Sitter här och funderar över varför det alltid blir "snökaos" under de första vita dagarna i landet. Varför kollektivtrafiken kollapsar och alla trafikolyckor slår rekord så snart vintern kommer. Det är ju inte direkt okänt att vi lever i ett kallt klimat och att vintern trots allt dyker upp år efter år. Än så länge i alla fall. Snart får vi väl leva utan vinter i Sverige, men än så länge finns den där och det är rätt otroligt att det ska vara så svårt att lära sig. Att det ska komma som en sådan chock och att det ska behöva ta sådan tid att sparka igång alla resurserna på ett bra vis. Om och om igen samma visa.
Och likadant är det med den där lövhalkan som stoppar spårtrafiken varje år. Finns det ingenting vi kan göra? Det måste gå att göra någonting...
Blir lika ledsen varje år då jag hör om alla de där tragedierna som sker på grund av att vi inte fått hinner med. Förstås är det svårt att sanda och salta varenda gata och varenda väg på bara någon timme, men är det verkligen hela sanningen? Vad mer finns där att göra?
SvD.
Jag kanske har en lite förvrängd minnesbild, men jag har märkt att det aldrig var så mycket till "snökaos" när jag bodde i Östersund. Blixthalka, möjligen ibland, men det var liksom mindre problem än i södra Sverige verkade det som. Anledningarna är, tror jag, två:
SvaraRadera1. I Jämtland vet folk att byta till vinterdäck i god tid, ha låssprej och motorvärmare etc., så att man inte blir lika stressad när man ska iväg. När det gäller tågtrafiken blir det ännu tydligare: Tågen står inte stilla i Norrland, utan i Stockholm. Det handlar om utrustning och planering.
2. I Jämtland är man så illa tvungen att anpassa livet efter väglaget. Det är tex. självklart att den bussresa som tar 13 minuter på sommaren tar 15 minuter på vintern, och busstidtabellen är anpassad efter det.
Vad jag märkt ställer folk i södra Sverige kravet att det ska gå lika fort oavsett väder. Dessutom verkar många tro att det är en katastrof om man kommer tio minuter för sent till jobbet för att det är glashalt på vägarna, så man chansar hellre.
Nu kanske jag romantiserar, men det var liksom självklart att det var så det var att bo där på vintern: Det var lite bökigt, men tog man det lugnt så fixade det sig. Folk i södra Sverige beter sig ibland som om de aldrig har sett snö förut, som om varje vinter är deras första. Det är sånt jag har lite svårt att förstå, men jag tror att det är en del av förklaringen.