att spara undan information om trafikdata på individnivå, trots att även denna lagen uppenbarligen ligger till grund för det system som skapats för att kunna bygga sociogram, schematiska översikter över våra kommunikationsmönster och sociala nätverk.

Slänger med en länk till ytterligare en, visserligen kort och inte vidare informativ, men dock artikel i Expressen avseende statens planer på att registrera medborgare genom sociogram.

Och under tiden fortsätter jag att vänta på svar. Under tiden fortsätter jag att lyssna efter ljudet av förändring. Efter ljudet av en ny och bättre framtid.