Världens undergång? Nja...

Klockan är snart halv sju på morgonen. Jag är fortfarande här. Är ni här? Flödet verkar röra på sig. Skämt åsido är det nästan läge att ta paus från nätet idag och bara göra allt jag kan för att slippa höra alla undergångsskämten. Noterar att de folk som själva är berörda av att stå nära Maya och den mytomspunna kalendern pratar om en ny tidsålder snarare än en domedag. Ett paradigmskifte där en lång tid av mörker ska leda till något ljusare, varmare och mer medvetet. Något positivt och bra för alla. Nu är jag dålig på det här med att verkligen lita, men tänker att oavsett vad kan man alltid göra vad man kan för att få det sistnämnda scenariot att bli en självuppfyllande profetia. Jag tänder själv otroligt mycket mer på hopp, öppenhet, värme och glädje. Resten får gärna stanna i science fiction-filmerna. Även denna gång.