2008-10-13

Transgender Day of Remembrance, samt Transdag på Huset

Efter att Europride 2008 lagt ett starkt fokus på transfrågor, inte minst på Pride House, och det varit en markant ökning av utrymmet för transfrågor i medierna de sista få åren börjar det bli dags att ta det en aning längre.

Förstås uppmärksammas Transgender Day of Remembrance även i år. Hur planerna ser ut konkret vet jag inte än, men att jag kommer att engagera mig på ett eller annat vis är uppenbart. Det gör jag för att uppmärksamma transpersoners situation i Sverige och i Världen idag. Jag gör det för att hedra minnet av de som fallit offer för transfobi och för de (ofta unga) människor som inte orkat med att hantera de problem och de fördomar de mött på grund av den situation de fötts in i.

Jag själv har inte haft en enkel tillvaro heller under åren. Det tog 13 år för mig att alls få en remiss till vårdteamet för transsexuella i Stockholm. Jag har fått tipset av psykologer att hoppa från Västerbron i Stockholm med hänsyn till mänsklighetens bästa (inkluderat ett erbjudande om hjälp). Jag och många med mig har utsatts för exempelvis diverse problem i skolor, på arbetsmarknaden och i den nuvarande och tidigare vänkretsen och familjen. Jag har levt under hot, sprungit gatlopp för nazister och upplevt en hel del som de flesta av er inte ens kan drömma om.

På tisdag är en stor del av min personliga kamp över. Då ska jag förhoppningsvis få det officiella beslutet från Socialstyrelsens Rättsliga Råd om att jag äntligen accepteras av staten som den kvinna jag alltid upplevt mig som. Det har varit tungt, smärtsamt, sällsamt och underbart på en och samma gång att gå igenom vad jag gått igenom. Men att jag skulle behöva vänta så länge på hjälp från det svenska vårdsystemet som jag gjorde är fullkomligt orimligt.

Än idag skadas många för livet av samhällets fördomar. Än idag saknas verkliga förebilder för unga transpersoner. Än idag avslutar mer än hälften av alla transsexuella unga sitt liv för sin egen hand utan att ha uppnått sin 30-årsdag.

Det är inte ovanligt idag att arbetsgivare hotar anställda transpersoner, eller att människor med någon form av transidentitet har svårt att få någon form av arbete. Än idag diskrimineras den här gruppen av olika skäl och på många olika vis inom vården.

Samtidigt händer mycket nu. Vi har sett att människor med den här typen av identitetshistorik kan arbeta på mycket hög nivå inom näringslivet, kan åstadkomma fantastiska saker på det politiska planet, kan agera som mycket kompetenta kirurger, konstnärer, musiker osv. Det händer något. Men det går för långsamt. Vi har långt kvar innan transidentiteter blir lika accepterade som exempelvis sexuell läggning gentemot det egna könet.

Detta hoppas jag på inför framtiden:


  • En snabbare och smidigare (lättare) väg till kompetent vård i Sverige och utomlands - vi har en lagstiftning som garanterar utredning och vård av transpersoner inom landet och garanterar remiss till vårdteam för behandling av transsexuella, men de flesta får arbeta i många år för att ta sig förbi den allmäna vården och öppenvården innan de kommer fram till behörig och utbildad vård
  • Ett stopp för diskriminering inom vården, skolan och näringslivet (inkluderande en skärpning av lagstiftningen gällande samtliga diskrimineringsbrott mot samtliga transkategorier)
  • En anpassning av svensk lag och vårdgång till de regler som gäller i övriga världen för vård av transsexuella och intersexuella (enligt Harry Benjamin Standards of Care och de rekommendationer som WPATH har fastslagit)
  • En förbättrad vårdgång som är bättre anpassad till individuella förutsättningar och önskemål från patientens sida
  • En könsneutral namnlagstiftning
  • En könsneutral äktenskapslagstiftning
  • Ett stopp för tvångssterilisering och kastrering av transsexuella och intersexuella inom landet (jodå, vi har fortfarande en lagstiftning som kräver tvångssterilisering av just den här gruppen i Sverige år 2008)
  • Ytterligare ekonomiska satsningar på att förbättra kirurgi och annan vård för transpersoner (inte minst för att åstadkomma vettiga kirurgiska resultat för transsexuella killar, vilka idag har oerhörda problem att kunna fungera intimt, sexuellt och i vardagen på grund av att teknologin för att skapa nya manliga genitalier inte hunnit långt nog)
  • Ett upphörande av alla normativa fördomar som säger att man inte har rätt att vara en framgångsrik, offentlig eller lycklig människa som lever sitt eget liv utan att gå med på att skambeläggas eller gömmas undan på ett eller annat vis

Jag vill förstås även att Stockholms Läns Landsting ändrar sin inställning till exempelvis epilering av hår för transkvinnor i samband med könskorrigering.

Att man idag tvingar kvinnor att, trots att de lever som kvinnor sedan länge, acceptera att gå med helskägg under 3-4 års tid, riskera nervskador, ärrbildningar och dylikt på grund av att man använder föråldrad epileringsteknik är inte ok.

Kvinnorna ska alltså använda sig av en oerhört smärtsam teknik som innebär att de dessutom tvingas gå med helskägg i många år, trots att de i övrigt lever i sin verkliga könspresentation sedan länge. Detta trots att tekniken är dyr - oftast i storleksordningen flera hundratusen kronor. Den kräver också flera behandlingar i veckan, vilket omöjliggör ett normalt arbetsliv och i vissa fall även studier. Vi pratar hundratals och åter hundratals behandlingar.

Alternativet, IPL, kostar inte ens en tiondel (cirka 10-20.000kr) av den ovan nämnda summan (100.000-300.000kr), kräver 10-12 behandlingar a 15 minuter under oftast mindre än ett års tid. Kvinnan kan under tiden leva som vilken annan kvinna som helst - det vill säga "slätrakad" och utan större risk för några som helst skador. Behandlingen är ung och anses av SLL vara oprövad, men samtliga studier och resultat hittills idag visar på gott och väl lika goda resultat ur epileringssynpunkt som för den äldre elektrolystekniken.

Samtliga övriga landsting använder idag IPL på ett eller annat vis, visserligen i skiftande omfattning, för att behandla transsexuella kvinnor. Inom Stockholms Läns Landsting säger man kort och gott nej - för så har man aldrig gjort förr...

En bra förklaring? Finns det någon rimlig logik i den förklaringen, så får någon gärna skriva hem och berätta om det.

Själv blev jag erbjuden att få diverse antidepressiva och lugnande medel utskrivna för att kunna hantera 3-4 år av konstant smärta, svullnader, diskriminering, hotfulla situationer på stan, en förstörd karriär, en förstörd politisk karriär osv. På grund av att man ville kasta pengar i sjön och använda en uråldrig teknik enbart av hävd.

Så det finns mycket att göra för transsexuella och för andra transidentifierade personer inom landet idag. Vi ligger efter resten av världen idag. Det är dags att ta ett steg framåt.

Missförstå mig rätt nu. Det finns stora delar av den svenska vården som fungerar riktigt, riktigt bra, men ingen kedja är bättre än dess svagaste länk och det finns saker som verkligen måste fungera om vi någonsin ska kunna slå oss för bröstet och hävda att vi alls har en vård av transsexuella i det här landet som är värd namnet och som inte diskriminerar, skadar och skapar grogrund för allvarlig depression, utslagning, självmordsförsök och liknande. Vi har varit en underprioriterad grupp alltför länge. Att jag är en av väldigt få transpersoner som någonsin varit stark nog att slå mig in i politiken och göra det på ett vis som fortfarande härrör till kompetens snarare än till någon form av freakshowföreställning i omvärldens ögon är verkligen ingen slump. Än idag lever sådana fördomar kvar och som transperson måste jag alltid bevisa mig själv minst tjugo gånger mer än någon annan.

Helt enkelt: Det sista tabut måste falla och vi behöver och kräver vår rätt till vård, utbildning, arbete, respekt, integritet och värdighet på samma villkor som alla andra.

Själv har jag drivit de här frågorna ett tag nu. Jag kommer fortsätta göra det, vid sidan av mitt engagemang i Svart Måndag, och på andra håll. Jag börjar med att uppmärksamma Transgender Day of Remembrance.

Och jag kommer självklart även att delta, förmodligen bland annat som föreläsare, under transdagen på RFSL i Stockholm den 22 november. Dagens aktiviteter pågår mellan klockan 11.00-18.00.

Välkommen!


Pingat på intressant.se.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Manuell trollkontroll är aktiverad. ;)

StatCounter - Free Web Tracker and Counter
Statistik