Jo, det gick bra. Jag fick tillslut känna att det föll på plats. Helhet i mig själv. En underbar känsla och många pusselbitar som föll på plats, men ändå en rätt tung vemodighet som kanske har att göra med att det är svårt att veta hur man ska gå vidare. Och att döda av en del av sig själv som varit så intimt förknippad med en själv är väldigt tungt känslomässigt.
Jag är glad att en stor del av allt mitt arbete med mig själv äntligen är klart och att jag nu äntligen kan gå vidare. Att jag inte längre behöver må dåligt över att ha hamnat fel i kroppen, över att ha fel id och pass, fel namn, fel personnummer. Äntligen en möjlighet att kunna gå vidare och fokusera på att vara mig själv, vara fokuserad på viktigare saker som arbete och liknande.
Jag är verkligen tacksam över att ha nått såhär långt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Manuell trollkontroll är aktiverad. ;)