Äntligen är vi där vi borde varit från början

Tungt inlägg i debatten kring FRA-lagen i dagens DN

Nu är resultatet av en stor del av mitt arbete ute i ljuset tillslut. Jag har pratat om detta ända sedan starten, och det är först nu jag fått ut budskapet ordentligt.

Efter att ha spenderat en del tid till att prata med Mark Klamberg om de egentliga verkningarna av FRA-lagen, och om vad sociogramen egentligen innebär för individen och för våra mänskliga fri- och rättigheter, har jag nu fått se debattartikeln publiceras som jag önskar jag kunnat skriva och publicera på egen hand.

Självklart börjar jag få ett något större inflytande över saker och ting redan, men än så länge är jag väldigt ny i spelet. Jag har bara varit aktiv ett par månader, ingen vet vem jag egentligen är och pressen vet inte riktigt på vilket ben de ska stå än. 

Efter Svart Måndags demonstrationer den 16 september och den 11 oktober, tror jag att det kommer att vara något annorlunda, men jag är oerhört glad över att det arbete som lagts ned har mynnat ut i en så klockren debattartikel som det nu gjorde.

Jag vill hylla Mark för det otroliga engagemang och det fantastiska kunnande han besitter. Jag vill hylla samtliga övriga medförfattare som signerat artikeln. Det händer äntligen något. Vi har nått det där gyllene steget i processen för att nå ut till folket och nå in till riksdagsledamöterna. 

Vi har äntligen fått en tydlig förklaring som alla kan förstå över vad FRA-lagen faktiskt innebär.

Om regeringen och riksdagens ledamöter ännu inte hunnit fundera över vad det var de röstade igenom den 18 juni i år, så är det dags att de gör det nu. Debattartikeln i DN idag är ett formidabelt underlag för de funderingarna. 

Det går inte längre att bortse från de enorma återverkningarna för det svenska folket, eller för omvärlden. Det går inte att bortse från de människorättsliga implikationerna. Det är dags att verkligen ta ställning och slå tillbaka den fruktansvärt skrämmande samhällsutveckling som sker idag.

Jag tror att FRA-lagen kommer att röstas ner i höst. Jag tror på den numera fastlagda slagordet Riv upp, Gör om, Gör rätt!

Jag efterlyser också en parlamentarisk utredning som kan gå till botten med vad det var som faktiskt hände kring förarbetena med den här lagen. Jag vill veta hur den kunde arbetas fram, klubbas igenom och på ett så nästan föraktfullt sätt sopa våra mänskliga rättigheter åt sidan. 

Jag vill också veta hur vi ska kunna värja oss för en liknande inskränkning av våra rättigheter även i framtiden.

Vi har fortfarande många strider framför oss. Många strider vi verkligen måste vinna.

*Det var aldrig tänkt att vi skulle få se den dagen då trafikövervakningskameror skulle användas för kartläggning och brottsbekämpning. 

*Det var aldrig tänkt att vi skulle få se PKU-registret användas för kartläggning av medborgares DNA och för brottsbekämpning.

*De nya digitala viseringssystemen i kollektivtrafiken i exempelvis Stockholm och Göteborg, men även på andra orter i landet, skulle inte användas för kartläggning av medborgarnas resvanor.

Ändå sker det idag, eller kommer att med stor sannolikhet ske inom en snar framtid.

*Nu har inititiativförslaget i EU hunnit så långt att det ska tas upp till behandling igen. Marianne Mikkos förslag som innebär att bloggare ska registreras, att personer som kritiseras ska ges rätten till replik, att regeringar ska kunna styra innehållet i bloggarna och att bloggar ska ackrediteras på ett eller annat vis. Yttrandefriheten på nätet ska inskränkas och bloggarna ska åsiktsregistreras, hållas i hårda koppel eller helt enkelt kunna tystas.

Ytterligare ett helt koppel liknande lagar, förordningar och initiativförslag ligger i pipeline både i Sverige, Europa, USA och i stora delar av världen. Vi är på väg in i en sorts intellektuell medeltid där makt och maktmedel är viktigare än rätten till en fungerande demokrati, en fungerande yttrandefrihet, rätten till integritet och personlig frihet. 

Visst måste vi arbeta för att jaga brottslingar och människor som hotar civila oskyldiga människor med våld. Men den lagstiftningen finns redan idag.

Visst måste vi skydda våra trupper på utländsk mark. Men det görs redan effektivt idag på plats och det skulle kunna ske än effektivare genom att bygga ut beskickningar och mer traditionell underrättelsetjänst enligt redan beprövade modeller och utifrån de kunskapar som redan finns, den lagstiftning som redan finns. 

Visst måste vi hålla koll på truppförflyttningar, militärt flyg, örlogsmanövrer och liknande. Ingen har någonsin ifrågasatt det. Men den trafiken går heller inte i svensk koppartråd, och dessa trupprörelser diskuteras, förhoppningsvis, inte via gmail eller msn. Resurser finns redan med dagens lagutrymme och dagens kunskaper inom försvaret och säkerhetstjänsten för att bedriva den sortens spaning. Ingen FRA-lag behövs för att genomföra detta.

Att systematiskt åsiktsregistrera och samtliga oskyldiga medborgare i Sverige och andra länder för att kunna jaga en oerhört liten andel eventuella brottslingar och terrorister är ur proportionssynpunkt fullkomligt vansinne. Ska vi återigen acceptera att människor registreras på grund av etniskt ursprung, religion, politisk eller religiös övertygelse, sexuell läggning, könsidentitet, fackligt medlemskap och liknande? Vill vi leva i ett samhälle där sådan information säljs ut till andra länders regeringar utan någon som helst kontroll? Ska vi gå med på att leva i ett samhälle där den svenska staten säljer ut homosexuella till länder där samkönade relationer är belagda med dödsstraff, eller där religiösa och politiska grupperingar dagligen jagas för sin övertygelse? Vill vi verkligen leva i ett samhälle som får George Orwells 1984 att likna en Carl Larssonmålning?

Jag vill återigen hävda att signalspaningslagen MÅSTE RIVAS UPP!

Håller du med mig, så kanske vi möts i Stockholm den 16 september och den 11 oktober.

Väl mött!

Amanda Brihed