Ibland funderar jag kring det här med hur samhället ser ut och varför vi har så svårt att visa en grundläggande respekt och omtanke om varann. Då menar jag förstås inte respekt ur den där högstadiegängsvinklingen, utan respekt såsom respekt borde vara. Respekt för integritet, rättvisa, egna val och egna värderingar. Respekt för individen och respekt för livet.
Jag kan bli så oerhört ledsen när jag kikar på tidningarnas näteditioner. Hatbrott här, hedersmord där, lönegap mellan könen därborta. Och så alla våldtäkter och allt våld inom relationer, alla märkliga uttalanden och allt det där andra som hela tiden sker och liksom demoraliserar min syn på omvärlden.
Jag är en frihetstörstande människa. Jag anser att alla människor ska få göra vad de vill, hur de vill och var de vill. Så länge de inte skadar en annan människa eller medvetet ställer till problem för andra.
Ibland får jag en känsla av att vi verkligen är på väg in i en intellektuell medeltid där vi slutat att verkligen drömma och där vi givit upp tanken på ett välfungerande demokratiskt samhälle som bygger på allas rätt att få vara sig själva. Att vi är på väg in i ett samhälle där ingen och ingenting betyder någonting för oss längre, om det inte innebär en kortsiktig vinstsituation för oss själva. Hemskt ledsen om någon kom i vägen för mig, men det är ju faktiskt inte mitt problem...
Idag är det ett helsike att vara en ensamstående mamma, fattig student, utblottad pensionär, eller att befinna sig i det där märkliga gettot där utländska ingenjörer och läkare enbart duger till städare - om ens det. Idag är det nästan omöjligt att få vara vad man vill och att göra som man vill. Det finns så många moraliska regler som styr vad vi får göra och inte göra. Hur vi ska vara och inte vara.
Jag kan bli störd över att exempelvis Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar går ut på Newsmill och hävdar att det kan finnas ömhet och kärlek i ett slag över käften. Jag har aldrig någonsin känt särskilt mycket kärlek i ett slag över käften. Det kan jag lova!
Om man sätter det i perspektiv tillsammans med det fall där en man blev friad för en våldtäkt på en kvinna som krupit ner i sängen bredvid honom (hennes expojkvän) för att sova, endast iförd bh och trosor, blir det än märkligare. Visst, jag skulle nog vara försiktig i allmänhet över att krypa ner i sängen med en annan människa enbart iförd underkläder om jag nu inte hoppades på något mer. Men det beror på en medfödd självbevarelsedrift jag har och som handlar om att jag lärt mig att ta för givet att jag är en mans egendom om han anser det.
Det beror på att jag lärt mig frukta och oroa mig för att jag vet att min integritet och min rätt till min egen kropp inte är min, eller i bästa fall ändå bara är en tolkningsfråga för min omgivning. Jag uppbär rätten till mig själv endast då den rätten inte hamnar i konflikt med någon annans rätt till den.
Problemet har blivit uppenbart verkligt sista halvåret eller året, då jag har en granne som bestämt sig för att han älskar mig och har försökt bryta sig in i min lägenhet nattetid för att övertyga mig om att jag älskar honom också. Jag har upplevt problemet som väldigt verkligt då samma människa smugit upp bakom ryggen på mig för att tafsa och försöka ta sig innanför mina kläder på vägen från bussen till lägenhetsdörren. Min rätt till mig själv är underordnad grannens rätt att visa sin uppenbara fascination för mig. Att det knappt ens är möjligt att anmäla en sådan sak och bli tagen på allvar överhuvudtaget känns så vansinnigt malplacerat på något vis. Hur kommer det sig? Egentligen?
Frågan är väl... ska jag verkligen behöva oroa mig? Ska jag behöva göra bedömningen att min expojkvän eventuellt kan komma att skada mig om jag befinner mig i närheten därför att han äger mig? Ska jag behöva acceptera att en annan person har rätten till mig och min kropp utan att vi någonsin ens har sagt mycket mer än "hej" till varandra? Jag vet just inte...
Jag funderar därför ofta kring tanken på att helt och hållet skriva om grunden för det juridiska systemet ur ett modernare och mer individualistiskt och liberalt betonat perspektiv. Helt enkelt för att kunna komma åt just sådana saker. För att skapa ett öppnare och friare samhälle som bygger på individens rätt och möjligheter.
Tänk dig helt enkelt ett system som inte bygger på att du bara kan begå ett brott utifrån en norm eller en stiftad lag. Tänk dig ett system som snarare bygger på att alla människor har en omedelbar rätt att få vara sig själva och att få vara helt och hållet okränkbara.
Ett brott skulle inte begås mot en statisk och uråldrig lag eller mot en norm som någon eller några andra individer skapat för att kunna stänga in dig i ett fack eller annat. Ett brott skulle vara begånget om du skadade en annan person eller inskränkte hennes frihet och handlingsmöjlighet.
Att ha sex skulle självklart fortfarande vara en frihet (det är trots allt inte vad det här handlar om! Jag älskar sex, men med rätt människa och på gemensamt initiativ och utifrån gemensamma förutsättningar), men ett oönskat tvång skulle vara ett klart lagbrott. Sex skulle vara en frihet, men inte en rättighet på grunden att någon på väldigt obskyra grunder har rätt till en annan människas kropp och kön utan att ens fråga om lov.
Att skydda landet genom underrättelsetjänstarbete skulle vara fullt tillåtet, så länge man inte skadade en människa eller organisation utan anledning. Ingen skulle ha rätt att avlyssna eller åsiktsregistrera mig, eftersom det vore ett brott mot min integritet. Det skulle vara en självklarhet att jag endast fick avlyssnas och registreras om det fanns uppenbara skäl till det och om jag på det viset kunde hindras att skada en tredje part. Det skulle förstås inte vara ok att slå ned någon på gatan, begå ett ekonomiskt brott mot individ eller företag. Eller att göra inbrott i en bil, eftersom det skulle skada personen eller organisationen som ägde bilen.
Egentligen skulle alltså inte definitionen på ett brott bli märkbart förändrad, men med ett annat perspektiv på varför brottet skulle bestraffas skulle det sätta saker i ett annat perspektiv rent påföljdsmässigt. Straffskalan skulle anpassas efter hur stor skada en individ eller organisation åsamkats av den brottsliga handlingen. I motsats till som idag av exempelvis enbart ekonomiska aspekter och liknande.
Det skulle, enligt ett mer individanpassat system, innebära ett lagbrott att betala en kvinna mindre i lön än en man för samma utförda arbete, därför att det skulle åsamka kvinnan en ekonomisk skada. Det skulle vara än tydligare att diskriminering på grund av ursprung, religion, sexuell läggning, könsidentitet eller liknande på en arbetsplats, i skolor, inom vården eller liknande var ett brott mot individens rätt att få vara sig själv och att få vara en värdefull del av samhället.
Det skulle vara mycket mer uppenbart att avlyssning kränker individen, att hot, våld, fortkörningar och liknande skulle skada individen. Men samtidigt skulle den individuella friheten öka, därför att handlingar som idag anses omoraliska eller olagliga skulle kunna klassificeras som lagliga, då ingen människa egentligen kommer till skada av dem.
Ta det lugnt nu. Detta är nu inget färdigt tankesystem, ingen klar och färdig lösning på alla världens problem, men en fundering jag burit med mig ett tag. Ett system jag tror skulle kunna skapa en större frihet, ett bättre samhälle och en tryggare värld med större utrymme för individuella yttringar och aktiviteter.
Där finns idag mycket som inte är proportionerligt i dagens samhälle utifrån ett juridiskt eller frihetsmässigt perspektiv. Det finns mycket vi måste förändra. Det finns stora delar i det moderna samhället som har sitt ursprung i föråldrade synsätt och normer. Varför har en person inte rätt att ta vilket namn han eller hon vill?
Varför tar samhället inte en man som våldtagits på allvar?
Varför ska kvinnor inte kunna gå ut i korta kjolar, eller sova bredvid sitt ex i enbart underkläder utan att riskera stryk eller övergrepp?
Varför kan inte många arbetsgivare idag acceptera könskorrigeringar utan att hota sina anställda?
Varför uppbär kvinnor idag inte samma lön som männen för samma arbete?
Varför ska två män eller två kvinnor som lever ihop och älskar varann behöva oroa sig för våld så snart de går utanför sitt eget hem?
Varför ska inte människor få leva sina egna liv utan att oroa sig för förutfattade meningar, hedersvåld, utfrysning, hot, våld, kommentarer, mobbning eller vad det nu kan vara?
Varför får inte samkönade par gifta sig?
Varför ska jag som medborgare acceptera att staten ska övervaka och åsiktsregistrera mig utan att jag gjort något för att orsaka deras misstanke?
Varför ska någon bry sig om vilka kläder jag har på mig eller vilken frisyr jag valt för dagen?
Varför ska vissa människor straffas för sin vikt, sitt kön, sitt utseende, sitt ursprung, sina värderingar, sin religiösa övertygelse?
Är det inte dags att skapa ett nytt samhälle byggt på social, kulturell och individuell frihet? Är det inte dags att skapa ett nytt samhälle byggt på våra friheter, snarare än våra skyldigheter? Ett samhälle där det är brottsligt att inskränka en annan människas möjligheter genom att aktivt motarbeta dem. Eller att förhindra en människa att utvecklas till sin fulla potential, där utrymme finns att utvecklas till något så mycket större och bättre och helare än dagens samhälle låter oss vara och bli?
