Det var väl självaste...
Tänk att det blev så mycket uppståndelse kring allt det här med DN-artikeln ändå. Jag kan egentligen inte begripa det. Vad jag dock ser och roar mig extra mycket över är de människor som genast kryper till korset och indignerat flyger i taket över DN's fantastiska skop. De som verkligen har sådär fantastiskt underfundiga argument för sina nyfunna åsikter att de tappar bort sig själva i sin iver att visa att de minsann inte gått på något alls och att de dyrt tror på allting gammelmedia matar dem med.
Ett bra exempel på det är förstås Bengt Kvist, som får sådan tunghäfta att det bästa han kan komma på för att kritisera mig är att attackera min rätt så runda och goa kropp. Äsch då, Bengan... Du är bara avundsjuk som inte får fibbla med den. Och det är okej. Vem vill inte ha en rund, mysig och livsfarlig kvinna i sängen ändå?
Neh, jag säger ingenting, så har jag ingenting sagt. Men finns det inte farligare saker att anklaga mig för än att vara småfet? Jag hade faktiskt förväntat mig någon form av kreativitet där ändå - det är ju inte som om det saknades vassare saker att hugga på mig för. Jag tycker att jag är rätt nöjd med att vara litet smårund annars. Blev jag blåst som gick på den? Jag antar jag får börja svälta mig, så att jag kan få en fetare lönecheck (istället) nästa gång tåget går och byråerna står med sedelbuntarna redo. Jag inser nu att hade jag sett mer ut som ett blont och välgymmat bombnedslag, så hade jag förmodligen varit rik idag.
Annars tycker jag det blivit litet snedvridet ändå, allt det här. Hax kritiserar mig och Mikael Nilsson för att inte rensa ut i bagaget ordentligt. Jag ser det inte riktigt så.
Vad jag sagt till DN, vilket artikelförfattarna är fullständigt medvetna om, är att jag har haft kontakter med personer som arbetar på mediabyråer. Att de flesta av de kontakterna har varit helt och hållet privata och personliga samtal vänner och bekanta emellan. Sådana kontakter anser jag mig inte ha skyldighet att redovisa.
Jag har även samarbetat med människor som arbetar på någon mediabyrå i samband med någon artikel. Men det har jag gjort som privatperson i ännu högre grad än jag gör som en del av Nätverket Svart Måndag.
Anledningen till att jag inte avslöjar namnen på byråerna jag arbetat med, vilket tyvärr inte framkommer i artikeln, är att jag inte har några formella avtal och att inga ersättningar betalats ut åt något håll. Att det varit en helt annan nivå på de kontakter jag haft. Det finns inget att rapportera, så jag väljer att inte göra det.
Jag har däremot arbetat med Westander i samband med Hoppets Demonstration - ett enkelt, kompletterande, pressutskick som jag för övrigt just kom på att jag aldrig sett - och jag har fått lösa förfrågningar och ett eller annat tips och råd på vägen (tämligen lösa tips och råd, förresten) litet här och där under resans gång. Knappast någonting som anmodar varken köpepeng för tjänsten i fråga eller för den delen någon form av kontrakt åt andra hållet. Med andra ord... Nej, jag har inte blivit köpt. Och jag har inte anpassat varken arbete eller åsikter för att kunna tillgodogöra mig den lilla hjälp jag fått.
Och det är det hela den här frågan kretsar kring.
Jag skiter högaktningsfullt i insinuationen att det finns pengar litet här och var. De medel som rullade på motståndarsidan var småpotatis i förhållande till vad regeringen och övriga förespråkare kunde uppbåda. Och jag har inte fått ett öre. Inte heller någon annan inom Svart Måndag. Vi har lagt ut själva för hemsidor, demonstrationstillstånd, tryckkostnader och allt annat som tillkommit.
Men visst fanns det pengar därute som rullade runt och fann nya händer. Det tvivlar jag inte på. Och det är naturligt. Jag ser inget fel i det. Vi lever i den sortens samhälle och det är vardagsmat i vilken fråga det än gäller. Även i frågor som handlar om kommersiella standardiseringsregler för storleken på hönsägg.
Hade Svart Måndag kunnat finna sponsring, så hade vi säkerligen funderat allvarligt på det. Vi hade dock sett till att inte ha några klausuler i en sådan överenskommelse som påverkat vår verksamhet, men vi hade absolut godtagit ersättning för det arbete vi gjorde. Vi är inte gjorda av pengar. Vi har gott om människor som engagerat sig centralt inom nätverket som absolut kunde behövt en slant för det arbete de utfört.
Det finns inget fult i det. Jag skulle nog till och med utkräva lön för att sitta i riksdagen. Eller för att dirigera förespråkarkampanjer för regeringens räkning - om jag nu klarat av att svälja ett sånt beskt piller, förstås. Jag vet att jag är litet fånig med det där om att pengar hade suttit fint, men vad ska jag säga...? Jag är väl girig.
Å andra sidan skulle jag aldrig sälja min själ eller mina värderingar. Det finns inte i min värld. Jag kan inte ens stvaa tlil dte.
Det som stör mig är inte pengafrågan. Jag kunde inte bry mig mindre. Inte egentligen. Det som stör mig är insinuationen att jag och många med mig var fullständigt huvudlösa drönare som styrts och manipulerats av någon form av monster till karlar i svarta hattar och som bott i min (redan som det är alldeles för trånga) garderob.
Jag har varit i garderoben, förresten. Jag är ute nu. Det är inte nyheter längre...
Och jag fann inga svarta hattar därinne, förresten. Tackar som frågar. Jag har en rätt snygg svart hatt som ligger och väntar på våren uppe på min hatthylla, visserligen. Men jag tror inte att den riktigt räknas. Eller gör den det? Jag tror jag köpte den på Åhléns för sisådär två-tre år sedan. För egna pengar. Den borde kostat mig i runda slängar 300kr.
Jag blir irriterad över antydningar som gör gällande att det arbete jag och andra har utfört inte har varit våra egna bedrifter. Jag blir fundersam när vi anses vara pjäser i ett högre spel. Jag blir riktigt upprörd när jag får höra rena dumheter om att jag skulle vara avlönad då jag halvt om halvt svultit för att kunna göra allt detta (svårt att tro när en tjej uppbär storlek 44, jag vet) eller på något sätt ska ha gått någon annans ärenden än mina egna.
Det är vad som stör mig. Tillsammans med en kronologi som inte stämmer, en konspiratorisk ton utan mening och syfte, ett antal väldigt märkligt snidade frågeställningar och så vidare.
Nej, jag skulle inte bett om ursäkt om jag tagit emot ersättning för att göra det jag gjort. Jag hade fortfarande gjort vad jag ansåg mig tvungen att göra, utifrån mitt eget och högst privata engagemang. Utifrån min tro på mänskliga rättigheter, integritet och människovärde. Jag hade varit öppen med vilka kontakter jag haft om det varit kontrakt och uppdrag det rört sig om. Kunde jag säga att jag haft en underskriven deal med den eller den firman, så hade jag berättat det. Privata samtal över en kopp te hemma på min visserligen rätt mysiga soffa räknas dock inte dit. Det är samtal jag haft med privatpersoner som råkar sitta på ett kunnande jag kan ha behövt. Hur ska jag kunna säga att jag har en deal med den eller den firman om jag enbart fört privata samtal med en enskild medarbetare?
Detta har jag förklarat för artikelförfattarna. Vid upprepade tillfällen. De valde att inte tydliggöra det.
På samma sätt som min mor sätter mina kotor rätt då de hoppat ur led har jag dock här och där fått hjälp med saker jag inte helt klarat av själv. På samma vis som jag frågar mina journalistvänner om råd här och där. Eller på samma vis som jag frågar mina krögarvänner om råd då jag vill kunna göra en riktigt outstanding oxfilé inför nästa dejt. Jag har frågat vänner som är läkare, vid något tillfälle, om huruvida man kan kombinera den eller den medicinen utan fara om jag varit i behov av det. Ingen har kommit på tanken att fakturera mig för det. Mina vänner är sådana.
Jag brukar sällan betala för den sortens tjänster. Jag är bekväm med att bjuda tillbaka med en kopp te hemma i köket eller en fika i Gamla Stan. Det brukar vara så, vänner emellan. Är jag köpt för det, så går jag med på det. Jag räcker upp handen och tassar snällt med till giljotinen. Förmodligen kastar jag en slängkyss till bödeln i samma ögonblick som bladet faller. Men skäms jag? Inte ett dugg.
Jag anser att det är något som hör till i dagens politiska arbete. Och det är vad det handlar om, trots allt. Det är så det går till i nätverk utan egentliga ledare. Det är så svärmen fungerar. Det är så vi håller en folkrörelse vid liv. Vi pratar med varann. Vi umgås. Vi delar åsikter och vi arbetar tillsammans för att uppnå gemensamma mål. Det finns inget hemligt i det. Det bara är.
Och jag är fruktansvärt nöjd med det arbete som jag och andra medlemmar i nätverket har genomfört. Oavsett vilken titel de uppbär. Oavsett vilken firma de arbetat för. Eller vilket parti.
Alltså. På ostfronten intet nytt. Jag väntar fortfarande på brickan. Och det röda vinet till.
Nja.
SvaraRaderaJag har väl inget större problem med att folk / PR-byråer försöker påverka i FRA-frågan.
Min point var att man har mycket att vinna med maximal öppenhet / transparens kring sådant.
En liten anekdot:
Tvärs emot vad andra tyckte släppte jag en gång in DN Kultur på Frihetsfrontens sommarseminarium.
Jag ställde två villkor:
1) Om ni vill skriva om att folk gökar, så varsågoda. Men vem som gökar med vem är den resandes ensak och skall inte stå i tidningen.
2) Om någon till äventyrs röker på, så får ni skriva om det om ni tycker att det är relevant. Men ni får inte namnge någon, eftersom det är den resandes ensak.
Resultatet blev en av de mest kultartade artiklarna om FF någonsin - på ett helt uppslag i DN Kultur en söndag.
Journalister begriper sig på rimliga argument. Men om de ens kan ana att man försöker dölja något, då är man rökt.
Man vinner alltid på full öppenhet.
Se detta som ett gott råd snarare än kritik.
Jag älskar det ni gör!
Jag har varit tämligen öppen med DN om att orsaken till att jag inte redovisar några avtal med någon specifik firma är att jag inte har några avtal med någon specifik firma.
SvaraRaderaJag har tydligt påpekat att ett samtal med en individ som arbetar på en viss byrå inte innebär att byrån i sig är aktiv och att jag därför inte kan, vill eller borde nämna byrån. Resten är deras egna tolkningar och slutsatser.
Men jag tänker inte fara med osanning bara för att mata vargarna.
Jag tror inte att osanningar för att undvika andra osanningar är lösningen på problemet här. Men någon får gärna rätta mig om jag har fel.