Eftersom det är så himla mycket som händer hela tiden och som man liksom inte hinner med att blogga om eller berätta om, utan som bara liksom rinner iväg med tiden, så måste jag då och då göra en recap för mig själv. Så att jag minns att det var så det var och att det var så det blev.
Har lyckats samla på mig bilder från en liten bråkdel av allt som hänt nu under våren. Skickar vidare.
Nånstans mellan allting annat blev jag vald till ledamot i styrelsen för HBT-liberalerna under tiden snön fortfarande låg tjock och dan över landet. I samband med detta avtackades f.d. ordföranden Martin Andreasson av nya ordföranden Catrine Norrgård (ascool, självutnämnd borgarbohem och gucciflata) samt Lisbeth Kågö.
Passade på att besöka riksmötet Folkpartiet höll i Västerås. Var rätt coolt att se alla dessa folkisar där. Riktigt livat var det, här med underhållning av Wallmans scenartister.
Första kvällen spenderade jag dessutom med Svart Måndags eminente styrelseledamot och grävande juridikexpert Michael Gajditza, samt piraterna Jonas Nordgren och Johanna "Vidde" Julén. Litet whiskey och god kvällsresandeanpassad nattamat blev det nog alls. Har jag för mig i alla fall.
Och så var det ju dags för Alliansen att presentera en ny logga. Det skedde på ett café intill Sergels Torg i Stockholm. Min första reaktion var att... den är.... O-R-A-N-G-E!!! Det var den verkligen. Och det har ju många konstaterat tillsammans med mig efteråt. Men jag var först! Tillsammans med bland andra coola moderata bloggaren Mary X Jensen. Ett par glada partisekreterare poserar vid frigolitskapelsen om blivit tämligen omtalad vid det här laget. Snygg? Det vete fan. Men litet cool och dan ändå nånstans. Jag har lärt mig digga den trots allt.
Valgeneralen Erik Bratthall gör en Moby och ser ball ut med sin hood i motljuset. Litet urban popsnörekänsla ger det väl allt. Inte sant? Men jag får nog faktiskt erkänna att jag tror på att Moby fortfarande är en bättre DJ, konstnär och sångare. Men vad fasen vet jag. Bratthall kanske har oanade resurser?
Och då kanske han hamnar här nedan vartefter...
Det vill säga på en av Vikings finlandsfärjor. Här hängde jag i alla fall under en dag tillsammans med nya styrelsen för HBT-liberalerna. Vi måste ju få ordning på styrelsearbetet och planera glamour och partyn så att det räcker hela året. Eller åtminstone fram till Stockholm Pride och valet. Inte sant. Här Rebecca Bakszt och Christoffer Jönsson. Bägge två superballa luf-kollegor, förresten. Gillar skarpt!
Just det... samma dag blev jag också invald som ersättare i styrelsen för Liberal Mångfald i Stockholm. Många styrelseuppdrag blir det, men det är finhet så.
I samma veva steg jag också av som ordförande i Människorättsnätverket Svart Måndag för att kunna satsa på arbete och valrörelse. Så kom det sig att Jens Odsvall tog över.
På tal om Luf! Såhär kan det se ut då tjejtrupperna i Luf Storstockholm samlas. Då kallar vi oss Radikala Kvinnofronten. Åtminstone till dess den nästan litet knäppvänsterorienterade Kvinnofronten har bestämt sig för att stämma oss och kanske vunnit. De har nämligen hotat med det. I ett gäng mail av olika hotfull karaktär. Vi har tydligen tummat in oss på deras gamla namn som de använt för att sprida struntprat om (har jag för mig jag läste för någon månad sedan på deras hemsida, men hittar just nu inte länken) att liberaler är slavägare, att män som tror på feministiska idéer bara är onda infiltratörer som genom sin könsliga grupptillhörighet per definition i stort sett är våldtäktsmän och att transsexuella är litet grann som "lurendrejare" och gärna med en retorik som liknar den om untermensch (precis som kristdemokraterna och många frikyrkor brukar hävda). Minns en incident på Kvinnohuset för ett gäng år sedan bland annat. Hela det där ganska underhållande grälet mellan Kvinnofronten och RKF hade tydligen sin bas i detta. En artikel jag skrev tillsammans med ett gäng av de andra tjejerna i RKF och som inte uppskattades av Kvinnofronten, uppenbarligen. Tror inte det blir en stämning, men det vore ju faktiskt litet underhållande. Bring it on!
Och om de lyckas så kanske det är sjysst så. Bra med läromästare inom den feministiska rörelsen som verkligen förstår att stötta andra unga tjejer på väg fram inom politiken och livet och verkligen bryr sig om att systerskap bygger den sociala kampen.
Fram till dess vi alla sitter i kurran har vi "!A BLAST!". Här ovan illustrerat av fantastiska Johanna Sundberg.
När jag inte bråkar med den feministiska vänsterfåran, så umgås jag gärna med roliga och intressanta vänner som här Brit Stakston och Johan Lange.
Och förstås Mikumaria Gustafsson.
Kan ni gissa på vilken världsberömd jazzpub vi hängde? Grymmare musikaliska upplevelser och härligare blandning av människor får man leta efter. Inte bara i Stockholm utan i världen.
Annars kan det bli litet kul ibland när man ska ha möten med Luf Storstockholm. Vi har en ganska liberal hållning till det där med möteslokaler, skulle man kunna säga. Karl Axelsson, Susanne Hedberg, Johanna Sundberg och jag (bakom kameran) väntar på ordföranden Christoffer Fagerberg som säkert dyker in snart. Men jag tror inte att vi led just då, faktiskt.
Well... Är man nu Luf's egen transic goddess, så får man väl leva upp till namnet, tänkte jag och länsade skåpen i klubblokalen som också råkar vara mitt kontor. Dammit! Här försöker jag leva upp till ryktet som nästan druga och så misslyckas. Jag ser bara ut som en liten rund och glittrig kerub med taxichaufförsmössa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Manuell trollkontroll är aktiverad. ;)