Om fördomar, fremskrittare, hedersvåld och den nya västerländska medeltiden

Har spenderat litet tid åt att gå tillbaka och läsa alltid lika kloke Anders Wallners fantastiska inlägg om patriarkala strukturer, integrationspolitik, islamofobi och annat sista dagarna och bara känner att jag måste dela med mig till de av er som inte har hunnit med att läsa det. Ena inlägget är nu en och en halv vecka gammalt och det andra ett par dagar, så det är inte färskt helt och hållet. Ändå är det så himla läsvärt att jag inte kan låta bli att knuffa för det.


För övrigt kan jag inte låta bli att roa mig åt det stora liberala bråket rörande Norska Fremskrittspartiet som blossat upp på sistone och jag måste säga att jag blir imponerad, återigen, av Johan Norbergs rakryggade försvar för liberala principer. Något han även uppvisat då vi agerat tillsammans vid flera tillfällen i samband med kampen mot övervakningssamhället, exempelvis. Dick Erixon med flera tycker det är ok att strunta i främlingsfientliga åsikter i ett parti så länge partiet talar om andra liberala värden. Men någon sorts vattendelare behövs i min mening, och den vattendelaren går way over på andra sidan om invandrings- och integrationspolitiken. Har man hamnat så in åt helvete långt åt fanders, så har man i mina ögon förtagit sin rätt att kalla sig liberal. Sedan kan man kalla sig "i hjärtat rebell" eller något liknande hur mycket man vill, men jag köper det inte alls.

Mycket av grunden till detta går, vid sidan av den numera ökända lunchen med Siv Jensen (FrP), att finna i debatten kring SVT's dokumentärfilm "Sämre än djur" som visades nyligen, samt den påföljande debatten kring hedersvåld. Inte minst vännen Philip Wendahl har varit igång där i ett par varv och grävt. Han hävdar att vi måste tala allvar angående hedersvåldsproblematiken. Och jag instämmer. Vi behöver tala allvar om hedersvåldet. Det är hög tid nu. Det finns oerhört mycket som är fel i stora delar av världen när det gäller hedersvåldsbiten och jag är den första att instämma i det. Vi måste våga ta ställning, bita ifrån och säga att det inte är ok. Självklart!

Men att göra det genom att anlägga en hatisk ton mot en hel religion och åtminstone ett tjogtal separata kulturer ser jag inte som en lösning på problemet. Speciellt inte som vi själva har glömt bort att det kanske kan vara läge att sopa framför vår egen dörr först.

Jag har antytt det tidigare och jag säger det igen: Inte minst den liberala sfären behöver göra upp med sin islamofobi. Det må ha att göra med ställningstaganden i Palestinakonflikten eller inte, vilket brukar vara det första och starkaste argumentet för att få ta sig rätten att se ner på muslimer; men det är hur som helst dags att göra upp med fördomar, rädslor, förutfattade meningar och blinda missuppfattningar.

Observera att jag inte på något vis vill förringa hedersvåldet som existerar på många håll inom det vi ser som en totalt unison och likriktad islamsk värld (vilket den faktiskt alls inte är - långt ifrån). Problematiken är verklig, allvarlig och farlig. Självklart ska vi våga agera. Självklart ska vi säga nej. Det är så ohyggligt uppenbart att ska vi ha rätten att kunna sova gott om nätterna, så måste den här typen av förtryck upphöra. Men vad hände med den där eftertanken hos många av våra debattörer?

Vi har långt kvar att gå innan vi kan säga att vi själva tagit tag i hedersvåldsfrågan exempelvis här i Sverige. Västvärldens naiva idé om att vi är så mycket bättre tycker jag är skrämmande.
Vi har inte gjort upp med vår egen hederskultur, och därför kan vi inte sätta oss till doms över någon annans. Men problemet är att här i Sverige talar vi bara om hedersvåld om det rör muslimer. Skulle något liknande ske i en hederligt svensk och lagom vit familj som går i Storkyrkan någon gång om året så pratar vi inte hedersvåld längre...

Då heter det "familjetragedi" eller "privata angelägenheter". Eller så heter det bara "andra orsaker". Den dagen exempelvis SPES vågar ta i sådana frågor som trans- och annan hbt-problematik, samt den svenska inneboende hedersvåldsproblematiken som tvingar många unga att ta sitt liv så kommer jag ställa mig upp och jubla och applådera. Länge.

Den dagen vi vågar döma våldtäktsmän, börjar ta sexuellt ofredande på allvar, tar tag i den absurt höga dödligheten bland kvinnor för sina mäns händer och då vi slutar att se mellan fingrarna med att fäder, bröder och andra i omgivningen förtrycker kvinnors rätt till sin sexualitet, sin egen kropp, sin läggning och så vidare... då och först då kan vi med kraft i ryggen ta upp kampen på ett hedersamt och genuint vis utan att enbart och fullom framstå som totala hycklare!

Jag tror det kommer dröja länge innan den så kallade suicidstatistiken ser ut som den borde, med tydliga referenser till hedersproblematiken som existerar även i de där så vackert pursvenska hemmen vi alla ser när vi kikar ut genom fönstret varje morgon.

På precis samma vis som anhörigorganisationerna vägrar att skriva ut självmordsorsaker i sin statistik som rör exempelvis depression på grund av homosexualitet eller transsexualism. Orsaken ska, har jag hört, vara att man gör det av hänsyn till sina medlemmar och deras vilja att inte behöva bli förknippade med något så otäckt. Man vill inte se, så man målar över det.

En gång i tiden gjorde exempelvis SAS likadant med ett flygplan som kraschade utanför Gottröra efter en start från Arlanda Flygplats. Man målade över flygbolagets beteckningar för att det inte skulle synas att det var ett SAS-plan då alla fotografier publicerades i kvällspressen. Och absolut ingen visste väl att det var ett plan från Scandinavian Airlines som drabbats...



Det där med att på sant västerländskt vis sticka huvudet i sanden...

Har sett att även underbara Isobel lagt sig i och jag kan bara hålla med och instämma... Det är inte ok att "gå i säng" med någon som har ett så föråldrat synsätt på omvärlden, andra kulturer och religioner. Det är dags att växa upp nu, att vakna och att känna doften av morgonkaffet.

Att som så många västerlänningar fortfarande gör inbilla sig att vi lever i den bästa av världar och till råga på allt binda upp sig på en världssyn som senast stämde någorlunda med verkligheten för sextio år sedan är faktiskt inte ok. När ska vi inse att vi blivit omsprungna av resten av världen för länge sedan? Vi är ju knappt ens med i racet längre.






Vi har fortfarande mycket lång väg kvar att gå innan vi har lärt oss någonting alls av historien - och gör vi inte det så kommer vi ofelbart att hamna i en ny västerländsk medeltid. Vi drömmer inte de stora drömmarna här längre, vi är inte kunnigast längre, vi bygger inte de ballaste telefonerna, bilarna eller datorerna längre (faktum är att vi bygger i praktiken snart inga telefoner, bilar eller datorer längre överhuvudtaget). Vi har glömt hur man bygger hus som är högre än fem våningar, förstår oss inte på modern arkitektur, konst, kultur och har helt tappat fästet så till den milda grad att vi stänger våra gränser och några av våra mycket få kontakter med omvärlden numera handlar om moderna kristna korståg mot muslimen hin håle. Samtidigt är katolska kyrkan på frammarsch, kvinnor riskerar förlora rätten till sin egen kropp, aborträtten, et c. HBT-personer har ett veritabel helvete med att överleva i stora delar av västvärlden idag. Och vi har visserligen fått ett par stora framsteg för hbt-rörelsen i Sverige, men resten av västvärlden är till stor del på tillbakagång. Själva sitter vi och småfnittrar generat åt att vi inte kan hantera hela den där prylen med Kristdemokraterna och verklighetens folk.

Tillråga på allt ska vi ha tjallarsamhällen och övervakningssamhällen som ska övervaka precis allt vi gör och tycker och tänker. Vackert!

Räck upp handen, den som tror att allt detta inte hänger ihop.

När västvärlden ägnat de sista sextio åren åt att litet förnöjt luta sig tillbaka och rulla sina tummar i vetskapen om att vi är skapelsens krona och den enda civilisationen värd namnet har resten av världen sprungit förbi oss. Och inte så litet sprungit förbi oss heller. Det finns teknik på andra sidan jorden vi bara kan drömma om, de har en bättre koll på kulturen än vi har och de har hunnit längre på så många andra vis än vi har.







Vi sitter gärna och grinar illa åt att Kina fortfarande har problem med sin syn på mänskliga rättigheter. Och det har förstås även länder som Iran också. Det finns mycket kvar att göra i många andra länder dem och jag förnekar det inte för en sekund.

Men look who's talking! Vi har fantastiska problem med trovärdigheten gentemot resten av världen då vi själva inte är mycket bättre på att hantera kvinnovåld, exempelvis. Vi har en transfobi som vida överskrider stora delar av resten av världens. Vi har FRA. Vi har INDECT som syftar åt att göra just det där som FRA's förespråkare sa var både omöjligt och icke önskvärt. Nämligen att på en federal och internationell nivå ägna sig åt övervakning av specifika individer, deras umgängeskrets, sysselsättning, läggning, familjeförhållanden, intressen, fackliga tillhörighet, politiska och filosofiska hemvist, etc. Och det kallar vi för en demokrati, samtidigt som vi slår oss för brösten och tycker att vi är så himla fantastiskt mycket bättre på det där med att bygga jämställda, demokratiska, integritetssäkrade folkhemssamhällen (vilket vi de facto inte är - och när resten av världen går framåt, så springer vi för allt vad våra hjärtan håller: BAKÅT!). Herregud, vad vi är ute och cyklar!


Upp med handen, den som tror att de stängda gränserna, övervakningssamhället, vår syn på hedersproblematik, islamofobin, vår oförmåga att få ekonomin i det västerländska samhället att gå ihop och allt det där andra INTE hänger ihop. 9/11 my ass! Det är bara en pytteliten del i något så otroligt mycket större. Och det blir inte mindre otäckt för att vi litet klädsamt blundar inför det.

Om vi inte vaknar snart, börjar lära oss att prata på jämlik och respektfull grund med resten av världen, lär oss sopa framför vår egen dörr, tar tag i vår egen hedersproblematik och börjar se att vi inte längre är skapelsens krona, så kommer vi snart att se hur västvärlden går in i en ny medeltid.

Det har redan börjat. Religiösa korståg med inslag av att vilja erövra andra kulturers och länders rikedomar. Övervaknings- och tjallerisystem kombinerade med stängda gränser. Rädsla för allt som är nytt. En oförmåga att hänga med i den arktitektoniska, kulturella, teknologiska, demokratiska och ekonomiska utvecklingen. Skygglappar mot resten av världen som gör att vi inte ser att vi inte bara riskerar att bli ifrånsprungna i en avlägsen framtid, utan att vi faktiskt redan är frånsprungna.

Sverigedemokrater, fremskrittare och andra islamofober behöver inte oroa sig så vidare mycket längre till för att vi ska bli översprungna av horder av folkvandrande muslimer. En våg av migranter kommer vi säkerligen se under de närmsta decennierna. Men i takt med att västvärlden fortsätter att gräva sin egen katolsk-gotiskt medeltida grav, svenskarna fortsätter att drömma om det gamla förlorade folkhemmet, forna storhetstider och då samtidigt resten av "den där andra världen" fortsätter att utvecklas mot demokrati, ekonomiskt välstånd och kulturell och teknisk upphöjelse kommer vi att få se hur västerlänningarna i högre och högre grad migrerar åt andra hållet istället.

Själv har jag länge planerat, och fortsätter att planera, för en mycket långvarig vistelse i mitt andra hemland - det vackra Thailand.

Intressant?