Spam och innehållstomma pingbacks duger inte, SD

Bara för att jag liksom känner att jag måste kommentera detta. Jag inser hur många totaldeprimerade och självömkande troll jag kommer att få över mig från det sverigedemokratiska lägret för detta, men jag känner att jag kan ge dem det. De är ju faktiskt litet gulliga, de små liven. Och någonstans måste även trollen få skrika.

Det visar sig alltså att SvD har lyckats slänga ihop en totalt meningslös artikel idag där de hävdar att SD är det bästa partiet på att utnyttja sociala medier. En artikel som borde vara en skam för varenda journalist som någonsin hört om begreppet faktakoll.

Att hänga ut misstänkta brottslingar kan i och för sig vara gångbart för att få läsare, men ger det så mycket? Att publicera en fruktansvärd massa hatiska youtube-videor som relativt få tittar på om och om igen betyder liksom ingenting. Att copy-pasta samma kommentar på hundratals bloggar är inte mycket att skryta med heller. Speciellt inte när det bara handlar om självömkan. Alla de där satans pingbacklänkarna jag drabbas av för egen del... jag vet inte, men jag tycker mest att det bara är nuissance. Skadedjur på plantagen.

Hatgrupper på Facebook har alltid dragit folk. Men har någon brytt sig om att försöka kika efter hur många av de registrerade medlemmarna som har samma IP-adress och hur många av dem som är sig själva, barn, döda eller bara i allmänhet påhittade och kompletterande alter egon? Frågan är om de säger något överhuvudtaget om folket och om omröstningar eller val? Vet just inte.

Människorättsnätverket Svart Måndag har cirka 60.000 medlemmar runtom i landet och världen. Utspridda på ett flertal communities, mailinglistor, partiorganisationer, ungdomsförbund andra föreningar, företag, et.c. Det räcker långt ifrån till att bilda ett parti, även om vi visserligen aldrig ens försökt. Om dryga 24.000 mentala kalhuvuden lyckas med konststycket att klicka på en join-länk på Facebook, så är det visserligen en bedrift, men det är verkligen ingenting jag skulle bygga upp förhoppningar om riksdagsmandat på.

Vem talar å andra sidan om verklighetsförankring?

De som går med i sådana där hatgrupper som SD's på Facebook är ändå oftast inte så ambitiösa när det kommer till att gå till vallokaler till att börja med. De är för upptagna med att tycka att livet är meningslöst. Gloomy, gloomy world. Jag föredrar Johnny Depp som Edward Scissorhands any day. Han är iaf snygg och jäkligt gullig.

SD tycks vara helt och hållet oförmögna att skaffa sig och uttrycka egna åsikter överhuvudtaget. Vilket förstås kanske inte är så konstigt. Bygger hela ideologin på att det är synd om mig och jag vill ha allt för mig själv och jag vill bomba hela världen för jag är tung och svår, så lyckas man till och med att gå om somliga svåra och mediekåta poeter i meningslöshet. Det, mind you, är å andra sidan en bedrift. Så jag antar att där har de vunnit.

SD har just vunnit en kollektivistisk målarlåda. Priset hämtas på expeditionen.

Annars kan man ju undra om det verkligen är värt att vara nummer ett i vilket fall som helst. Att vara så kontroversiell och svår som möjligt bara för att man vill upp på bloggtopplistorna är ganska fånigt, tycker jag. Som lyckas med konststycket att vara kontroversiell bara för att jag är jag och allra mest längtar till en lugn stuga på landet där jag slipper bry mig. Jag har redan börjat fundera på vad jag ska göra med mitt liv den dag jag tröttnar på politiken. För att jag gör det här så länge det är kul och sen har tänkt att utnyttja det faktum att jag faktiskt har ett liv.

Jag bryr mig för det mesta inte vidare mycket om var jag ligger på topplistor och liknande, men blir förstås smickrad av att jag tycks ha något att säga som folk ändå faller för. Då och då får jag påpekat av folk i min omgivning att jag minsann ligger där eller där på den eller den listan. Det kan kännas litet kul då och då. Det är finhet, förstås.
Men räknar jag med en riksdagsplats? Nej, inte ens som grundare av Svart Måndag räknar jag med det.
Räknar jag med att vinna stora bloggpriset? Jag har hittills aldrig ens blivit inbjuden till galan. Räknar jag med att jag är så jäkla big bum special? Nä, knappast. Men jag har kul på vägen och jag har märkt att jag har en möjlighet att påverka och faktiskt åstadkomma reell skillnad för många människor därute. Till det bättre allt som oftast. Det är min drivkraft. Att göra skillnad snarare än att sitta i riksdagen. Visst vore det kul att hamna där en dag. Visst skulle jag göra ett helt ok arbete när jag väl var där. Men står och faller mitt liv med det på något vis? (...)

Eh...neh.

Därför kan jag lugnt luta mig tillbaka och skratta litet förtjust åt jublet hos de stackars hatarna. De har inte ens tillräckligt att ge för att provocera mig som annars kan bli provocerad av det mesta, så hur ska en valseger genom sura gnälligheter gå till?

Visst kan man påverka väljare genom sitt bloggande och via sociala medier. Klart man kan. Herregud, jag har ett gäng fanklubbar utomlands som jag aldrig skulle haft annars. De vet vem jag är tack vare att jag arbetar så mycket online då jag väl gör något. FRA var ett bra exempel på att det går att påverka. Och det måste man ge Netroots cred för också, att det gäller ju faktiskt även för socialförsäkringsstriden. Och så vidare. Men vinner man väljare genom att springa runt och gnälla och be mamma byta blöja på en för att man inte ids själv? Knappast. Det händer liksom inte.

Sociala medier är en kompletterande länk i ett betydligt större sammanhang. Det måste man trots allt förstå. Det är inte en guldklädd surfbräda som tar någon av oss raka vägen in i något parlament alls. Någonstans i världen. Men det kan vara ett hjälpmedel i kommunikationen mellan politiker och människor som kan tänkas vara intresserade av att rösta på dem osv. Det är något helt annat än att hävda att en youtubevideo skulle kunna vinna valet. Det är så naivt att man häpnar.

Seriöst... Om vi visar upp en lista på vilka politiska bloggare som är mest länkade, mest lästa, har flest underbyggda egna åsikter osv, så inte fasen dyker det upp värst många sverigedemokrater där då... Inte ens om vi litar på turen och lägger vårt sökarsinnes fulla förtroende på en slumpgenerator, så dyker det upp en enda av dem.


Störst och bäst på sociala medier? *host* As if!

Och SvD... Jag gillar ju er. Ni brukar ju skriva bra och ha vettigt underlag för det ni skriver. Krossa nu inte mina illusioner! Please.

Soilander, Utsikt från ett tak, Kent Persson, Brit Stakston, Peter Andersson, Anders Svensson, MaryXJ, Ann-Sofie, Quero, Tiockendroppe, Gester med ord, Martina Lind, Hans Kullin,

Intressant.