Svenskkontrakt, övervakningssamälle, kontrollbehov och rädslan för att leva

Det är skrämmande hur kravpolitiken bara växer sig starkare och starkare i tillvaron idag. Allt ska kontrolleras och allt ska styras in i minsta detalj. Världen har gått och blivit så himla rädd.

Vi måste äga oljan för att kunna ha kontroll över våra bilar. Vi måste vara bättre än alla andra för att vi ska kunna sova om natten. Vi måste se till att resten av världen inte kommer för nära, för de är otäcka och ser annorlunda ut. Vi måste tvångssterilisera transsexuella för att de inte ska bryta mot normerna och skaffa sig barn. Vi ska ha koll på döden och inte ge rätten till eget bestämmande så länge vi alls har någon talan.

Given just nu är att företag och myndigheter ska spionera på våra surfvanor, av ren rädsla. Helst ska varenda knapptryckning och rörelse med musen registreras. Vi ska helst ha koll på oss så att vi rör på musen tillräckligt ofta och alltså kan bevisas inte sitter och sover på arbetstid. Det vore ju förfärligt om man inte hela tiden var så vansinnigt effektiv. Tanken på att frihet, en varm och trygg arbetsmiljö och en bra stämning kan skapa en oerhörd merproduktion och en helt annan kvalitet i arbetet på grund av ökad motivation har liksom helt dött bort idag. Idag ska vi vara effektiva, kontrollerade och snällt anpassa oss till att vara maskiner eller åtminstone kugghjul och drev i den stora maskinen som varje företag och myndighet försöker få oss till att bli en integrerad del utav.

Det räcker inte längre att ha perfekta liv, bära de perfekta kläderna på den perfekt vältränade kroppen. Det räcker inte med att skriva och tala perfekt, det räcker inte att ha ett perfekt heteronormativt liv med ett perfekt heteronormativt hem och en perfekt välskött Volvo V70 på uppfarten, en perfekt välkammad och väluppfostrad Golden Retriever och perfekta små söta och lintottiga barn som är perfekt uppfostrade att synas men inet höras.

Vi måste skydda oss. Skydda oss från allt det onda. Skydda oss från världen. Skydda oss från ljud, dofter, tankar, värderingar, drömmar, visioner, framtid, dåtid, forntid, nutid, oss, dem, de, alla...

Och nu ska vi, enligt moderaterna, skydda oss från alla dessa inte så välanpassade utlänningar som kommer hit och förpestar vårt eget lilla Pleasantville...förlåt Sverige...

Det är skrämmande, så som samhället utvecklas idag. Det är skrämmande att se hur normalt sett intelligenta och resonerande människor inför hotet från omvärlden totalt stänger in sig i panik och vägrar att ha med resten av världen att göra. Det är skrämmande att allt som är annorlunda ska rensas ut, att murarna ska byggas högre, att drömmarna ska kväsas och att likriktning är det enda som verkligen räknas och det enda som uppmuntras idag.

Jag blir rädd. Jag blir riktigt och fruktansvärt rädd.

Det är IPRED för att jaga fildelare. Det är FRA för att åsiktsregistrera. Det är medborgarkontrakt för att hålla medborgarna på plats. Det är digitala viseringssystem i kollektivtrafiken för att hålla reda på vad vi gör och vart vi gör det. Det är övervakningssystem på arbetet och snart även hemma för att se till att vi inte gör något otillbörligt eller lägger vår tid på något som inte är 100-procentigt effektivt och perfekt och rätt. Det är viktigt att enbart se till produktiviteten. Det är viktigt att förhindra de gamla och sjuka från att dö, för att vi inbillar oss att det förhindrar, eller åtminstone skjuter upp, vår egen död en dag. Det är viktigt att bära rätt kläder för att visa att vi hänger med. Det är viktigt att ha rätt laptop, rätt mp3-spelare, rätt mobil, rätt hund, rätt allt. Det är till och med viktigt att ha rätt politisk åsikt. Det är viktigt att visa att vi sköter oss och att vi har pli på våra partners, barn, grannar och allt vad det är. Det är viktigt att passa in i våra könsnormer och att uppföra oss såsom det förväntas av oss som flickor och pojkar, män och kvinnor, gubbar och gummor. Det är viktigt att...

För att rädda illusionen om den fria världen, har vi glömt bort friheten. För att rädda det fria samhället, måste det fria samhället offras. Och kvar finns bara medeltiden. En stor och tung käftsmäll i ansiktet på oss alla.

När ska vi någonsin lära oss att det inte går att skydda oss själva i all oändlighet? När ska vi någonsin lära oss att vi ändå aldrig kommer vara riktigt säkra. När ska vi lära oss att hur vi än försöker fly den, så hinner döden upp oss förr eller senare ändå?

När ska vi någonsin släppa kontrollen över oss själva, över våra familjer, våra vänner, våra släktingar, våra kollegor, anställda, grannar och medmänniskor. När ska vi inse att kontrollsamhällen och övervakningssamhällen bara cementerar vår rädsla?

Övervakningssamhället kommer aldrig göra oss säkrare. Det kommer aldrig göra oss tryggare. Det kommer aldrig göra oss friare. Det kommer aldrig att ge oss våra liv tillbaka.

Det finns ännu en väg tillbaka. Det går ännu att vända trenden.

Det är dags att tillåta människor att vara människor igen. Det är dags att tillåta oss alla att vara just de undersköna och vackra och unika varelser vi faktiskt är. Det är dags att lära oss bejaka livet.

Låt oss få vara fria, öppna, glada, omtänksamma, kåta, kära och bara mänskliga. Det skadar faktiskt ingen. Oavsett hur lockande drömmen om murar och den perfekt skyddade och reglerade världen än kan vara, så kommer den aldrig vara byggd för liv.

Och ett liv vill jag ha. Till vilket pris som helst. Även om jag, mina kollegor eller anställda inte är supereffektiva på arbetet varje dag. Även om min granne porrsurfar. Även om bästa vän är otrogen. Och även om Al Qaida lurar runt knuten.

Ge frihet och få frihet tillbaka. Ge liv och få liv. Ge kärlek och kärleken kommer tillbaka till dig.

Ge oss ett kontrollsamhälle och vi sitter snart fast i en dystopisk Hollywoodrulle som ingen av oss ens vill se, om så ens bara på bio.

Bara ge tusan i mig. Och ge tusan i min familj, mina vänner och mina medmänniskor.

För min del skulle den filmen inte ens vara värd att ladda ner från nätet. Jag föredrar livet.