Början till slutet för det öppna nätet (och det öppna samhället?)

Wikileaks. Cablegate. Democracy Now.

http://savewikileaks.net/another-wikileaks-address/ | http://46.59.1.2/mass-mirror.html | http://wikileaks.ch/

Uppmaning från Människorättsnätverket Svart Måndag:

Stöd Wikileaks. Värna yttrande- och pressfriheten. Demokratin kan inte tystas!

Låna din status och signaturer på Facebook, vKontakte och andra communities åt en lista liknande den ovan på fungerande speglar till Wikileaks och Cablegate. 

Uppdatera även din status på twitter och liknande mikrobloggar med dessa siter.

Skapa en fast punkt bloggar och hemsidor som du har tillgång till och gör detsamma där. 

Låt Wikileaks speglas över världen. Syftet är att visa att yttrandefrihet aldrig kan kväsas, att demokrati inte kan tystas. En global aktion just exakt nu skulle kunna bli enormt viral och skapa en sjuhelvetes uppståndelse. Och om inte annat påminner det makthavare i inte minst Amerika, EU och Australien att de fortfarande har ögonen på sig. Många ögon.

På DN går det idag att läsa en artikel som periodvis nästan känns snarare som en fullfjädrad dödsruna över det öppna internet. Det är förstås i samband med Wikileaks avslöjanden och de fantastiskt hysteriska reaktionerna runtom i världen rörande dessa som Dagens Nyheter skriver om oron att världens ledare ska påskynda arbetet för att låsa internet och införa vad som i praktiken blir ett censurerat och blockerat nät utan den rörlighet och öppenhet som finns där idag.

Och förmodligen är det precis vad som kommer att ske nu. Med länder som USA, Australien och Frankrike i spetsen kommer förespråkarna för censur, massövervakning och ett enda stort gemensamt kontrollsamhälle förmodligen med lätthet att få överhanden. Sannolikt ivrigt påhejade av mindre nogräknade, men dock mindre aktiva länder som Sverige. Vi har redan sett hur Sveriges regeringar gått bakom ryggen på det svenska folket och hävdat såväl neutralitet som alliansfrihet utan att någotdera ordet i slutändan visat sig betyda ett dugg. Det är skrämmande.

I Sverige är Wikileaks grundare Julian Assange misstänkt och efterlyst för våldtäkt. Eller... inte ens våldtäkt utan för att mycket eventuellt ha stuckit hål på en kondom innan samlag? I vilket syfte vet vi ännu inte. Assange lär vara den första person i svensk historia som efterlysts via Interpol för sexuella övergrepp. Definitivt på så vaga grunder. Det är ingen hemlighet att liknande historier för att svartmåla individer som vet för mycket eller upplevs som för hotfulla har använts förr. Man börjar med att besudla ett rykte. Fungerar inte det utfärdas värre bannor. Fungerar inte det, så kan man hota anhöriga. Duger inte det, så avrättas opponenten. Det är det traditionellt förekommande spelet inom världspolitiken och det globala spioneriet. Ofta bekräftat av kontakter inom FRA, SÄPO och andra organisationer, eller av de som arbetat för dem i det förflutna. Att denna fars får fortsätta torde vara på gränsen till en gudomlig tragedi på så många vis. 

Och skillnaderna mellan den ena handen och den andra handen fortsätter att göra sig påminda. Vi har sett hur svensk media har behandlat sanningssägare förr. Dawit Isaak är på väg att bli en svensk nationalhjälte, men han är ju så uppenbart ickesvensk enligt somliga (jag blir så trött!) så jag antar att det inte är förvånande att regeringen inte gör mer för att få loss honom från den eritreanska regering som fängslat honom. Likafullt har han ett väldigt starkt stöd i Sverige, om vilket vetskapen jag önskar på ett eller annat vis nådde honom så att det blev lättare att kämpa och stå ut. Dock tvekar jag rörande den svenska regeringens ryggrad och därmed förmåga att få honom frisläppt. Ryggrad är ingenting vi gjort oss berömda för i Sverige. Åtminstone inte sedan andra världskriget och Wallenberg. Vårt övriga agerande i samband med andra världskriget lämnar så himla mycket övrigt att önska att det kunde räcka till ett hav av nya böcker. Wallenbergs initiativ var förstås mer av ett privat initiativ och inget som verkligen på fullt allvar stöddes av regeringen. Inte på allvar. Skamligt är det att regering efter regering därefter byggt vidare på den goodwill detta skapade utan att någonsin verkligen göra skäl för det i sitt eget agerande.

Anna Politkovskaja var en annan sanningssägare och aktivist som publicerade hemligheter, grävde i smutsen och som tillslut också mördades. Föga förvånande. Ryssarna har inte alltid heller varit så finkänsliga rörande sanningssägare och politiska motståndare. Smutskastning, hot, påståenden om galenskap eller mental sjukdom och därefter döden. Plus minus något enstaka steg på vägen, men oavsett formen på skalan med samma obönhörliga resultat. Anna hyllades dock som en hjältinna i Sverige. Det var ju den ryska byken som tvättades den gången. Ingen allierad byk. Någonstans har det väl länge varit så att vi tagit ställning även litet till mans för NATO mot Ryssland i Sverige. Alla utom Ohly och någon enstaka övervintrad vänstersosse i en arbetarkommun nånstans norröver då, förstås. Så Anna Politkovskaja hyllades för sitt mod och för sitt hårda arbete. Mordet fördömdes och omständigheterna kring hennes död blev en följetång i svensk media en tid därefter.

Ja, nåja, Sverige är i alla fall inte värst ute. Vi har ju faktiskt gått emot amerikanerna någon gång då och då enligt dokumenten som Wikileaks publicerat. Jag bara önskar mig mer. Därför att... vi behöver verkligen mer. Och det är ju trots allt mest historia, det där. Hur har dagens regering agerat? Skulle de göra detsamma? Med människor som Nina, Janne, Johan, Fredrik, Calle och Bea i toppen för Alliansen så vågar jag mig nog på att tvivla.

-

Nu är det snart år 2011 och världen ser litet, litet annorlunda ut men är sig ändå märkligt lik. Idag är det Wikileaks som är på tapeten. Och idag är det inte rysk eller eritreansk byk som ska tvättas. Idag är det amerikanska hemligheter som ligger i vågskålen, tillsammans med litet smått och gott från inte minst övriga västvärlden. Och genast höjs ropen på att Wikileaks grundare inte bara ska fängslas utan även allra helst mördas. Avrättas. Därmed är förstås Julian Assange med ens likställd med Usama bin Ladin och Wikileaks med Al Qaida. När den amerikanska eller västerländska byken ska tvättas, då skyr man inga medel för få det stoppat och ogjort.

Genom att jämställa Assange och Wikileaks med världens mest ökända och fruktade terrornätverk har vi retoriskt redan nått den punkt där det bara är en tidsfråga innan den infrastruktur som använts rimligen ska slås sönder precis lika effektivt som man slog sönder infrastruktur i länder som Afghanistan och Irak på jakt efter internationella terrorister så sent som för ett par år sedan. Under tiden dessa krig pågår och pågår utan några som helst tecken på lösning och slutpunkt ska nu de krigiska generalernas blickar fokuseras på nästa måltavla.

Nu pratar vi förstås om Internet. Och om alla människors rätt till yttrandefrihet, pressfrihet, meddelarfrihet, fri rörlighet och möjligheten att leva i en demokrati. 

-

Internet har inte bara varit ett fantastiskt sätt att kunna publicera nyheter online med möjlighet att nå ut till sina läsare i realtid. Det har inte enbart varit en möjlighet att betala räkningar utan att behöva gå till posten eller banken. Det har inte enbart varit en möjlighet att finna information om vad du bör köpa din käresta i julklapp eller för att få reda på vilket tv-program som sänds just nu. Det är inte enbart ett sätt att dela musikfiler med varann. 

Internet är så otroligt mycket större. Efter att det kalla kriget tog slut, eller snarare försvann från mediernas förstasidor och började kallas för något annat för en tid, så har internet varit en otroligt stark kraft för att hålla världen stabil och för att driva utvecklingen framåt. Forskningen har varit beroende av internet. Världshandeln har blomstratoch expanderat enormt. Många hundratals miljoner har fått tillgång till utbildning, lärande och en ny framtid genom internet. Det gamla klassamhället har börjat lösas upp genom att människor som vuxit upp i fattiga byar långt ut på exempelvis den indiska eller pakistanska landsbygden har kunnat få tillgång till internet och därigenom fått kunnande nog att bygga sig en framtid där de ses som experter och innovatörer och betalas därefter. I Kenya köper man numera upp konkursade europeiska datortillverkare och bygger vidare på deras idéer med betydligt större framfång. Det spelar inte längre någon roll vilken familj man är född i, vilket land eller för den delen vilken stad eller landsortsprovins. Det som haft inflytande över människors möjligheter att få ett nytt liv i den moderna världen har varit tillgången till nätet och till den enorma källa av information som finns där. Men även kontaktnäten. Möjligheten att kommunicera med vem du vill när du vill på ett sätt som är helt och hållet utan like i världshistorien.

Internet har även varit en fantastisk möjlighet för demokratikämpar runtom i världen att stå upp mot förtryckande regeringar. Ett exempel nära i tiden är förstås Iran. Eller Vitryssland, den sista kvarvarande europeiska diktaturen. Eller det allt sämre demokratiska läget i Ryssland.

Internet har fungerat som en livräddare och som en möjlighet att bedöma skador och hjälpbehov i samband med naturkatastrofer som tsunamin som drabbade stora delar av Asien och i viss mån Afrika och Oceanien. Men framför allt  i samband med jordbävningar och tropiska stormar som på Haiti.

Det är när detta riskerar slås sönder av makthungriga och paranoida regeringar i hela världen som jag börjar frukta. Jag är rädd att hela vår existens kommer att drabbas av detta. Att vi riskerar hela vår demokratiska grund i stora delar av världen. Att vi riskerar möjligheten för demokratikämpar runtom i världen att kommunicera och nätverka med varann. Att vi riskerar den så länge hyllade rätten till yttrandefrihet och pressfrihet som så länge betraktats som en grundpelare för inte enbart det demokratiska samtalet utan för demokratins själva existens.

När nu total kontroll ska tas över internet och all annan form av information och kommunikation av regeringar som fruktar sanning och som fruktar medborgarnas åsikter och värderingar, då finns risken att det fria samhället tillslut förpassas till historien som ytterligare en av alla dessa parenteser vi sedan länge lämnat bakom oss.

Framför mig ser jag ett samhälle som styrs av informationsministerier och åsiktsmyndigheter. Framför mig ser jag ett stängt och censurerat internet där ingen längre kan vara anonym, där vidarebefordrandet av icke godkända åsikter föranleder besök av uniformerade statstjänstemän vilka för dig till förhör och eventuell fängsling. Obekväma åsikter kommer återigen förhindra dina möjligheter att få arbete och försörjning, kommer återigen hindra dig från att få vård.

Det är inte så långt borta som man kan tro. Sexuella och etniska minoriteter har redan nått halvvägs dit i ett demokratiskt land som Sverige. Tvångssteriliseringar, summariska utvisningar, diskriminering, fängslingar och förföljelser är vardag för grupper som romer och även transsexuella. Än idag kan du tvångssteriliseras på grund av "genetisk indikation" i Sverige. På grund av psykisk sjukdom, allvarlig psykisk abnormitet, svårartad kroppslig sjukdom eller "svårt lyte av annat slag". Men för all del även på grund av andra kroppsfel eller sjukdomar. (Pdf). Och som varandes del av en sexuell minoritet får jag fortfarande inte själv välja mina läkare. Där finns ingen lag som säger att jag inte får diskrimineras i samhället idag. Att det är fel att inte anställa mig, att det är fel att säga upp mig från ett arbete idag. 

Och nyligen röstade FN's generalförsamling för att det ska vara lagligt för en nation att avrätta homosexuella, till och med utan rättslig prövning! Världen är verkligen fantastisk detta nådens år 2010.

Med tanke på att denna särbehandling redan existerar i samhället idag, och med tanke på att det i mina papper hos Arbetsförmedlingen, vårdgivare och andra har stått både det ena och det andra som vilken normal människa som helst hade ansett vara oändligt kränkande, så ser jag inte att det skulle vara omöjligt att samma sak skulle kunna hända även andra. Andra som i tillhörande andra grupper. Oppositionella grupper, exempelvis. Tänk IB-affären. Informationsbyrån. Och vad som hände exempelvis Jan Guillou, Peter Bratt, Håkan Isacsson och Owe Holmquist samt ytterligare en person kort efter avslöjandet. IB finns ju kvar. Kontoret för särskild inhämtning, KSI. Och IB var ju inte så himla länge sedan. Trots allt. 

Svaret den gången blev att döpa om IB till SSI och sedermera KSI. Och så skrevs historien om och Guillou blev en hjälte med rätt att skriva spionromaner på löpande band. Ett hyfsat bra sätt att hantera krisen ändå, förmodar jag.

Vi har ju en vana i Sverige, annars, att aldrig sluta med något. Oavsett hur snaskigt och otäckt det är. Vi bara döper om det, lägger locket på och fortsätter. Som med det rasbiologiska institutetet, IB och så mycket annat. Vi gör likadant med andra myndigheter. Hur många gånger har inte Migrationsverket bytt namn vid det här laget? Eller de arbetsmarknadspolitiska myndigheterna. Med flera. Det tycks finnas en besatthet i att döpa om saker så snart de blir obekväma i Sverige. Men vi har egentligen aldrig lämnat 30-talet bakom oss. Och så ser det ut även i andra delar av världen. Som i USA. Och inte minst är det sant för den amerikanska politiken och för de politiska lösningarna.

Så vad har vi nu att se fram emot?

Jag är orolig. Jag är orolig för det fria samhället. Orolig för vår framtid som fria medborgare i en fri värld. Jag är orolig för den alltmer fascistoida utvecklingen av samhället idag, de högre murarna, den allt högre nivån av efterforskningar rörande privata individer, deras förehavanden och kontakter, den högre graden av åsiktsregistrering men även åsiktskontroll. Att vi inte längre ska ha möjligheten att nära våra egna åsikter och värderingar. Att vi inte ska ha möjligheten att saluföra våra egna idéer utan risk för statliga repressalier.

Nu ska även svenska kommuner beläggas med munkavle:

"Bara den som är utsedd att prata med media ska göra det. Helst ingen

annan. Det är ett av budskapen i ett internt brev som Sollefteå kommun

skickat till samtliga anställda och förtroendevalda.

– Man vill belägga oss med munkavle, tycker Akademikerförbundet."

Jag är orolig för var utvecklingen i världen kommer att ta vägen om internet till stora delar stängs igen. Vad händer med forskningen då? Med lärandet. Med vår historia. Vad händer den dagen då utvecklingen stannar upp, då forskning ses som något suspekt och då nya idéer bestraffas snarare än uppmuntras? Vad händer i ett samhälle där ingen vågar yttra sin mening och där alla känner sig övervakade i realtid av samma stat som var tänkt att skydda, nära och lyfta dem? Där var människa är rädd för att berätta om sina inre tankar och om sina funderingar, om sitt mående och om sitt mest privata? För någon. För någon alls. Vad händer i ett samhälle som bygger på självcensur, kontroll, makt och informationsdoktriner?

För mig, personligen, känns detta inte längre som något alldeles för långt bort. Det är inte en lek längre. Detta är vad som mycket väl kan bli resultatet av de enorma reaktioner Wikileaks har medfört hos många av våra så kallade fria och demokratiska regeringar i väst idag. Detta är den utveckling som i allt högre grad förespråkas i maktens korridorer. Nu ska sanningssägarna skjutas, nu ska demokrati och pressfrihet stängas ner, nu ska medborgare röntgas helst i varje gathörn i nakenscanners. Nu ska varje ord sparas undan. Varje meter du tar ska övervakas. Varje kontakt du tar ska registreras. Och Internet som en källa till kunskap och utveckling, samt som en källa till demokratisering ska blockeras i mångt och mycket.

-

Det är en kall värld vi har framför oss. Jag finner inga bättre ord än "dystopi". Heinlein, Orwell, Bradbury. De är inte långt borta nu. Det skrämmer mig.

Det känns som morgonen innan kriget kom. Samma slags förväntan och stress inför något verkligt otäckt. Det känns som om vi är nära nu. Skotten i Sarajevo är avlossade. Nu väntar kriget. Vi talar om ett cyberkrig idag. Vi hade förväntat oss ett tredje världskrig liknande det andra världskriget. Eller möjligen en nukleär ödeläggelse som skulle förinta jorden och hela den mänskliga befolkningen. Möjligen med undantag för någon enstaka överlevare som fick genomgå den postnukleära vinter som förväntats följa. Vi har tänkt oss globala krig i jakt på de sista råvarorna, de sista resurserna av vatten, mineraler, skog, malm, olja och gas. 

Istället finns risken att allt detta ovan slutar i ett digitalt krig där aggressorn är våra regeringar och där offren, de angripna, är de egna medborgarna. Och, förstås, såsom i alla krig, sanningen. Nu ska kriget föras delvis digitalt. Ett cyberkrig. Och makten över dina tankar är vad som står på spel. Makten över informationen. Makten till yttrandet, makten att styra över det egna livet. Makten över utveckling, forskning, framtid. I en värld där samhällets toppar och politiker fruktar sina egna medborgare finns enbart förlorare. I en värld där makten inte längre tåler sig med att bli granskad och ifrågasatt och där yttrandefrihet syns makthavaren som en synd, som en risk, som något som ska knoppas av och stoppas. Där finns inga vinnare. Där finns inget hopp. Där finns ingen framtid. 

Cyberkriget riskerar snart att vara över oss. Du är part i målet, varken du vill eller inte. Inga krig lämnar någonsin någon oberörd. Det gör inte heller detta.

Låt oss hoppas att detta går att förhindra. Låt oss hoppas att detta inte sker. Låt oss hoppas att världens ledare tar sitt förnuft tillfånga.

Vi har sett utvecklingen under en längre tid. Övervakningslagar, censurlagar, lagar om högre murar, lagar om tvångsomhändertaganden och drogtester på barn i proaktivt syfte, oviljan att sluta tvångssterilisera och införa mänskliga fri- och rättigheter för alla. Hänger det ihop? Om det gör det, så är vi illa ute. Och då vet jag inte om hopp är just tillräckligt. Även om hoppet om en annan värld och en annan utveckling aldrig får lämna oss. Aldrig någonsin får upphöra.

Intressant.

JOdsvall, Ornstein, Wikipedia om Gated Communities, Liberaldemokraterna, Global Investigative Journalism, Jerlerup, Gajditza, Filppu, Frilansande memetiker, HAX, Mary, Adam, Gun, Johanna Nylander, Guardian, Washington Post, Falkvinge, ZDNet, Nikke Index, Kulturbloggen, Opassande, Gester... med ord,

Jinge, Min luktar oxo fisk!,  Alliansuppropet, Roger Jönsson, AB, En ond plats, Sugbloggen, Walentines värld, Jag reserverar mig..., Törnebohms hotspot, Ipse Cogita, SvD, Olas tankar, Blogge, Zac, Alltid rött alltid rätt, Svensson, Tioockenddroppe's blog, Röda Berget, DN, DN, AB, AB, DN, Ex, 

Ps./ Glömde jag säga att jag även kommer avsluta mina abonnemang hos Ebay, Paypal och Amazon? Nu var det sagt. / Ds.