Ödelagd dröm om ett demokratiskt Sverige

Ja, och idag dog förmodligen hoppet om att jag skulle kunna ta mig in i riksdagen. Oavsett hur välkänd jag är, oavsett vilken arbetsinsats jag haft för min personvalskampanj, oavsett hur många lagar jag ändrat, hur mycket jag debatterat, hur mycket jag alls uträttat och oavsett hur många som faktiskt vill rösta på mig.

Visserligen förstod jag att det fanns vissa begränsningar geografiskt, men att det i praktiken inte finns en enda sportslig chans att alls rösta på mig i valet kom som en total överraskning. 

Jag kan förstå den ursprungliga och praktiska grunden i detta. Ursprungligen var det säkert så att det fanns en väldig massa mening i att representanter för en viss region skulle representera denna i riksdagen. Västgötarna ville driva sina intressen, stockholmarna sina och norrlänningarna ville ha sin talan. Men i en värld där vi inte längre enbart går ut och dricker öl med de lokala arbetskamraterna och byalaget utan mer och mer lever våra liv på en global arena, på nätet och därigenom på sådana virtuella communities som Facebook eller diverse maillistor är det närmast makabert att förhindra människor att rösta på sina egna familjemedlemmar, sina vänner eller kort och gott den politiker och debattör som haft mest genomslag och påverkat en som mest.

Varför skulle jag representera en FRA-kritiker från Göteborg sämre än någon annan? Varför skulle jag inte bry mig om frågor som berör kommunikationen mellan Stockholm och Gävle? Har jag nu så mycket genomslag däromkring att jag har ett drygt tiotal förfrågningar om hur man ska kunna rösta på mig, så måste de anse att jag är fullt kapabel att ta tillvara deras intressen.

Vårt valsystem idag är förlegat way beyond gammalmodigt, det är odemokratiskt, exkluderande och håller tillbaka den politiska utvecklingen. Systemet är utifrån dagens förutsättningar uppenbart uppbyggt för att totalt demolera alla chanser hos unga och nya politiker att göra en resa från gräsrot till riksdagsledamot. Det är ett problem vi måste se över så snart det alls är möjligt. Det är fullkomligt orimligt att vi har ett system som i så liten grad lever upp till det moderna samhällets representationskrav.

Jag har hittills fått ett drygt hundratal förfrågningar direkt via telefon, mail, communities och liknande. Alla frågar samma sak. Hur gör jag för att kryssa in dig, min favoritkandidat, till riksdagen i år?

Det är förfrågningar från hela landet. Från Malmö i södern till Arvidsjaur i norr. Även förfrågningar från Sydamerika och Asien har jag fått, och från Holland. Från utlandssvenskar som inte kan rösta på mig. Men det hjälper föga. Inte ens boende i Stockholms Stad får rösta på mig, fastän de bara bor kanske fem minuter från mig.

I ett demokratiskt samhälle borde man kunna välja själv vem som ska representera ens åsikter, önskningar, drömmar och värderingar. Det ska väl ändå inte partierna eller staten göra, mer än i allra nödvändigaste och praktiskt mest minimala mån?

Samtidigt är samtliga etablerade partiers listor låsta. Det innebär att det inte finns en chans i hela världen att det går att kryssa mig om man inte råkar bo i Stockholms Län. Men då har vi tyvärr också problemet att partiet av någon anledning valt att vara enda parti som inte skickat ut valsedlar till sina väljare lokalt i exempelvis Huddinge där jag bor. Märkligt, med tanke på att upp till 60% av alla röstande gör det genom förhandsröstning idag. Till och med mupparna i Sd har skickat listor åt mig. Jag plockade upp eländet med skydd på händerna och slängde det omgående. Jag tror inte att jag blev allvarligt kontaminerad. Jag ber allra ödmjukast om ursäkt, men jag tror att det är ett jättemisstag att inte sprida valsedlar till en majoritet av alla de möjliga väljarna.

Det här innebär nu, hur som helst, att jag har hundratals som hör av sig till mig och som inte kan rösta på mig. Även lokalt i min egen kommun, för att de inte har möjlighet att ta sig till de lokala valstugorna på grund av arbete eller liknande. De hade kunnat rösta på mig om de fått hem valsedlarna och kunnat besöka en valstuga nära arbetet. Men nu säger många att de väljer ett annat parti eller att inte rösta istället. Detta är alltså inklusive länet som är min egen krets, om de inte haft turen att råka komma över den aktuella listan. Men det verkar långt ifrån säkert. Den är mer sällsynt än guld och saffran just nu, sägs det.

Och utöver det dryga hundratal som hört av sig och som vill rösta på mig, men inte kan, hur många andra har upptäckt samma sak och valt att rösta på någon annan eller på ett annat parti istället? Hur många väljer att inte rösta alls? Hur många tusen röster kan jag potentiellt ha förlorat? Hur många av dessa röster går inte ens till mitt eget parti?


Hur mycket skadar detta mina möjligheter att ta mig in i riksdagen? Jag tror inte ens vi behöver kommentera på det.

Sverige påstår sig vara en demokrati. För att vara en demokrati har vi ett väldigt absurt och ickedemokratiskt valsystem. Jag har svårt att se att vi alls kan kalla detta en fungerande demokrati i ett samhälle som fungerar som det moderna Sverige.

I en tid då en majoritet av riksdagens beslut är kopplade till tidigare EU-beslut och då nära nog 98% av alla beslut som tas i riksdagen är kopplade till hela landet och inte en specifik ort eller region tycks det mig oerhört konstigt att inte en göteborgare eller ens en innerstadsbo i Stockholm ska kunna rösta på mig om de nu vill det. Och om de tror att jag har möjligheten att leva upp till deras förtroende som folkvald.

Jag kan inte se det här som något annat än samtliga etablerade partiers försök att hålla utmanare, oliktänkande och mindre etablerade politiker borta från riksdagen. Det är skamligt, ovärdigt ett demokratiskt samhälle och något som måste åtgärdas å det snaraste.

Idag, då jag förstod vidden av svårigheterna att kryssa mig, försvann orken, orden, lusten, viljan, drömmen... Drömmen om ett demokratiskt Sverige tog jag med mig och drog ett gammalt täcke över huvudet.

Vi ses, kanske, i valet 2014.





Men å andra sidan - det vete fan om jag orkar.

Läs även ursprunget till min uppgivenhet och frustration här: 1, 2. Scabbe skriver också. 



Intressant.